Tänkte skriva lite om min första Moto Gp resan, den gick som sagt ner mot Estoril och vi som åkte var jag, pappa, lillebror och sambon.
Vi lämnade kalla Sverige i torsdags kring lunch, först ner och mellanlanda i Frankfurt för att byta plan och styra nosen ner mot Lissabon. Resan skippar jag att berättta om för alla som suttit på ett plan i 5 timmar vet hur upphetsande det är. Väl på plats i Lissabon letade vi upp första bästa taxi för att ta oss till hotellet, taxichauffören var antingen en gammal rallyförare eller en riktig wanabe, han körde som ett svin med den gamla bilen som rullat dryga 68.000 !!! mil.
FREDAG
Av ren svenk lathet tog vi en taxi till banan på fredagen, gubben som körde oss hade ingen aning om var banan låg så han stannade först vid en mack, sen vid en tullstation och frågade. Ungefär som en taxichaufför från Linköping inte hittar till Mantorp, men vi kom fran och blev 25 euro fattigare, rätt bra pris för 4 pers.
Första vi möts av när vi kliver upp på läktaren är ett starfält av motogp hojar som starta för att ge sig ut på en träningstimme, det va det sjukast ljud jag varit med om!!! Jag har ändå kollat på Top Fuel och liknande evenemang, men det här ligger snäppet högre. Trodde inte det skulle vara så högt, vasst och fruktansvärt vackert ljud i dessa maskiner. Duccen är helt klart värst med Suzukin på en god andra plats, Yamaha låter mer som ett högt brööööl men Duccen ylar rakt ut genom de raka rören. Jag hade intalat mig själv att inte ha proppar i för att njuta så mycke av ljudet som möjligt, men det vara bara att glömma, efter två varv åkte de i och vänster öra tjöt en aning, kanske inte så konstigt när vi stod 4 meter från bankanten
.
Dagen flöt på, solen sken och tiderna pressades ner. Vi var nästan ensamma på vår del av läktaren och ändå satt vi i slutet av start och målrakan. Dagen avslutades med att vi kollade på Red Bull Rookies Cup och deras första kval, Robban såg utt att hänga med bra, men det var svårt att veta hur fort det gick eftersom de inte redovisade några tider.
Resan hem gick med buss till Estoril och sen vidare med pendeltåg till Lissabon.
LÖRDAG
Kvaldax!!
Äntligen lite att köra om, (som om de hade hållt igen tidigare)... Vi landade med taxin kring kl. 9 på morgonen, 125 var precis påvär ut för sitt sista träningspass. Vi var som vanligt i stort sätt ensamma på läktaren, det firades med en öl för 2 euro. Vi gjorde vårt bästa som sanna Rossi fans att heja fram honom till en bra placering, Kalio fick också en hel del glada tillrop. Måste säga att vi gjorde ett bra jobb med tanke på grabbarnas startplatser på griden. Dagen avslutades med att vi skrek oss hesa åt Robban, har var hela tiden uppe och slogs om 4-6 platsen, "tyvärr" slutade han 6 med 1 hundradel upp till 5 platsen, vi skrek nog för lite...
SÖNDAG
Raceday!!!
Vi tänkte vara lite mer i god tid på söndagen eftersom vi inte visst hur mycket folk det skulle komma, tur var det. Kvar i 9 var det fullt trafikkaos och det strömmade folk till arenan, som tur var vår läktare inte den mest populära så vi fick bra platser mitt för en storbildstv. På warmup för resp. klass fick vi en föraning om hur racet skulle gå, Kalio var bra med, likaså Rossi.
Ju närmare race vi kom ju mer folk kom till arenan, när det väl var dax för rac var det nästan helt full, även på vår oatraktiva del... 125 racet var grymt spännande mest hela tiden, olika killar i ledning, galna spaniorer som gjorde sitt för Pol. 250 var bra sålänge som Kalio var med i täten, tvärr håll det inte hela vägen pga av ett el-fel?? när han försvann gick jag och köpte öl...
Dagen avslutades med det vi var där för, motogp!!
