Kan nog berätta en del men det beror lite på hur frågeställningarna är =) Jag är 175 och tar man bort ettan så har man fått fram vikten, sitter bra på den, når ned med fötterna helt så att säga och kan lyfta upp hojen utan större besvär både i terräng och på asfalt. Kan ju tilläggas att jag aldrig kraschat med den men blivit tvungen att lägga ned den när jag inte orkat hålla mot vid träning på krypkörning samt igår när jag skulle vända på en stig
Skydds barsen (eller hur man säger) runt moroten är grymma, den får en bra vinkel vid nedlägg så att man inte slår i kåpor eller tank så lätt samt underlättar lyftet. 200kg är väl inte jättetungt (i klassen) men visst känns det när man kommer i obalans i terrängen men som igår när jag bromsa på mig utför en meterbred grus/lersand/sten backe och vingla omkring så att jag trodde jag skulle få hämta röjsågen för att hitta den nedanför branten så gick det bra ändå. Den lyder bra och är trots allt inte särkilt svår/tung att räta upp eller få stopp på vinglet med rätt teknik, sistnämda gäller bara övning för mig. Över regelrätta hopp har jag inte riktigt vågat flåsa på så pass att det blir någon luftfärd. Vet inte riktigt hur hojen klarar sådan behandling heller för den delen men upp/gaspådrag och utför med framhjulet i luften känns tryggt iaf. Någe djupare vattenhinder än 20-30cm har det inte blivit ännu så det visar sig någon vacker dag.
Ang komfort och att transportera sig längre sträckor så har jag väl inte så stor erfarenhet, har åkt ett gäng 20-30 mils rundor utan bekymmer varken där bak eller övrigt att tänka på. 15-20 mil i ett svep har iaf funkat bra för mig och stoppen efter den sträckan har helt enkelt varit pga turen inte varit längre och inte pga något av ondo. Tror med andra ord att längre turer inte är några större bekymmer men tankning blir aktuellt runt 30 mil i vilket fall. Tankmätaren är väl inte den exaktaste på marknaden = visar fullt ca 15 mil och sen dalar det nedåt och har inte prövat på att köra slut. Förbrukning runt 05-07 beroende på högerhanden. Fartmässigt så räcker det ju till för de flesta ändamål men en 6 växel hade ju varit fint, mest av bekvämlighetsskäl även om jag inte stört mig på vibrationer eller så men känslan av att man ligger o "pressar" redan i motorvägsfart + moms o uppåt kan bli lite tröttsamt.
Har hjälm med kepa vilket resulterar i lite irriterande nackträning när det går något fortare, kan väl inte beskylla hojen så mycket för det även om en högre ruta kanske skulle mildra det hela men det är inte aktuellt för min del. Blir helt enkelt hjälm utan kepa någon gång framöver istället.
Hade den på service idag, byttes till annan olja och diverse justeringar vilket gjorde duktig skillnad. Innan hade den Castrol GPS vilken många svartmålar pga kopplinslir, inte märkt av något slir efter bytet men inte fullgott testat heller ännu. Kedjan var dåligt spännd men inte någe överdrivet, trots detta gjorde det susen när den tightades till något idag, inga monsterlagg vid aktiva växlingar, missljud etc så det känns riktigt bra. Sett rätt många med hopprep till kedjor och dåliga drivpaket för övrigt men folk verkar "leva med" hojen i brist på bättre vetande, om de visste vad de missade så skulle de nog fixat det mycket tidigare. Nu får förvisso min jobba ganska hårt då jag tycker det e kul att använda grejjerna, vill lära mig och se till att det servas därefter för den delen. Fiser man däremot omkring i stan, till o från jobbet och liknande så kanske man inte lägger märke till ovanstående lika mycket med förtidspensionerade drivpaket som följd.
Har åkt en del gruppkörning också, motarder och sporthojar har det blivit med. Motarderna är svårast att hänga på, naturligtvis kan jag inte ta rygg på ett högfartsgäng på sporthojar men nu syftar jag på körning i den hastighetsintervall som jag rent teoretiskt kan följa. Motarderna är ett ganska sammansvetsat gäng och riktigt duktiga på körning i grupp, när det blir lite klungor så har jag lättare att följa än när de är mer eller mindre en enda stor klunga. Det har dock visat sig vara en übergrüm träning för mig, visst första vändan var det mest läskigt för jag försökte hålla ett tempo som var för högt för mig och på vägar jag aldrig sett förut ens på karta. Men sedan har man insett att det bara är att hålla sitt tempo och arbeta sig uppåt och då har det satt sig riktigt bra.
Detta visade sig inte minst när det blev gruppkörning med sporthojar, nu visste jag iofs inte att så skulle bli fallet men tror det blev jag och resten enbart sporthojar, nästintill iaf. Det var väl en hel del färskingar precis som jag med i gruppen, liksom syftet men tyckte jag hängde på bra ändå och då växer man ju lite och även tron på hojen. Senare blev det att jag låg bakom de snabba pojkarna och hängde väl inte med helt (kurvigt) men tappa inte bort dem iaf och avståndet till klungan bakom växte om vartannat.
Har kört en bit över 500 mil med den sedan 24/6. Har man inte krav på en alltför snabb hoj på långfärden tror jag man uppskattar Transalpen, bekväm som inte är bäst på något men bra på allt.
