Med rejvarvästen menade jag självklart neonvästarna, fick inte med ett "inte" i texten som skulle varit där... Jag har inte helljuset rakt ner i backen men jag kör med det igång för det mesta, eftersom ögat uppfattar ljus och inte skickar iväg några synstrålar, och en helljuslykta skickar iväg starkare ljus än en neonväst kan tänkas reflektera så tycker jag det känns logiskt att den är enklare att upptäcka.
Jag förstod vad du menade, det var för frestande bara.
Oavsett vad man har för uppfattning så tycks ju iaf alla falanger här i tråden, ha anledning att visa sitt gillande för bilistinriktade kampanjer som dessa från SMC.
Många här på SH har ju framhållit gillande kring de påkostade brittiska filmerna med syfte att väcka bilisternas uppmärksamhet. Så då kan jag tycka att detta initiativ av SMC är en bra grej till bilisterna på våren.
Nog om det.
En allmän reflektion.
Idag när jag stod och slipade på min träbåt i det kalla och fuktiga vädret med blott ett par plusgrader och snö utanför båthuset, så hörde jag för första gången i år en sporthoj som drog hårt och länge uppe på Essingeleden, fortare och fortare.
Allteftersom jag blivit äldre har det blivit alltmer obehagligt att höra det där ljudet. "Måtte inte ngn bil byta fil eller ngt oförutsett inträffa" tänker jag. Jag biter mig i läppen och hoppas slippa höra det otäcka avbrottet, när det plötsligt blir tvärtyst.
"Men släpp av nån gång då" tänker jag. Inte pga irritation, utan av plågan att veta att för varje sekund som en sportis ger full effekt på essingeleden, så investeras mer och mer rörelseenergi i en förmodligen ung människokropp, relativhastigheten till omgivande bilar och fasta föremål blir större och större, marginalerna mindre och mindre.
Att höra det där utdragna fullgasljudet höja sig över trafikbruset uppe på leden, väcker samma känsla i mig, som när jag tittar på en film där en mördare närmar sig en ovetande människa som är koncentrerad på något göromål och inget ser. "Han klarar sig, han klarar sig, han klarar sig...bara han sluuutar ngn gång" tänker jag, samtidigt som jag märker hur jag spänner mig.
Med ovanstående ville jag bara beskriva mitt incitament i såna här trådar, dvs att jag inte alls är ngn stripig ordningsmanstyp, som blir sur när jag blir omkörd, som kräver att alla hojåkare ska bära grälla färger och de dyraste skydden. Det är mer att jag inte vill att tex ngn ung medlem här, ska tro att man kan känna sig trygg om man har svart (eller fluorescerande, eller whatever) färg på sin hoj och ställ. Och att det inte spelar ngn roll hur man kör, att allt ändå är ngn annans fel, "SMC-mupparna som gaggar om rimlig hastighet och extremt beteende", "Ofokuserade bilister" eller whatever.
Bäst är att utgå från att ingen har sett, eller hört mig komma, att bilisten som står och väntar vid stopplikt kommer att köra ut just när jag passerar osv, dvs att Murphys och Newtons lagar gäller.
Det blir plågsamt att läsa en massa fantastiskt utopiska diskussioner kring saker som i mina ögon är -om inte felaktiga- så iaf felfokuserade.
Om man gillar utseende, tex svart skinnställ, svart helmut och svart hoj, så tycker jag att det är heeelt ok! Men att sälja in att det skulle vara smart ur ngt sorts säkerhetsperspektiv, blir för mig bara tårtigt. Att fara runt på en övermotoriserad sportster med chassieprestanda som en damcykel, är också heeelt okej tycker jag. Det är väl det livet handlar om, att få göra saker man tycker är roligt! Men jag skulle aldrig försöka bygga resonemanget att jag borde kunna känna mig säker "eftersom min sportster är orange", eller för att "det är ju väldigt få svenskar som dör på sportster per år". Det vore självbedrägeri.