Keep it on the road!

[SwePace]

Vad är det för "bana" ni talar om? Är det nåt slags GP500 racing typ, eller supermoto med blandat grus / asfalt och mindre hopp?

Jag noterar bilderna på hojtyp av det snabbare slaget med kåpa och grejer. Dom hastigheterna är jag alldeles för rädd för att prova. Jag gillar andra utmaningar.

Jag brukar köra på min endurohoj till en "motorbana" i Södertälje, plocka av speglarna och värma upp på deras krossbana för att sedan köra enduro på den pilade skogsslingan. När jag är slut, eller banan stänger, kör jag hem igen på min endurohoj nöjd och belåten över dagens läxor.

Kunskapen jag fått på "enduroskolan" där, och sedan regelbundna tjat och pikar av killarna, har varit mycket användbar i flera situationer, i synnerhet gällande terrängkörning och instämning av hoj för önskad tillämpning. Samt har jag fått bekanta mig närmare med fysikens lagar, kroppshållning och rutiner, men framför allt just hojen.

Jag har alltid en extra växelpedal och kopplingshandtag med i ryggsäcken, samt lite verktyg om någon undrar hur jag garderar mig mot oönskade eventualiteter.

Antar att du skulle trivas på en gruskurs.

Har själv deltagit på ett par i SMC Södermanlands regi. Kul,svettigt,litet läskigt och leendeframkallande.

 

[Niklasinorr]

@Niklasinorr
Du var väl med i forntiden när SMC började med det här med BKK (?) som det kallades då? Kan tänkas att frågeställningar liknande dessa i tråden som dryftades.

För egen del så kan det ha varit så att jag delvis tillhörde målgruppen för verksamheten. Var en såndär stressad kille med licens som tog med mig på min första kurs på gokartbana. Är skyldig vederbörande ett tack och ett erkännande.

Okej, jag ber om ursäkt för en lång historebeskrivning här

Jo jag är ju en dinosaurie i dessa sammanhang och jag var med i första kullen 2005 av Sporthojsinstruktörer" som vi kallades.
Tanken var att locka sporthojsförarna till BKK (Broms o kurvkurs) eftersom sporthojarna stod för 50% av olyckorna men bara var ca 5% av det totala antalet hojar i trafik. På grund av den här statistiken ville politikerna och tjänstemännen som hanterar trafikfrågor helt enkelt förbjuda sporthojar.
Man försökte ju tidigt med t ex 100 hk gräns, vilket vi som körde hoj snabbt modifierade bort, så den togs bort till slut. Folksam försökte med en sporthojsförsäkring med billig premie och hög självrisk, men det valde "vi" att inte köpa, så den försvann också. Vi som sporthojskollektiv gillade helt enkelt att ta risker och köra ihjäl oss eftersom vi trodde att vi kunde köra hoj....vilket då statistiken motbevisade.

Det var vääääldigt många som körde ihjäl sig eller skadades svårt, Minneslunden här på SH fylldes snabbt på…

Hursomhelst, SMC ville inte sitta och rulla tummarna, vi hade ju nära kontakter redan då med politikerna och lyckades bromsa de värsta idéerna om förbud med att vi sa att vi trodde mer på utbildning än förbud, och då startade SMC School. Detta var 2005
Det fanns ju kursverksamhet före detta också men den var inte så sexig, det kördes "ankled" med omkörningsförbud, man fick inte köra om instruktören, många pekpinnar…och folk kom helt enkelt inte. Vi som körde sporthoj började köra trackdays istället (vilket var poppis sedan mitten på 90-talet).
SMC:s sporthojskurser blev en fantastisk succé. Kurserna fylldes snabbt eftersom folk gillade konceptet med organiserad körning med ordning och reda men fokus på att det skulle vara roligt. Ända från början var budskapet att vi övar på bana, för trafiksituationer på gata. Vi pratade inte racing och spårval utan vi pratade om placering om något händer i en kurva.

