Råd till passagerare

Hoho, vad gör man med en tung person bakom sig? jag väger 120kg.. När jag satt bakom körskoleläraren när han skulle köra mig till något ställe där vi skulle öva så lutade jag MED honom, alltså såg jag att han lutade så lutade jag med.. Måste väl vara rätt jobbigt med någon tyngre bakom en? Eller?

Jag är INTE i din viktklass, men jag väger lite mer än min man. Det är inga problem. Jag sitter still. Alltid i samma linje som hojen. Oavsett hur mycket han lägger ner. Tanken är väl att det ska vara som om hojen hade tung packning. Inga överraskningar. Ivf så har han inga problem. Hojen väger ju en hel del i sig själv. :D
 
Mycket handlar om samspelet mellan passagerare o förare!
Mickis som åker bakpå mig tränar och håller mycket på med dans (liksom mig) där det handlar om att föra o följa!
Så vi har en genomgång innan körningen hur jag vill att hon skall jobba på hojen för att det skall fungera bra.
Kontaktpunkter o förankring är mycket viktiga för att man skall känna sig trygg på hojen!!:)
Det handlar så mycket som möjligt att få ner tyngden o kraften ner i hojen, i fötter o ben för att kunna slappna av i överkroppen.
Jag som förare ger inputs lite tidigare än vanligt för att passageraren skall lära sig o känna igen vad jag skall göra o vad sedan passageraren skall göra. Tydlighet!!!
Ps. Detta var första gången Mickis åkte bakpå en sporthoj på bana!! :tummenupp:tummenupp:tummenupp
2:a gången på Gelleråsen fungerade det ännu bättre:krama

notis: Ju tyngre passageraren är, desto större roll spelar det vad denne gör!! Jag skjutsade tex. B Compier på bana. Och det var mindre kul!!!:3freak Han är ganska normalstor man = tung jämfört med en tjej. Och som inte följde mig o gjorde som jag ville, utan tog sina egna beslut där bak på hojen!???:dummer Detta resulterade i en instabil hoj som inte gjorde som jag ville:gnissla

Mvh Per
 
Uppsittning: Lite grann som att kliva i en kanot. Håll tyngdpunkt så rakt över hojen som möjligt. Föraren har redan ganska många kilon att balansera redan. Han behöver inga onödiga sidokrafter. Jag lånar förarens fotpinne för att det ska bli mindre vingligt. Vänster hand på hans axel, vänster fot på hans fotpinne, och så svingar jag mig upp. Jag är noga med att sätta mig exakt mitt över bönpallen, och drar upp fötterna till mina fotpinnar. Hur nära man sitter beror på typen av hoj.
Det där är viktigt att görs klart innan, första gången min äldsta dotter skulle åka med i vuxen ålder så klev hon upp på passagerarpinnen (hon är kort), jag höll på att tappa hela hojen då dom andra som brukar åka med når över hojen utan att klättra.
 
Mycket handlar om samspelet mellan passagerare o förare!
...(borttaget)....
Han är ganska normalstor man = tung jämfört med en tjej. Och som inte följde mig o gjorde som jag ville, utan tog sina egna beslut där bak på hojen!???:dummer Detta resulterade i en instabil hoj som inte gjorde som jag ville:gnissla

Ingen vill ha en instabil hoj! :4skrika Så samarbete är det vi strävar efter. :krama Det gör det ändå mer intressant att olika förare här i diskusionen vill olika saker av sin passagerare. Min man vill att jag sitter still, och han vill inte ha knuffar bakifrån, och det respekterar jag. Jag vill ju att han ska tycka att det är kul att köra, även när jag är med.
När jag var yngre hade jag privilegiet att till och från få bugga med fd tävlingsdansare. Nyttig lektion i att sluta tänka själv, och följa även små signaler från sin partner. Att vara lyhörd för ngn annan!

Jag skriver mkt om att sitta still, väl medveten om att det absolut inte är ngn lätt sak. Jag var på en kurs för ryttare som fokuserade bl.a. på hur vi satt och hur vi satt i sadeln. Man gör en massa små saker man inte är medveten om, även när man tror att man sitter stilla och rakt. Förmodligen gör jag också det även när jag sitter på bönpallen. Men en bra grundsten är att få tyngden rakt ner i sadeln. (Samma sak på hoj och häst.) Så för mig är det viktigt att sitta rakt över sadeln på båda sittbenen. Då sitter jag stadigt. Fötterna vilar stadigt på fotpinnarna. Jag vill ha tyngden på fotbladet (som med en stigbygel) för där är jag starkast. Hälen sänkt, så att foten är parallell med marken. Då kan jag bäst hålla emot, och jämna ut vid gupp o.d.

I och med att jag sitter stadigt, så känner jag inget behov att hålla i min förare om inte situationen så kräver. Jag låter som sagt händerna vila med lätt stöd framför hans höfter, mellan honom och tanken. Att hålla i föraren är ett bra sätt att följa hans rörelser, att få samspelet. Men man sitter inte stadigare för det. Finns det inte risk att man stör förarens balans? Att något hårt grepp inte behövs var väldigt tydligt då vår 11-åring somnade på bönpallen på våran sporttourer! Hon satt kvar utan problem. :) (Även hon ryttare)
 
Har man en stadigt återkommande passagerare rekommenderar jag att han/hon förljer med på en bankörning. Storbana eller KNIX spelar nog inte så stor roll. Själv har jag bara haft co-pilot på KNIX. Men oj vad kul det var! En ny dimension skulle man kunna säga. Bortsett från att det utvecklade oss båda. Förstår varför en del fastnar för dans, underbart att jobba i harmoni med en annan person. Instruktörerna kom med många nyttiga tips, både till mig och passageraren.

