Trackdays - roliga historier

[amaktor]

Det här ju en fantastisk tråd! Jag bidrar, inte för att jag har något värst att komma med men för att hålla liv i brasan.
Bodde 2005-10 i Kuala Lumpur Malaysia, blev så småningom med motorcykel och upptäckte banåka för allmänheten på Sepang utanför stan. En gigantisk bana för både f1 och moto gp, bra förstaupplevelse alltså.
Dagarna gick till så att man betalade motsvarande 200kr för tre timmar, fick ett band som kvitto och en klapp på axeln. Ingen besiktning, inga fartgrupper, ingen genomgång inget mastervarv, enda instruktionen var att inte korsa heldragna linjen vid utsläpp. Ute på banan samsades från100cc tvåtakt till racepreppade literhojar med tillhörande team, kylda drycker och däckvärmare. Minns att jag bara vrålade rakt ut i hjälmen när jag vågade mig ut i denna asfaltshimmel. Bilden är väl så orejsig det blir, jag ler dock så stort som kindkuddarna tillåter. Efter några vändor skaffade jag skinnställ och slapp glipan över röven, och fick bättre bilder. Helvete vad skoj det är med bana

 

[Kurt-Olsson]

Det här ju en fantastisk tråd! Jag bidrar, inte för att jag har något värst att komma med men för att hålla liv i brasan.
Bodde 2005-10 i Kuala Lumpur Malaysia, blev så småningom med motorcykel och upptäckte banåka för allmänheten på Sepang utanför stan. En gigantisk bana för både f1 och moto gp, bra förstaupplevelse alltså.
Dagarna gick till så att man betalade motsvarande 200kr för tre timmar, fick ett band som kvitto och en klapp på axeln. Ingen besiktning, inga fartgrupper, ingen genomgång inget mastervarv, enda instruktionen var att inte korsa heldragna linjen vid utsläpp. Ute på banan samsades från100cc tvåtakt till racepreppade literhojar med tillhörande team, kylda drycker och däckvärmare. Minns att jag bara vrålade rakt ut i hjälmen när jag vågade mig ut i denna asfaltshimmel. Bilden är väl så orejsig det blir, jag ler dock så stort som kindkuddarna tillåter. Efter några vändor skaffade jag skinnställ och slapp glipan över röven, och fick bättre bilder. Helvete vad skoj det är med bana
View attachment 524812

Samma hoj på bilden som på din avatar, men med bra mycket mer nerlägg i avataren! Härligt inlägg!

 

[Hoztic]

Ibland glöms det saker också...

#1, vi skulle till Gelleråsen, och kom väl som vanligt iväg lite halvsent. Jag hjälpte polaren att lasta in saker i bilen, jag bar det han gav mig. Vi åkte från Globen-ish, och i höjd med Strängnäs frågar han "eh, du, tog du mina stövlar?". Nej, jag tog bara det du gav mig. Så det var ju bara att ta första bästa avfart och vända runt igen.

#2, vi skulle till Finland ett gäng, och första morgonen inser en kille att han har glömt nycklarna... Han försvinner iväg tillbaka till stugorna vi bodde i, och dom låg faktiskt där. Men vi började betta om hur lång tid det skulle ta Bottenviken runt

#3, i Finland var det med några killar som körde ERF, och dom hade hjälpts åt att serva hojen. Inget fel i det. Men, alla trodde att någon av dom andra hade fyllt på olja. Det hade dom inte, och det upptäckte dom den hårda vägen

 

[erikn]

Håll till höger Svensson!!!!!!!!!!
8 år gammal om jag minns rätt.
Överlycklig över alla klistermärken man fick med H

Och röda och gröna handtag på cykeln. Var tre år när det blev högertrafik.

 

[Niklasinorr]

Mittsverige kring millenieskiftet. Vanlig bandag. Två killar åker från Kalix till banan utanför Härnösand. Det är drygt 55 mil enkel väg.

De rullar in och parkera bredvid våran bil och det står en R6:a på släpet som de ska dela på att köra. När de börjar lasta av så hör jag svordomar jag aldrig hört förut så jag går såklart dit och frågar vad som har hänt.
De hade spänt fast hojen med spännband, yttersta ändarna av clip-on styret, och nånstans efter vägen så hade de förmodligen kört i ett gupp gjorde att spänningen på en styränden blev för stor och styret gick av inne vid gaffelbenet. De hade spännband bak också så hojen tippade inte...
Fanns inga reservstyren så det var bara att åka 55 mil hem igen...

 

[Niklasinorr]

Kemorabanan I Finland, eller möjligtvis Virtasalmi, kan ha varit runt 2005 typ.

