Fick frågan om hur länge jag kört hoj?
Tycker du inte om flams och trams så läs vidare på andra inlägg, bränn ditt krut på annat och låt det här inlägget dö!
Det är skrivet med humor och historia på samma gång?
Det framkallar en del minnen då jag kört hoj sedan innan några av er var födda så man har betat av ett par klassiker sedan dess och det som hette enbart Caféracer då heter även Streetfighter idag. I mina ögon åldras antagligen en Streetfighter med värdighet och blir om 20 år en Caféracer?
Trender kommer ju och går!
Första hojen ut köpte jag 1985 och fick vänta ett år innan jag vid 24.00 den 19 december äntrade den. Körkortsreglerna då var ju att det stod "LÄTT MC" på kortet men automatiskt när man fyllde 18 fick man kliva på tung MC.
I två år slet jag med en Suzuki GT 125 1980 tvåpipig tvåtakt som toppade 140, inte snabbast dit när polarna hade Honda NS125F, Honda NS125R2 Rothmans replica, TZR 125 eller den vanligaste Yamaha RD 125 YPVS.
Själv drömde jag om Suzuki RG 125 och ett år senare hade jag pengarna till den, jag slutade skolan direkt efter nian och började jobba direkt på en ventilationsfirma så pengar tjänade han!
Problemet var att dagarna före jag skulle hämta ut en flång ny RG 125 så fick jag tjuvtesta en Kawa GPZ 550, knappast ett fartvidunder med varken dagens eller gårdagens mätt mått men SATAN i gatan vad jag tyckte den gick då!
Nu drömdes det om andra hojar och hojen framför alla var Suzuki Katana 1100 men den kostade tre gånger mer än vad jag hade ekonomi till, tittar man även med dagens mått mätt så var den svindyr, dock drömde rejsputtarna om den allra mest!
Jag fann mig dock och köpte dess mer sparsmakade tvilling av 1982 års modell. En GSX 1100 E av 1982 års modell. (Som kanske just nu byggs om av någon på sporthoj?!!)
122 hästar med exportkammar och efter bilden var tagen så tillkom ett Laser 4-1, när man kom ner i stan så vart en del förbannade...vi snackar 1986 då var det lite si och så med bullergränserna, det skulle låta mycket om hojarna tyckte vi men äffärsidkarna var kanske inte så glada när skyltfönstrena sprack av att vi körde förbi!
Polaren Thomas hoj är den till höger på bilden, också det en GSX1100 fast en G av 1980 års modell. Senare skaffade han en hoj som idag är en riktig dyrgrip, gissa hojen?
Den är helt original ifrån fabrik på bilden och jo den var faktiskt ibland det ballaste man kunde ha 1987! Notera avsaknaden av ljuddämpare och då ska ni veta att den rullade igenom besiktningen varje år i tre år med blankt papper, hojarna lät en del då, så vart det bara...en Kawa! Eller rättar sagt en Moto Martin 1000, fast vi kallade den rätt och slätt Marängen, vi var inte så bevandrade i Franska på den tiden...
Marängen fanns med kåpa som tillval men Thomas ville visa ramen som var det essentiella i bygget!
Ful sa bull, även 1987!
Katanan var det ingen som sålde som väl köpt och skulle de sälja så ville de ha runt 65 tusen 1988 och när jag kände för att byta upp mig så ville man ju ha det värsta, så för 82000:- fattigare klev jag ut ifrån MC handlaren med en hoj som jag fick hämta i Västerås för att få. Det såldes endast 10 stycken med denna lackeringen i Sverige och jag var lycklig som få...och värst i stan!
En Suzuki GSXR 1100 J av 1988 års modell!
Det var en dräpare utan dess like, tre veckor efter att jag köpt den ny åkte jag upp på MotoSpeed och fick på en Hotstreetsats som de kallade den, från 88ans 130 hk som redan då var brutalt gick jag upp till 165 månraketer, fast de kunde klämma ut 190 påstod de men då kunde jag inte använda den för gatan sa de...