Vi som började som instruktörer var i regel track days junkies med en pedagogisk bakgrund. Vi var vana att prata inför folk och många var ledare, lärare, instruktörer i sina yrken, vi skulle bara lära ut hur man kör motorcykel istället för hur man tar bilder eller hanterar Excel.
Med tiden blev det dock mer och mer racing, det var kraschkåpor, slicks, däcksvärmare och racingbussar vilket fick till följd att de övriga 95% av gatåkarna inte tordes komma på “racingkurserna” så lösningen blev SMC Sport där die hard banåkarna gick licenskurs och körde uteslutande bana.
Nuförtiden är det alla typer av hojar på kurvkurserna, både på storbana och på knixbanorna, vilket är fantastiskt roligt.

BKK är ett utbildningskoncept med i princip en hel dag, 6-7 körpass och ett antal övningar indelade i steg 1-3, sen har vi Steg 4 där vi knyter ihop säcken. Deltagarna får då frågan vad de själva känner att de behöver öva på så anpassar instruktörerna dagen efter det.

KNIX är ett annat koncept, kortare tid, färre körpass där vi ofta kör med ett tema per knix, det kan vara tema gaskontroll eller blick t ex. Sen finns det några distrikt som kör BKK-konceptet på en gokartbana, dvs oftast en heldag men på en liten bana, så det är lite blandat.
Det som är gemensamt är instruktörerna, deltagarna och övningarna, dessa är exakt desamma utan det är bara längden och platsen som skiljer. Vi kan köra kurvkurs på en stor parkering också.
Gruskurserna skiljer sig i form att det är andra övningar och upplägget är lite olika, men grunden är densamma. Vi kör motorcykel med blick, gaskontroll, placering på vägen och körställning som huvudkomponenter, oavsett underlag.

Det som också är gemensamt, oavsett kurstyp, är att ALL utbildning och ALLA övningar är baserade på gatans verkligen. Allt som instruktören förmedlar är också kopplat till gatan. Enda anledning till att vi har trafikkurser på bana är för att det är en säker plats att vara på. Ingen mötande trafik, inga hinder eller träd. Vi kan “destillera” alla övningar så att deltagarna kan fokusera på det som är viktigt. Sen tar man med sig den här kunskapen och åker ute på vägarna med en shitload med nya kunskaper.

Den absolut vanligaste kommentaren som jag hört från deltagare under alla år jag har sysslat med detta är “-Fan, varför har jag inte gjort det här förut…”
…och den kommentaren får jag från folk med nytaget körkort, folk som kört aktiv hoj i 30 år, och även de racingförare som driftat sig att komma på en trafikövningskurs.

Det finns massor med fördomar mot SMC:s kurser, typ de som Miggen skriver om här uppe, men det finns bara ett sätt att ta reda på hur det faktiskt är att gå en SMC kurs och det är faktiskt gå en SMC kurs.
Och blanda inte ihop en Track Day med en SMC kurs, det är bara platsen som är gemensam, annars är det helt olika saker men bägge är värda att besöka för att man ska bli duktig på att köra hoj. Precis som SwePace poängterar.

Nu ska jag sluta surra, ber om ursäkt för det långa inlägget

 

[Miggen]

Okej, jag ber om ursäkt för en lång historebeskrivning här

Jo jag är ju en dinosaurie i dessa sammanhang och jag var med i första kullen 2005 av Sporthojsinstruktörer" som vi kallades.
Tanken var att locka sporthojsförarna till BKK (Broms o kurvkurs) eftersom sporthojarna stod för 50% av olyckorna men bara var ca 5% av det totala antalet hojar i trafik. På grund av den här statistiken ville politikerna och tjänstemännen som hanterar trafikfrågor helt enkelt förbjuda sporthojar.
Man försökte ju tidigt med t ex 100 hk gräns, vilket vi som körde hoj snabbt modifierade bort, så den togs bort till slut. Folksam försökte med en sporthojsförsäkring med billig premie och hög självrisk, men det valde "vi" att inte köpa, så den försvann också. Vi som sporthojskollektiv gillade helt enkelt att ta risker och köra ihjäl oss eftersom vi trodde att vi kunde köra hoj....vilket då statistiken motbevisade.