OT:
Skulle aldrig våga åka med mig själv i de nedläggen jag kör. Andra tillfället på Gröndal hon var med var hon ner i asfalten med knäpucken tillsammans med mig. :banana
(Inte för att det behövdes. Hon ville och vem är jag att neka en söt blondin?)
Tillbaka i depån var instruktören och jag överens om att hon har mer stake än alla killar där tillsammans. Nästan litet tråkigt att hon kommer ha egen lapp till sommaren. Bild från vår första körning tillsammans finns i mitt garage.
 
Här är tjejen som är med i filmen! ;-)

Det gick som sagt grymt fort :-):banana

Hej! :) Blir avis när jag ser dig på banan. Men det är nog bäst att jag lär mig köra själv innan jag provar ngt sånt. :lol Hur mycket annorlunda är det att vara passagerare på bana mot att vara passagerare på en vanligen kurvig landsväg? Hur känns det att hänga från bönpallen, jämfört med att hänga som förare? Min enda erfarenhet att hänga är från snöskoter. :( På vanlig landsväg lägger maken ner hojen utan att varken han eller jag hänger. :D
 
Låter jävla mysigt att ha en flicka bakom sig.

Jag sitter inte närmare honom än att när jag lutar mig framåt så nuddar mina bröst hans rygg. Han behöver inget 'påskjut' från mig.

Tror jag måste skaffa mig en donna som kan åka med!
 
Jösses, bättre bekräftelse på att någon litar på en än sådär kan man knappast få? Och en massa kredit till hon som åker med, nästan alltid läskigt att inte ha full kontroll själv ju. :)
 
Det där med att hålla i handtaget som passagerare kan vara väldigt farligt! Min bror har fått reda på detta den hårda vägen och är i dag förlamad i sin ena arm sedan han var med om en mc olycka där han åkte med och höll sig fast i handtaget därbak. (15 år sedan nu)
Det som är risken är att om man går om kull så håller man krampaktigt kvar i handtaget och nerverna slits loss från ryggraden.

Bättre o hålla om den som kör och man har då även möjligheten att hålla emot vid en rejäl inbromsning.
 
Jösses, bättre bekräftelse på att någon litar på en än sådär kan man knappast få? Och en massa kredit till hon som åker med, nästan alltid läskigt att inte ha full kontroll själv ju. :)

Japp, det glömde jag skriva. :D Som passagerare har man ingen alls kontroll. Man måste vara bekväm med att släppa kontrollen och fullständigt lita på föraren. Man kan på olika sätt framföra önskemål, men man har absolut ingen kontroll. Alla försök till att 'baksätesköra' är bara att glömma! Litar man inte på föraren ska man nog låta bli att följa med. Fast vem gifter sig/är ihop med någon de inte litar på? :va Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det till och med stärker ett förhållande. Den totala tilliten och den fysiska närheten. :krama
 
Hej!
Jag åkte bakpå ute på gata i 8 år innan jag tog mitt eget kort o började köra. Har kört en del på KNIX men provade storbana förra året o det är galet galet kul. :yoparty

Jag tyckte att jag var van att åka bakpå då jag gjort det i 8 år, men landsväg o bana är två helt olika saker. Visst måste man vara med och aktiv i sitt sätt som bakåkare även på landsväg men på bana går det MYCKET fortare o där blir man verkligen ett med föraren. Det jag gör på hojen förmedlas till föraren, jag måste var med, förlytta mig när han förflyttar sig. Som sagt det är som att sitta ihop.

Det som Per säger är helt riktigt, samspelet mellan förare o passagerare är som att att dansa. Två blir ett o tillsammans tar vi oss igenom en härligt bana o njuter av varje kurva o den energi som blir i hoj.
Det syns ganska bra på filmen vilket bra samarbete vi har. :krama

Jag tror aldrig att jag upplevt sån lycka efter att ha åkt bakpå på banan. En tanke jag fick i en av kurvorna som vi tog i dryga 120 "dör jag nu så dör jag ändå lycklig" en helt fantastisk känsla.
 
Ett väldigt enkelt tips förutom en hel del andra bra, följ med på vägen och sätt huvudet på den sidan dit man svänger och sitt nära han som kör och håll nerverna i styr och lita på den som kör.
 
Nyheter
Norton Motorcycles siktar på fyra nya modeller till 2026

Norton Motorcycles förbered...

GB350S i fokus på Wheels and Waves 2025

Honda var tillbaka i Biarri...

En hyllning till mästaren!

Pressrelease från MV Agusta...

Vinnarhoj från Custom Bike Show

I nästa nummer av Allt om M...

Testhoj hämtas från Sulas MC

Vi åkte till Strängnäs för ...

Transportstyrelsen avvecklar appen Mina fordon

Foto: Andreas Johansson ...

Custom Bike Show 2025

Den 7 juni var det åter dag...

Forged följer tre baggerbyggen

Tre amerikanska hojbyggare ...

Trendbrott: Rullgrusolyckor med MC minskar

Statistik från försäkringsb...

Mc-olyckor kopplat till rullgrus minskar

Trendbrott: Statistik från ...

Back
Top