SATAN VAD DEN GICK!!!
...och jag gick av...
Uppenbarligen så är jag fortfarande i livet men hojen är det definitivt inte, den fick en flygtur på ett kalhygge och min högra lårbenspipa stack ut genom Skinnstället...
När benet var läkt köpte jag en Yamaha FZR 1000 1990!
145 kusar original var inte kattskit! Vance & Hines flatslide 42or och trattar så gick den ännu bättre! Nu var året 1990 och miljö var något man hade i trädgården...dvs om man orkade klippa gräset? Annars åkte man på träff!
På träffar kom ALLA typer av hojar undantaget Harleyhåkansson och vi söp till det ljusnade samt satte på någons flickvän...brudar åkte på bönpallen dit, få brudar körde hoj på den tiden, PUnKT!
Lagom till 02.00 tiden på natten så var det lite väl tyst, sådär tyst som det bara är i skogen, någon gren som knäcks och sedan en till och sen hör man någon vråla på norska "MEN KOM IGEN NÅ DA FOR FAEN"!!!
Sekunderna efter startar en japansk radfyra och ägaren skriker i högan sky: -SKA DU PROVA?!!
Därefter är det igång och man hör någon bakfull jävel muttra "vaffan..." I ett av knappt hundra tält.
Norrmannen gasar nog i en kvart på stället med fötterna i backen och avslutar alltid med: -DEN SKA JAG HA! Full som en alika...
Dessförrinnan sa vi, nu säger han det snart!Och bara garvade!
Ibland satte vi en Dansköl på flaska att det skulle hända, man visste liksom, man hörde det på tonen och gasandet...
JAA MIN ÖL!!!
Vad hände?
Norrmannen eller vem det nu var som gasade upp la i en växel...vi garvade så tårarna sprutade...
Vid middagstid dagen efter åkte silvertejpen fram, och Boråsaren åkte hem...
Fick själv smeknamnet silvertejpen när jag var 19 pga att jag var efterhängsen en Stockholmsbrud vid namn Marie och att jag ahde tejpat min sadel på 1100an.
Slutligen var jag iaf smart och valde hojen framför bruden som var knäpp!
Ibland åkte man ifrån snuten, men ingen talade högt om det, på den tiden hade man respekt för snuten, men att åka fast var lika med en dödsdom, och snuten på den tiden visste det, de visste varför man drog. Man hade gjort fel och då hade man allt att förlora. Då stod man där med skammen, inget kort-inga polare.
Hojlivet var definitivt över om man rök på kortet, ingen var väl så känslig egentligen på varför man åkt fast men hade du en prick på dig för 25 år sedan var du körd överallt!
Man ljög inte om det även om man kanske inte heller precis talade högt om det...
Jag åkte dit själv, 242 km/h på motorväg rakt igenom en radarkontroll vid Brahehus ovanför Jönköping. Radarn mätte till 199 på den tiden men det låg en helikopeter vid A6 i Jönköping och de lyfte och följde efter till Norrahammar och filmade mellan strecken på E4an och sedan när jag kom in i vändzonen i Bårslöv utanför Helsingborg körde en 745a in bakom mig och Uffe Janbo stod bakom grisen på cykelgången...ridå...
Uffe Janbo var MC snut i Hbg, alla kände honom och alla hade respekt för honom. Han tilltalade mig vid namn trots att jag bara snackat med honom löst tidigare...FAN...
Han kände till varenda hojåkare i stan, den enda som inte åkte fast var Rhodin och han är lika galen idag trots sina passerade 50...
Fartöverträdelse, grov vårdslöshet i trafik, inte beaktat polismans tecken, allmänfarlig vårdlöshet och något till som jag inte minns. Rökt som satan, mössan i handen och efterföljande rättegång med sammanlagt 8000 i dagsböter... Fyfan vad det kändes...8000!!!
Jag hade ut 5200:- i månaden...
Erkände på jobbet att jag blivit av med kortet så chifen ställde mig att vika plåt där ett par månader men det höll inte i längden, pengarna till firman kom in av att montera ventilation ute på byggena...jag fick gå pga arbetsbrist.