Vi rullar in på den stora parkeringen och ser en snubbe som håller på att lasta ur en gigantisk scaniabuss, ombyggd till husbil med garage.
Vi gick och pratade med honom och det visade sig vara en supertrevlig äldre herre från Stockholm (låååångt hemifrån alltså) Han var pensionär och hade som enda intresse att köra bandagar. Inget tävlande eller så bara köra bana.

Han började lasta ur massor med grejer och byggde en riktig superbikedepå. Stora mattor, rullställ med flera olika skinnställ och hjälmar, verktygsvagnar, ni vet de röda med kullagrade lådor med formskurna skumgummin för verktygen. Han rullade även ut ett rejält hjulställ med olika hjul skodda med alltifrån intermediate, slicks och regndäck, depåstöd och allt man behöver. Givetvis campingmöbler och en grill. Sen satte han upp ett staket runt hela härligheten. Han körde verkligen fullt ut.

Det sista han gjorde var att rulla ut en vrålsnygg Gixxer 1000 med racelackade kolfiberkåpor, kolfiberhjul, fullkittat med Öhlins i bägge ändar, ja ni fattar. Vi stod ju och dreglade över hela härligheten såklart.

Vi gick tillbaka till våra egna, taniga depåtält och började packa upp när vi hörde honom börja svära. Naturligtvis så frågade vi hur det var och då berättade han att han hade med sig precis allting...utom nycklarna till hojen...

Som tur var hade vi med oss en kille som var MC-mekaniker, och dessutom jobbade med Suzuki, han fick i uppdrag att tjuvkoppla hojen vilket han gjorde, det tog några timmar men snubben fick iallafall köra till slut

 

[SJP]

Det låter som att det är ett hett tips att ha med sig en extra hoj.
Sådär utifall att någonting mot förmodan skulle gå som vanligt.

 

[fleece]

Glömma saker kvar hemma kan hända dom flesta.

Skulle åka och träna enduro en Lördag morgon. Kliver upp tidigt och kommer iväg har ungefär 10mil dit.
Betalar träningsavgiften snackar med lite folk. Lastar av hojen och byter om ska precis köra igång och hittar inte hjälmen......
Bara att lasta och åka hem igen.

 

[Niklasinorr]

Glömma saker kvar hemma kan hända dom flesta.

Skulle åka och träna enduro en Lördag morgon. Kliver upp tidigt och kommer iväg har ungefär 10mil dit.
Betalar träningsavgiften snackar med lite folk. Lastar av hojen och byter om ska precis köra igång och hittar inte hjälmen......
Bara att lasta och åka hem igen.

Jag brukar glömma crosskängorna...

 

[fleece]

Jag brukar glömma crosskängorna...

Det enda positiva är att man inte behöver tvätta en geggig motorcykel och kladda med luftfilter

 

[Hoztic]

Bankörningen i Finland var min första bankörning på storbana, jag hade gathoj och körde den till banan (via färjan då), med min packning i en sportbag hängandes över axeln. När vi skulle på färjan så tog en polare den i bilen för enkelhetens skull, men sen kom vi ifrån varandra så den blev kvar i hans bil. Jag hade ingen lust att gå runt i skinnställ hela färjeturen, så jag försökte komma ner på bildäck, men icke, det var låst och dom vägrade öppna, det var förbjudet område när färjan var i rörelse. Då drog jag en fuling, och hävdade att jag hade min medicin i väskan, och den behövde jag. Då hände det grejer, jag blev snudd på beordrad att omedelbart bege mig till bildäck, och en vakt mötte upp Dom vill visst inte ha sjuka människor mitt ute på Östersjön.

Vissa hade hojarna i bil/på släp och så var vi en bunt som körde själva, och när vi kom i land så skingrades alla för vinden, men på vägen ut ur Helsingfors lyckades jag och en polare hitta på några till, som vi hängde på. Tur det, för ingen av oss hittade, det här var lite före GPSernas tid. Ute på motorvägen kollar jag i backspegeln då och då, och polaren ligger där snyggt och fint. Men plötsligt är han borta, puts väck. Jag saktar in, tänker att han kommer ikapp, men icke. Och då är jag plötsligt ensam, och där tänds soppalampan så klart. Jag fortsätter framåt, och rullar in på första bästa mack. Men Visa-kortet funkar inte, fan, jag rullar ut på motorvägen och tar nästa mack, samma sak där. Tredje macken är bemannad, så när kortet inte funkar i automaten så går jag in, jag kanske kan deala lite med mina svenska pengar eller så. Men betalade man i kassan så funkade mitt svenska kort!

