Hunduppfostran är A och O. Alla djur har en instinkt, det vet vi. Men med uppfostran kommer man längst. En Späckhuggare har grov instinkt på att döda. Men konstigt nog har vi lyckats fostra dem med att kunna bada med dem. Är det då omöjligt att kamphundar inte går att uppfostra? Skärpa. Du vet själv hur många snälla sådana det finns. Och det som inträffar har med dålig uppfostran....
Jag jobbar med djur och har gjort ganska länge i olika former, och jag vill påsta att det är med en inställlning som från ovanstående citat som gör att det händer, vi kan kalla det "olyckor", när människor umgås med djur.
Man kan ta nästan vilket vilt djur som helst, låt oss säga ett lejon, och med sk positiv förstärkning få lejonet att slå frivolter på kommando. Men det
ändrar liksom inte vad lejonet är; ett lejon är ett lejon, är ett lejon... Dvs, trots att jag kan få lejonet att utföra konster på kommando så kommer inte det i sig att hindra lejonet från att anfalla mig om "rätt" slags retning uppstår.
Detsamma gäller, faktiskt, för våra domectiserade djur. Vi må ha ändrat färg och form och förstärkt vissa egensakper samt dämpat andra, men det
ändrar inte vad djuret
är. En hund är en hund, en katt är en katt, en häst är en häst osv.
Jag kan lära min hund att gå fot, att hämta saker, att sitta och ligga på kommando etc,
men det är fortfarande en hund.
Dessutom tycks dom flesta människor ha en märklig förmåga att sätta mänskliga känslor och egenskaper (t ex "snäll" vs "elak") på sina djur vilket ytterligare ökar risken för att "olyckor" ska inträffa. Jag vet inte om det beror på att vi är så fascinerade av oss själva så att vi per automatik förutsätter att alla djur vill vara som vi...?! Men det är mycket bättre för djuren, oavsett art, om vi i stället sätter oss in i hur dom
verkligen fungerar och själva agerar därefter.
Och oavsett uppfostran och ras så finns det alltid en viss risk att min hund kommer att uppföra sig som en - hund! Därför är min hund alltid kopplad på promenad.