Sökte nya jobb och personalcheferna frågade varför jag inget körkort hade?
På den tiden var du en märklig person om du 1. Inte hade gjort lumpen, 2. Inte hade körkort.
Fick inte jobb någonstans mer än i det militära som förbarmade sig.
Fick in en fot där och livet fortsatte som tur var.
DET var andra tider förr...
Fick sälja FZRen och var fattig som en lus men sparade i alla fall ihop till en RD 350 F av 1985 års modell, man hade ju lån och skit fortfarande, Hoffman hade ju en sån och det verkade vara en kul hoj för lite pengar?
Det skulle visa sig att det blev 6 styck till efter den. En helt original blåvit som jag köpte efter Thomas som hade gått 377 mil året 1999 och framförallt den jag köpte av Christian i Göteborg. Kåpor ifrån Suzuki RGV 250 och tank ifrån en TZR 250 trimmad ifrån originalets 56 hk till 82 med 370cc Wiseco, Mikuni RS 36or, Accel tändsystem...drog jämnt med första generationens R6or till 150 km/h! Mmm...2 takt!
Saknar den än idag! Och jag vet att den lever fortfarande! Jag kan regnumret och den är i trafik just nu!
Ralle som idag har Yamahacenter/RG motor ihop med sin halvbror Glenn hade en tjej som var rätt kort och hon lånade hans Yamaha FZR hon var så kort så hon knappt nådde över styret, Agneta tror jag hon hette men det minnet stämmer antagligen inte.
Vad som däremot stämmer är att Glenn är en hängiven MC mekaniker, hade firman Stures MC mek på Furutorpsgatan och jag var på väg ut mot Åstorp.
Det finns en gammal skröna om att någon mötte honom halvt hängandes över en större hoj i kraftigt olaglig fart justerandes förgasare...
...ingen skröna!
Det var jag och Thomas som mötte honom...
Det var bättre förr, i många avseenden!
27 säsonger!
Tycker du inte om flams och trams så läs vidare på andra inlägg, bränn ditt krut på annat och låt det här inlägget dö!
Det är skrivet med humor och historia på samma gång?
Det framkallar en del minnen då jag kört hoj sedan innan några av er var födda så man har betat av ett par klassiker sedan dess och det som hette enbart Caféracer då heter även Streetfighter idag. I mina ögon åldras antagligen en Streetfighter med värdighet och blir om 20 år en Caféracer?
Trender kommer ju och går!
Första hojen ut köpte jag 1985 och fick vänta ett år innan jag vid 24.00 den 19 december äntrade den. Körkortsreglerna då var ju att det stod "LÄTT MC" på kortet men automatiskt när man fyllde 18 fick man kliva på tung MC.
I två år slet jag med en Suzuki GT 125 1980 tvåpipig tvåtakt som toppade 140, inte snabbast dit när polarna hade Honda NS125F, Honda NS125R2 Rothmans replica, TZR 125 eller den vanligaste Yamaha RD 125 YPVS.
Själv drömde jag om Suzuki RG 125 och ett år senare hade jag pengarna till den, jag slutade skolan direkt efter nian och började jobba direkt på en ventilationsfirma så pengar tjänade han!
Problemet var att dagarna före jag skulle hämta ut en flång ny RG 125 så fick jag tjuvtesta en Kawa GPZ 550, knappast ett fartvidunder med varken dagens eller gårdagens mätt mått men SATAN i gatan vad jag tyckte den gick då!
Nu drömdes det om andra hojar och hojen framför alla var Suzuki Katana 1100 men den kostade tre gånger mer än vad jag hade ekonomi till, tittar man även med dagens mått mätt så var den svindyr, dock drömde rejsputtarna om den allra mest!
Jag fann mig dock och köpte dess mer sparsmakade tvilling av 1982 års modell. En GSX 1100 E av 1982 års modell. (Som kanske just nu byggs om av någon på sporthoj?!!)