Så med fulltankade hoj fortsätter jag i näsans riktning, mol alena, utan att ha en susning om vars jag ska. Sen är det läge att rasta jycken, så jag svänger in på en P-ficka som ligger bakom en jordvall, som skyddar mot motorvägen, Och där står hela gänget, slumpen är bra Och min polare som försvann då? Han hade fått ett spännband intrasslat i kedjan så han fick stanna och slita loss det, och då kom det några eftersläntare i gänget och plockade upp honom. Så alla försvann för vinden, och alla kom fram till rätt ställe ungefär samtidigt.

 

[Chronic]

Jag brukar glömma crosskängorna...

Jag glömde EN crosskänga en gång, nästa värre. Funderade nån minut om jag skulle köra med en sneaker på ena foten innan jag åkte 1,5 timme och hämtade kängan

 

[Niklasinorr]

Ytterligare en nyckelhistoria då

Mittsverigebanan 2006, SMC kurs. Vi avslutade på söndag eftermiddag och alla stod och packade. En kille med en Honda av lite äldre snitt monterade på sina packväskor men hittade inte tändningsnyckeln. Vi var säkert 6-7 pers som letade, länge. Grävde i gruset bredvid depån, vände på alla lådor, tittade i och under tält, på släpvagnar och guvetvar. Ingen nyckel någonstans...
Han var ju tvungen att åka hem så det blev dags för skruvmejseln, ner i tädningslåset, banka till och vrida och lamporna tändes och hojen kunde starta. Han var ju såklart förbannad över att behöva ett nytt tändningslås men det var ju inte så mycket att göra.

Han böjer sig ner och tar upp tankväskan, av en typ som monteras med magneter mot tanken, och på en av magneterna sitter nyckeln...

 

[Mr Moto]

Förr var det vanligt att publiken fick prova banan i lunchpaus på SM-tävlingar. Populärt kallat "herrarnas fria åkning".
I Karlskoga var en gammal gubbe på en Honda 400 föråkare som inte fick köras om. Det gnälldes bland de "snabba" killarna, men de kom aldrig ikapp honom, det var förre VM-åkaren Börje Jansson.

När jag var på bandagar i min ungdom på Åsen hade jag Börje som föråkare. CB400 med packväskor. Man fick ligga i....
Tur man hade lite mer pulver på rakan.

 

[team toker]

för många många år sen när jag körde moto guzzi leman l.
det var en kille som körde om mej när det var rakt, guzzin är ju inte så snabb på rakan. men svänga kan dom små liven, så jag klapp han i varenda böj. o han körde om igen när det blev rakt.
efter passet på mötet, så klagade han på att jag körde om, han sa till instruktören att det borde vara förbjudet att köra om när han väl hade kommit om en gång.
instruktören höll inte med han, o jag fortsatte köra om han

 

[Hoztic]

Vi skulle till Mittsverigebanan och han som körde hade besiktat släpet på dagen, och alla var på plats med alla grejer på mötesplatsen, läget var under kontroll. I höjd med Kista, en bit norr om Stockholm, kör en bil om oss, och tutar och blinkar hysteriskt, och tvingar ut oss i vägrenen. Vi kliver ut och möts av "Du, ditt släp brinner!" Bromsarna hade nypt och var rödglödgade Så vi åkte in på första bästa avfart, in på någon parkering och tog bort allt vad bromsar hette innan vi fortsatte norrut.

Vid Gävle började vi bli hungriga, så jag föreslog att vi skulle plocka upp varsin pizza och käka hemma hos morsan. Sagt och gjort, jag ringde pizzerian och beställde, och möttes av ett "inka problem, femtån minutar en kvart." Det här var på den tiden det kostade pengar att ringa, så jag tog så klart jobbmobilen. En kvart senare rullar vi in på pizzerian och vill plocka upp vår middag. Men vi möts av ett generat och förvånat ansiktsuttryck, ni vet, när någon upptäcker att något verkligen finns på riktigt och inte bara är en illusion. Han hade inte gjort några pizzor, han räknade med att någon som ringer från ett 08-nummer, och säger sig vara i en bil, på E4, och vill ha 4 pizzor om en kvart, luras. Jag hade helt glömt bort att vi hade virtuella 08-nummer på jobbmobilerna och att det visades när man ringer Men, han gjorde våra pizzor på rekordtid, det får man ge honom.