Paraplytjejerna var vackra, starten var mäktig, racet var grymt och ljudet, inramningen och publiken var obeskrivlig. Att Rossi lyckades vinna var bara ett plus i kanten, resan tillbaka till hotellet var inte lika rolig, först sket vi i bussen, gick 6 km till Cascais, tog pendeln tillbaka och gick till hotellet, mina fötter hatade mig och min kropp ville ta självmord.
MÅNDAG
Hemresa.
Trodde det skulle bli en riktig skitdag, hatar flygplatser och allt som hör till. Började som jag trodde, planet till Frankfurt var försenat med en dryg timme. Vi dränkte våra sorger på pizza hut. Påvägen därifrån såg jag en kille som jag kände igen, visst fan va det Melandri som satt och fikade, var inte sen att slita fram motogp biljetten och be om en autograf, trevlig som han är skrev han en. Det va det roliga som hände den här dagen tänkte jag.
Påvägen mot taxfreeshoppen dök nästa kändis upp vid växlingskontoret, Hayden, snäll som jag är fotade jag bara av sambo tillsammans med världsmästaren. Väl i vänthallen vid gaten satte vi oss så man såg vilka som kom i hallen, det kunde ju komma nån mer... Visst hade vi rätt, 5 minuter senare kommer Stoner in med fru, nu var det min tur att vara modell tillsammans med en blivande världsmästare. Ska tillägga att hans fru har otroligt vackra bruna ögon. Hayden traskade också in i hallen tillsammans med nån från Repsol teamet, Nakano och Tamada blev offer för papparzzi Oskar.
I kön till gaten hamnade vi bakom Stoner och West som diskuterade Japan, stackars West har aldrig varit där med snälla Stoner tipsade om taxfree butiken som var mycket bra.
I Frankfurt pratade vi lite med Gull + pappa Gull, en trött men ändå relativt nöjd kille.
Det här var min rapport om Estorilresan, i korta drag. Tyvärr går det inte att återberätta intrycken och ljudet från banan, men som många innan mig sagt: det måste upplevas på plats!!! Jag är helt såld så till nästa år blir det minst en resa till. Hoppas bilderna kan återge lite vad vi upplevt, drog iväg en 700 st.
// Oskar
Vi lämnade kalla Sverige i torsdags kring lunch, först ner och mellanlanda i Frankfurt för att byta plan och styra nosen ner mot Lissabon. Resan skippar jag att berättta om för alla som suttit på ett plan i 5 timmar vet hur upphetsande det är. Väl på plats i Lissabon letade vi upp första bästa taxi för att ta oss till hotellet, taxichauffören var antingen en gammal rallyförare eller en riktig wanabe, han körde som ett svin med den gamla bilen som rullat dryga 68.000 !!! mil.
FREDAG
Av ren svenk lathet tog vi en taxi till banan på fredagen, gubben som körde oss hade ingen aning om var banan låg så han stannade först vid en mack, sen vid en tullstation och frågade. Ungefär som en taxichaufför från Linköping inte hittar till Mantorp, men vi kom fran och blev 25 euro fattigare, rätt bra pris för 4 pers.
Första vi möts av när vi kliver upp på läktaren är ett starfält av motogp hojar som starta för att ge sig ut på en träningstimme, det va det sjukast ljud jag varit med om!!! Jag har ändå kollat på Top Fuel och liknande evenemang, men det här ligger snäppet högre. Trodde inte det skulle vara så högt, vasst och fruktansvärt vackert ljud i dessa maskiner. Duccen är helt klart värst med Suzukin på en god andra plats, Yamaha låter mer som ett högt brööööl men Duccen ylar rakt ut genom de raka rören. Jag hade intalat mig själv att inte ha proppar i för att njuta så mycke av ljudet som möjligt, men det vara bara att glömma, efter två varv åkte de i och vänster öra tjöt en aning, kanske inte så konstigt när vi stod 4 meter från bankanten

Dagen flöt på, solen sken och tiderna pressades ner. Vi var nästan ensamma på vår del av läktaren och ändå satt vi i slutet av start och målrakan. Dagen avslutades med att vi kollade på Red Bull Rookies Cup och deras första kval, Robban såg utt att hänga med bra, men det var svårt att veta hur fort det gick eftersom de inte redovisade några tider.