122 hästar med exportkammar och efter bilden var tagen så tillkom ett Laser 4-1, när man kom ner i stan så vart en del förbannade...vi snackar 1986 då var det lite si och så med bullergränserna, det skulle låta mycket om hojarna tyckte vi men äffärsidkarna var kanske inte så glada när skyltfönstrena sprack av att vi körde förbi!
Polaren Thomas hoj är den till höger på bilden, också det en GSX1100 fast en G av 1980 års modell. Senare skaffade han en hoj som idag är en riktig dyrgrip, gissa hojen?
Den är helt original ifrån fabrik på bilden och jo den var faktiskt ibland det ballaste man kunde ha 1987! Notera avsaknaden av ljuddämpare och då ska ni veta att den rullade igenom besiktningen varje år i tre år med blankt papper, hojarna lät en del då, så vart det bara...en Kawa! Eller rättar sagt en Moto Martin 1000, fast vi kallade den rätt och slätt Marängen, vi var inte så bevandrade i Franska på den tiden...
Marängen fanns med kåpa som tillval men Thomas ville visa ramen som var det essentiella i bygget!
Ful sa bull, även 1987!
Katanan var det ingen som sålde som väl köpt och skulle de sälja så ville de ha runt 65 tusen 1988 och när jag kände för att byta upp mig så ville man ju ha det värsta, så för 82000:- fattigare klev jag ut ifrån MC handlaren med en hoj som jag fick hämta i Västerås för att få. Det såldes endast 10 stycken med denna lackeringen i Sverige och jag var lycklig som få...och värst i stan!
En Suzuki GSXR 1100 J av 1988 års modell!
Det var en dräpare utan dess like, tre veckor efter att jag köpt den ny åkte jag upp på MotoSpeed och fick på en Hotstreetsats som de kallade den, från 88ans 130 hk som redan då var brutalt gick jag upp till 165 månraketer, fast de kunde klämma ut 190 påstod de men då kunde jag inte använda den för gatan sa de...
SATAN VAD DEN GICK!!!
...och jag gick av...
Uppenbarligen så är jag fortfarande i livet men hojen är det definitivt inte, den fick en flygtur på ett kalhygge och min högra lårbenspipa stack ut genom Skinnstället...
När benet var läkt köpte jag en Yamaha FZR 1000 1990!
145 kusar original var inte kattskit! Vance & Hines flatslide 42or och trattar så gick den ännu bättre! Nu var året 1990 och miljö var något man hade i trädgården...dvs om man orkade klippa gräset? Annars åkte man på träff!
På träffar kom ALLA typer av hojar undantaget Harleyhåkansson och vi söp till det ljusnade samt satte på någons flickvän...brudar åkte på bönpallen dit, få brudar körde hoj på den tiden, PUnKT!
Lagom till 02.00 tiden på natten så var det lite väl tyst, sådär tyst som det bara är i skogen, någon gren som knäcks och sedan en till och sen hör man någon vråla på norska "MEN KOM IGEN NÅ DA FOR FAEN"!!!
Sekunderna efter startar en japansk radfyra och ägaren skriker i högan sky: -SKA DU PROVA?!!
Därefter är det igång och man hör någon bakfull jävel muttra "vaffan..." I ett av knappt hundra tält.
Norrmannen gasar nog i en kvart på stället med fötterna i backen och avslutar alltid med: -DEN SKA JAG HA! Full som en alika...
Dessförrinnan sa vi, nu säger han det snart!Och bara garvade!
Ibland satte vi en Dansköl på flaska att det skulle hända, man visste liksom, man hörde det på tonen och gasandet...
JAA MIN ÖL!!!
Vad hände?
Norrmannen eller vem det nu var som gasade upp la i en växel...vi garvade så tårarna sprutade...
Vid middagstid dagen efter åkte silvertejpen fram, och Boråsaren åkte hem...
Fick själv smeknamnet silvertejpen när jag var 19 pga att jag var efterhängsen en Stockholmsbrud vid namn Marie och att jag ahde tejpat min sadel på 1100an.
