Svårt att generalisera vad man skulle ha för hastighetsgränser överlag på våra motorvägar. De har nämligen olika förutsättningar. Mellan t ex Helsingborg och Malmö skulle man inte kunna ha mycket högre hastighetsgräns än idag på grund av all trafik med tunga lastbilar som max får hålla 90 km/h. Man kan knappt hålla 120 km/h i yttre filen många tider på dygnet. I Stockholm kryper man fram på grund av all trafik. De gånger jag kört Halmstad mot Göteborg där det idag är 120 km/h kan man utan vidare hålla 160 km/h i den yttre filen.
Även om man bara kan hålla kring max 90 i rusningstrafiken, så innebär inte det att skyltningen ska sättas till 90. Vid andra tider på dygnet kan man köra fortare. Så fri fart, som man såklart anpassar till rådande trafikläge, vore ju inte så dumt.

Jag är ingen förespråkare av nollvisionen eftersom jag tycker att det är en utopi. Tittar man på Tyskland satsar de enorma summor på Autobahn att hålla vägbanan i skick. De tyska förarna har disciplin när det gäller hastighetsanpassning. När väl en olycka inträffar är det ofta av väldigt allvarlig art, vilket är myntets baksida. Jag hade inte haft emot att ha fri fart under ansvar i Sverige. Men jag inser att det nog inte vore lämpligt om man tar in alla faktorer. Bara för att en person kan anpassa sig efter rådande omständigheter och köra säkert betyder det inte att flertalet har samma förmåga. Vi har för många egoister ute i trafiken helt enkelt. Jag tror mentaliteten såg annorlunda ut på 50 & 60- talet. Framförallt var det inte lika mycket trafik på vägarna på den tiden och standarden var nog heller inte vad den är idag. Men det saknar betydelse. Många bilar toppade nog runt 130 km/h på den tiden. Idag gör var och varannan bil 220+.
Undrar hur olycksstatistiken ser ut i Tyskland bland utländska förare, så som norrmän och svenskar?