Resan hem gick med buss till Estoril och sen vidare med pendeltåg till Lissabon.
LÖRDAG
Kvaldax!!
Äntligen lite att köra om, (som om de hade hållt igen tidigare)... Vi landade med taxin kring kl. 9 på morgonen, 125 var precis påvär ut för sitt sista träningspass. Vi var som vanligt i stort sätt ensamma på läktaren, det firades med en öl för 2 euro. Vi gjorde vårt bästa som sanna Rossi fans att heja fram honom till en bra placering, Kalio fick också en hel del glada tillrop. Måste säga att vi gjorde ett bra jobb med tanke på grabbarnas startplatser på griden. Dagen avslutades med att vi skrek oss hesa åt Robban, har var hela tiden uppe och slogs om 4-6 platsen, "tyvärr" slutade han 6 med 1 hundradel upp till 5 platsen, vi skrek nog för lite...
SÖNDAG
Raceday!!!
Vi tänkte vara lite mer i god tid på söndagen eftersom vi inte visst hur mycket folk det skulle komma, tur var det. Kvar i 9 var det fullt trafikkaos och det strömmade folk till arenan, som tur var vår läktare inte den mest populära så vi fick bra platser mitt för en storbildstv. På warmup för resp. klass fick vi en föraning om hur racet skulle gå, Kalio var bra med, likaså Rossi.
Ju närmare race vi kom ju mer folk kom till arenan, när det väl var dax för rac var det nästan helt full, även på vår oatraktiva del... 125 racet var grymt spännande mest hela tiden, olika killar i ledning, galna spaniorer som gjorde sitt för Pol. 250 var bra sålänge som Kalio var med i täten, tvärr håll det inte hela vägen pga av ett el-fel?? när han försvann gick jag och köpte öl...
Dagen avslutades med det vi var där för, motogp!!
Paraplytjejerna var vackra, starten var mäktig, racet var grymt och ljudet, inramningen och publiken var obeskrivlig. Att Rossi lyckades vinna var bara ett plus i kanten, resan tillbaka till hotellet var inte lika rolig, först sket vi i bussen, gick 6 km till Cascais, tog pendeln tillbaka och gick till hotellet, mina fötter hatade mig och min kropp ville ta självmord.
MÅNDAG
Hemresa.
Trodde det skulle bli en riktig skitdag, hatar flygplatser och allt som hör till. Började som jag trodde, planet till Frankfurt var försenat med en dryg timme. Vi dränkte våra sorger på pizza hut. Påvägen därifrån såg jag en kille som jag kände igen, visst fan va det Melandri som satt och fikade, var inte sen att slita fram motogp biljetten och be om en autograf, trevlig som han är skrev han en. Det va det roliga som hände den här dagen tänkte jag.
Påvägen mot taxfreeshoppen dök nästa kändis upp vid växlingskontoret, Hayden, snäll som jag är fotade jag bara av sambo tillsammans med världsmästaren. Väl i vänthallen vid gaten satte vi oss så man såg vilka som kom i hallen, det kunde ju komma nån mer... Visst hade vi rätt, 5 minuter senare kommer Stoner in med fru, nu var det min tur att vara modell tillsammans med en blivande världsmästare. Ska tillägga att hans fru har otroligt vackra bruna ögon. Hayden traskade också in i hallen tillsammans med nån från Repsol teamet, Nakano och Tamada blev offer för papparzzi Oskar.
I kön till gaten hamnade vi bakom Stoner och West som diskuterade Japan, stackars West har aldrig varit där med snälla Stoner tipsade om taxfree butiken som var mycket bra.
I Frankfurt pratade vi lite med Gull + pappa Gull, en trött men ändå relativt nöjd kille.
Det här var min rapport om Estorilresan, i korta drag. Tyvärr går det inte att återberätta intrycken och ljudet från banan, men som många innan mig sagt: det måste upplevas på plats!!! Jag är helt såld så till nästa år blir det minst en resa till. Hoppas bilderna kan återge lite vad vi upplevt, drog iväg en 700 st.
// Oskar