På banan bråkade min hoj, så jag behövde dra ner till Biltema i Sundsvall en sväng mellan 2 pass. Utanför Biltema möter jag en kille som vinkar med hela överkroppen, lite som att han hade varit ensam på en öde i och ser en människa för första gången på ett halvår. När jag har parkerat så stövlar han fram och fortsätter sitt hejande, tills han kommer på att jag är någon helt annan. "Eh, jag trodde du va <namn>, han kör också en CBR600." Jag upplös honom artigt och ödmjukt att jag hade en Suzuki, en GSXR750, det tog liksom död på diskussionen...

 

[ething]

Ytterligare en nyckelhistoria då

Mittsverigebanan 2006, SMC kurs. Vi avslutade på söndag eftermiddag och alla stod och packade. En kille med en Honda av lite äldre snitt monterade på sina packväskor men hittade inte tändningsnyckeln. Vi var säkert 6-7 pers som letade, länge. Grävde i gruset bredvid depån, vände på alla lådor, tittade i och under tält, på släpvagnar och guvetvar. Ingen nyckel någonstans...
Han var ju tvungen att åka hem så det blev dags för skruvmejseln, ner i tädningslåset, banka till och vrida och lamporna tändes och hojen kunde starta. Han var ju såklart förbannad över att behöva ett nytt tändningslås men det var ju inte så mycket att göra.

Han böjer sig ner och tar upp tankväskan, av en typ som monteras med magneter mot tanken, och på en av magneterna sitter nyckeln...

En liknande historia, från samma resa som flaggvakt på Gelleråsen där en vän testade grusfållan. Vi hade en annan klubbkompis (Christer) med men väldigt fin CB 1100R. Ingen fick knappt titta på hans hoj och han var en sådan person där allt han köpte var "bäst". Lite speciell med andra ord.

I hans fall var det inte tappad nyckel vid hemfärd utan något så trivialt som ett 6-pack cola som stod vid bakhjulet, när han med våld och svordomar försökte få rum med allt annat i sina väskor. En normal person hade insett att 6 burkar tar mycket plats och kostar lite, kanske bjudit sina vänner på dem. Christer hade en annan approach när han upptäckte sitt misstag och att de inte fick plats. Hans lösning innefattade brutna tältpinnar, kastade väskor och ett desperat försök att packa om allt med gälla skrik och svordomar som tillbehör. Sympatin från övriga var låg, så i bästa Top Gear-anda lämnade vi honom och hade en trevlig resa hem. Det enda spännande på hemvägen var att vi tydligen blåste igenom en radarkontroll i lagom fart. När vi stannade för mat en bit fram kom snart två polisbilar och började försöka identifiera oss, men vi hade kollektivt inget minne över vem som körde vilken hoj och de var trötta så vi fick en stående utskällning på restaurangen och så var det bra med den saken...

 

[Linool]

För några år sedan, på en bana i södra sverige, fick några lätt förfriskade herrar en strålande idé den senare delen av kvällens depåhäng. Självutnämnda grillmästaren hade flertalet korvar kvar på grillen efter att utfodringen. När sedan stora delar av närvarande grupperingar hade hittat in i tält, släp, husbilar etc så sprang den strålande idén upp. Det skulle stoppas överbliven korv i ljuddämparen på en av de mer allvarligt lagda deltagarnas banjärn.

Påföljande dag var det mycket fniss och förväntansfulla blickar när sagda deltagare skulle ut på banan. Ganska snart efter påsläpp inkom rapporter från flaggvakter om att det såg ut som att något "flög" från en ljuddämpare på någon av hojarna som körde runt på banan. Plötsligt var det nu istället ett gäng mycket nervösa förövare som oroade sig för vad som skulle kunna uppdagas, om passet kom att bli avflaggat. Det var ju trots allt en illa bevarad hemlighet om vad som utspelats kvällen innan.

När den, av flaggvakterna, utpekade hojen väl identifierats visade det sig vara en annan hoj vars ljuddämpare spruckit i en skarv och läckte ljuddämparull. Den kollektiva sucken av lättnad gav nästan utslag på db-mätaren...

 

[Kyrkratta]

Det skulle stoppas överbliven korv i ljuddämparen på en av de mer allvarligt lagda deltagarnas banjärn.

Bara tanken att pilla på andras grejor är big no no, att sen göra det är mot all vett och sans, ni är ju för fan kollegor och det bygger på förtroende långt över dessa gränser, grrr..

 

[ething]

Bara tanken att pilla på andras grejor är big no no, att sen göra det är mot all vett och sans, ni är ju för fan kollegor och det bygger på förtroende långt över dessa gränser, grrr..

I princip ja, men genom åren har diverse försök till att fylla ljuddämpare med stålull, svinto och annat i syfte att komma igenom besiktningar visat att:
- De tål det
- Det är relativt lätt att höra och identifiera
- Fullgas löser problemet på ett par sekunder...