håkan
Brumm brumm
Å Göran Aldéns vägnar postar jag detta även här.
Informationen finns även på LMS.se
Informationen finns även på LMS.se
Öppet brev till alla roadracingförare som var i Anderstorp i helgen (31/4-1/5)
Jag, Göran Aldén, Linköpings MS, har i många år jobbat som domare och tävlingsledare i roadracing. Jag har också många uppdrag som tidtagare. Just den här helgen hade jag inga uppdrag, utan tänkte ta det lite lugnt. Tidtagningstranspondrarna hade jag tidigare lånat ut till Anderstorp, så att det skulle räcka till alla som inte hade egen.
I fredags kväll, när jag just kommit hem från ett besök i Göteborg, ringde telefonen. Det var från Anderstorp, där man med panik i rösten berättade att deras tidtagningschef hade blivit osams med klubben och hoppat av. Han hade dessutom packat ihop all tidtagningsutrustning (som han äger) och farit därifrån! Alla medlingsförsök hade misslyckats. Nu bönade ARC att jag snabbt skulle packa ner min utrustning och fara ner till Anderstorp (23 mil). Jag sa OK, under förutsättning att vi kunde låna ihop tillräckligt många transpondrar. Tursamma omständigheter gjorde att ett trettiotal av Karlskogas transpondrar fanns i närheten av Linköping. Klockan 23 hade jag fått in allt i bilen och drog iväg. När jag ett par timmar senare mötte Anderstorp-gänget vid banan kom nästa kalldusch. Deras tidtagare hade tagit med sig även mina transpondrar och vägrade att lämna ut dem. Klockan fem på söndagen, efter tävlingen skulle jag kunna få dem!
Nu fick vi tag i Anders Gustavsson i Hyllinge. Han hade ett åttital transpondrar, som vi fick låna. En bil skickades till Skåne för att hämta dem. Klockan fyra (på natten!) hade vi dem. Nästa problem var att inga transpondrar var laddade. Normalt tar det 48 timmar att ladda transpondrar i laddväskorna. På morgonen när tidsträningen började hade de knappast fått någon laddning alls.
Eftersom jag egentligen inte skulle ha varit i Anderstorp hade jag inga föraruppgifter inlagda i min dator. Vid fyratiden hade jag hunnit lägga in de som fanns på startlistan. Tyvärr fanns det många sena anmälningar som jag fick först på morgonen. Väldigt många förare hade inte heller uppgett sitt eget transpondernummer, utan måste tilldelas ett av mig.
Nästa problem var att eftersom alla transpondrar var inlånade hade inte jag deras nummer inlagda i min dator. Vi var alltså tvungna att läsa in det sex- eller sjusiffriga transpondernumret i stället för det tvåsiffriga löpnummer som vi normalt använder.
Två timmars sömn (max!) var allt vi unnade oss innan vi körde igång igen på lördagsmorgonen.
Nu visade det sig att laddningen i flera transpondrar inte var tillräcklig. Med svartflagg fick vi in de flesta av dessa och bytte transponder. Flera förare dök också upp på dataskärmen som ”okända”, eftersom de använde en egen transponder som de inte meddelat oss först. Några hade också lånat en kompis transponder. Inte så bra, eftersom kompisens namn dök upp i stället!
Kanon-strul är ett milt uttryck för det som hände under lördagen. Det blev visserligen bättre när vi rett ut det som kunnat redas ut, men flera fel kvarstod på listorna. Jag som tidtagare är naturligtvis djupt olycklig över att inte kunna lämna korrekta listor, men jag hoppas att ni som förare inser att jag inte var skuld till det inträffade. Inte heller ligger felet hos all den personal som jobbade och slet för att fixa till det bästa möjliga. Kritiken bör riktas mot den person som orsakade allt detta. Jag vill också rikta ett stort tack till Hans Brånalt och Volmar Mårtensson som satt hela natten (ja, hela helgen också) och hjälpte mig! Utan dem hade det inte gått.
På söndagen hade vi fått lite mer laddning på transpondrarna och jag hade även hunnit att skriva in alla kortnummer i min dator. Vi lät också alla förare åka en och en över depåslingan för att kolla signalen. Ingen fick åka vidare om något inte stämde. Det visade sig att ett tjugotal förare hade antingen fel transponder eller en som inte gav tillräcklig signal. När det fixats funkade allt! Jag skulle vilja påstå att tidtagningsmässigt funkade söndagen perfekt! Och det är ju racet som är det viktigaste.
Till sist skulle jag vilja rikta en vädjan till er förare: Ni som har en egen transponder; skriv det på anmälningssedeln. Har ni just köpt en, tala om det vid anmälan, så vi i tidtagningen har en rimlig chans att lägga in numret i tidtagningsprogrammet. Annars är det upplagt för strul!
Med förhoppningar om en ”lugnare” tidtagning nästa gång,
Hälsar
Göran Aldén