Det var vääääldigt många som körde ihjäl sig eller skadades svårt, Minneslunden här på SH fylldes snabbt på…

Hursomhelst, SMC ville inte sitta och rulla tummarna, vi hade ju nära kontakter redan då med politikerna och lyckades bromsa de värsta idéerna om förbud med att vi sa att vi trodde mer på utbildning än förbud, och då startade SMC School. Detta var 2005
Det fanns ju kursverksamhet före detta också men den var inte så sexig, det kördes "ankled" med omkörningsförbud, man fick inte köra om instruktören, många pekpinnar…och folk kom helt enkelt inte. Vi som körde sporthoj började köra trackdays istället (vilket var poppis sedan mitten på 90-talet).
SMC:s sporthojskurser blev en fantastisk succé. Kurserna fylldes snabbt eftersom folk gillade konceptet med organiserad körning med ordning och reda men fokus på att det skulle vara roligt. Ända från början var budskapet att vi övar på bana, för trafiksituationer på gata. Vi pratade inte racing och spårval utan vi pratade om placering om något händer i en kurva.

Vi som började som instruktörer var i regel track days junkies med en pedagogisk bakgrund. Vi var vana att prata inför folk och många var ledare, lärare, instruktörer i sina yrken, vi skulle bara lära ut hur man kör motorcykel istället för hur man tar bilder eller hanterar Excel.
Med tiden blev det dock mer och mer racing, det var kraschkåpor, slicks, däcksvärmare och racingbussar vilket fick till följd att de övriga 95% av gatåkarna inte tordes komma på “racingkurserna” så lösningen blev SMC Sport där die hard banåkarna gick licenskurs och körde uteslutande bana.
Nuförtiden är det alla typer av hojar på kurvkurserna, både på storbana och på knixbanorna, vilket är fantastiskt roligt.

BKK är ett utbildningskoncept med i princip en hel dag, 6-7 körpass och ett antal övningar indelade i steg 1-3, sen har vi Steg 4 där vi knyter ihop säcken. Deltagarna får då frågan vad de själva känner att de behöver öva på så anpassar instruktörerna dagen efter det.

KNIX är ett annat koncept, kortare tid, färre körpass där vi ofta kör med ett tema per knix, det kan vara tema gaskontroll eller blick t ex. Sen finns det några distrikt som kör BKK-konceptet på en gokartbana, dvs oftast en heldag men på en liten bana, så det är lite blandat.
Det som är gemensamt är instruktörerna, deltagarna och övningarna, dessa är exakt desamma utan det är bara längden och platsen som skiljer. Vi kan köra kurvkurs på en stor parkering också.
Gruskurserna skiljer sig i form att det är andra övningar och upplägget är lite olika, men grunden är densamma. Vi kör motorcykel med blick, gaskontroll, placering på vägen och körställning som huvudkomponenter, oavsett underlag.

Det som också är gemensamt, oavsett kurstyp, är att ALL utbildning och ALLA övningar är baserade på gatans verkligen. Allt som instruktören förmedlar är också kopplat till gatan. Enda anledning till att vi har trafikkurser på bana är för att det är en säker plats att vara på. Ingen mötande trafik, inga hinder eller träd. Vi kan “destillera” alla övningar så att deltagarna kan fokusera på det som är viktigt. Sen tar man med sig den här kunskapen och åker ute på vägarna med en shitload med nya kunskaper.

Den absolut vanligaste kommentaren som jag hört från deltagare under alla år jag har sysslat med detta är “-Fan, varför har jag inte gjort det här förut…”
…och den kommentaren får jag från folk med nytaget körkort, folk som kört aktiv hoj i 30 år, och även de racingförare som driftat sig att komma på en trafikövningskurs.

Det finns massor med fördomar mot SMC:s kurser, typ de som Miggen skriver om här uppe, men det finns bara ett sätt att ta reda på hur det faktiskt är att gå en SMC kurs och det är faktiskt gå en SMC kurs.
Och blanda inte ihop en Track Day med en SMC kurs, det är bara platsen som är gemensam, annars är det helt olika saker men bägge är värda att besöka för att man ska bli duktig på att köra hoj. Precis som SwePace poängterar.

Nu ska jag sluta surra, ber om ursäkt för det långa inlägget

Långa inlägg är alltid välkomna i miggens trådar Intressant och givande läsning och perspektiv, det tackar man för