Slutligen var jag iaf smart och valde hojen framför bruden som var knäpp!
Ibland åkte man ifrån snuten, men ingen talade högt om det, på den tiden hade man respekt för snuten, men att åka fast var lika med en dödsdom, och snuten på den tiden visste det, de visste varför man drog. Man hade gjort fel och då hade man allt att förlora. Då stod man där med skammen, inget kort-inga polare.
Hojlivet var definitivt över om man rök på kortet, ingen var väl så känslig egentligen på varför man åkt fast men hade du en prick på dig för 25 år sedan var du körd överallt!
Man ljög inte om det även om man kanske inte heller precis talade högt om det...
Jag åkte dit själv, 242 km/h på motorväg rakt igenom en radarkontroll vid Brahehus ovanför Jönköping. Radarn mätte till 199 på den tiden men det låg en helikopeter vid A6 i Jönköping och de lyfte och följde efter till Norrahammar och filmade mellan strecken på E4an och sedan när jag kom in i vändzonen i Bårslöv utanför Helsingborg körde en 745a in bakom mig och Uffe Janbo stod bakom grisen på cykelgången...ridå...
Uffe Janbo var MC snut i Hbg, alla kände honom och alla hade respekt för honom. Han tilltalade mig vid namn trots att jag bara snackat med honom löst tidigare...FAN...
Han kände till varenda hojåkare i stan, den enda som inte åkte fast var Rhodin och han är lika galen idag trots sina passerade 50...
Fartöverträdelse, grov vårdslöshet i trafik, inte beaktat polismans tecken, allmänfarlig vårdlöshet och något till som jag inte minns. Rökt som satan, mössan i handen och efterföljande rättegång med sammanlagt 8000 i dagsböter... Fyfan vad det kändes...8000!!!
Jag hade ut 5200:- i månaden...
Erkände på jobbet att jag blivit av med kortet så chifen ställde mig att vika plåt där ett par månader men det höll inte i längden, pengarna till firman kom in av att montera ventilation ute på byggena...jag fick gå pga arbetsbrist.
Sökte nya jobb och personalcheferna frågade varför jag inget körkort hade?
På den tiden var du en märklig person om du 1. Inte hade gjort lumpen, 2. Inte hade körkort.
Fick inte jobb någonstans mer än i det militära som förbarmade sig.
Fick in en fot där och livet fortsatte som tur var.
DET var andra tider förr...
Fick sälja FZRen och var fattig som en lus men sparade i alla fall ihop till en RD 350 F av 1985 års modell, man hade ju lån och skit fortfarande, Hoffman hade ju en sån och det verkade vara en kul hoj för lite pengar?
Det skulle visa sig att det blev 6 styck till efter den. En helt original blåvit som jag köpte efter Thomas som hade gått 377 mil året 1999 och framförallt den jag köpte av Christian i Göteborg. Kåpor ifrån Suzuki RGV 250 och tank ifrån en TZR 250 trimmad ifrån originalets 56 hk till 82 med 370cc Wiseco, Mikuni RS 36or, Accel tändsystem...drog jämnt med första generationens R6or till 150 km/h! Mmm...2 takt!
Saknar den än idag! Och jag vet att den lever fortfarande! Jag kan regnumret och den är i trafik just nu!
Ralle som idag har Yamahacenter/RG motor ihop med sin halvbror Glenn hade en tjej som var rätt kort och hon lånade hans Yamaha FZR hon var så kort så hon knappt nådde över styret, Agneta tror jag hon hette men det minnet stämmer antagligen inte.
Vad som däremot stämmer är att Glenn är en hängiven MC mekaniker, hade firman Stures MC mek på Furutorpsgatan och jag var på väg ut mot Åstorp.
Det finns en gammal skröna om att någon mötte honom halvt hängandes över en större hoj i kraftigt olaglig fart justerandes förgasare...
...ingen skröna!
Det var jag och Thomas som mötte honom...
Det var bättre förr, i många avseenden!
27 säsonger!
Last edited:
