Man gör det som man är bra på, skulle jag tvätta så skulle det först bli ett jävla liv om att kläderna är feltvättade kympta eller trasiga, då måste hon handla nya kläder och i värsta fall jag följa med, ne funkar inte.
Annars så delar man väl upp alla måsten så båda blir nöjda, alla har olika situationer olika mycket att göra.
Skulle jag dock bo med en som inte jobbade skulle jag inte röra ett finger förutom att jag skulle laga mat, kvinnor fattar sig inte på matlagning.
Sen behöver inte allt vara jämnställt, bara båda är nöjda.
Ps. Är endast sambo med mina dammråttor.
Min gubbe gjorde missen att en gång säga:"Jag tar o tvättar lite". Det resulterade i att jag skrek:RÖR INTE TVÄTTEN!
Vart lite fel, men jag såg framför mig just det scenariot som du beskriver så bra.
Numera är tvättstugan min egen lilla håla och där härskar jag med total diktatur
Men, åter till verkligheten så stämmer det som många sagt innan. Jag behöver inte hjälpa till med något som rör bilar/hojar om jag inte själv vill. Jag behöver aldrig lyfta tunga saker (får inte bära över 5 kg för läkaren), slipper allt tekniskt elände som gäller tv-apparater o.s.v.
När vi skulle måla om ett rum och det drog ut på tiden så sa jag bara lugnt att imorgon börjar jag måla, då blev det en väldans fart på gubben att sätta igång och rummet vart klart på 2 dagar.
Vi jobbar oftast lika mycket, drygt heltid, men jag ser ändå inte hushållsarbetet som något vi för den sakens skull måste dela på. Gubben frågar (alltid) om jag behöver hjälp med något, behöver jag hjälp säger jag det, om inte så håller han sig ur vägen så jag får fiffa runt i lugn och ro.
Så, jämställda är vi nog kanske, jag bestämmer om hemmet och han bestämmer om garaget.