Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Ja det här var oväntat minsann. Inte kört en tävling i år, gick 1.12 på träningen i fredags och det kändes mest rostigt o slött, men fantastiskt kul. Att jag inte förstår att det är RR jag ska hålla på med 
På kvalet på lördagen hade jag unnat mig helnya däck och då kan det ju inte släppa. Gick ut o körde så skjortan stod rätt ut och kommer in i depån bara för att mötas av "Vad i HELVETE håller du på med" av Gottis = skylthållaren. Jag blir helt ställd och undrar vad han pratar om. "Du är knappt nere på 1.11 och ligger toksist. Ehhh
, jag fattar ingenting och blir nästan lite ledsen. Åker ut igen och hittar lite gnista. Kör inte så snyggt men det är mycket kraft och vilja och Ingmar hänger ut mitt livs bästa depåskylt = 1.09,8 Tjohooo... Går direkt in i depån, mottar gratulationer och avslutar det hela trots 7 minuter kvar. Det skulle ju senare visa sig att jag hade kört en låg 10a redan innan, men jag fick nog höra det jag behövde höra för att ta sig under den magiska gränsen.
Här hade jag redan fått ut fullt tillräckligt av denna EM-tävling. Roadracing är en mycket märlig sport. Man kan ligga o träna i en vecka o bara bli långsammare o långsammare. Eller så kan man helt skita i att både träna fys och köra rejs, dyka upp på en bana man inte kört på ett år och sätta personbästa. Jag var konfunderad men synnerligen nöjd där jag gled runt med ett leende på läpparna. Det varade några timmar, sen började man fundera på 8or
Rejset... Det är mest en utmattningsdimma. I stället för en fullständig beskrivning tar jag några smakprov. 32 varv = 40 minuter är aldeles på tok för mycket. Jag tänkte någon stans runt varv 23 att det nog inte finns någon som kan föreställa sig hur trött jag var. Inga muskler svarade alls som dom skulle. Men det gick ändå stadiga 10or så jag bet ihop. Nått varv senare krashade jag... Eller jag trodde i alla fall det för ett ögonblick. Slarvade med gasen ut ur hårnålen, motorn varvade snabbt upp till varvstoppet och hojen slängde av mig med kraft. Slog i låret i något (tror det var styret) och slog huvudet i kåpglaset. Men på nått sätt landade jag i sadeln igen och hojen hade hjulen nedåt så det var bara att fortsätta Gött e det...
Hade rejset varit 20 meter kortare hade jag blivit 12a. Men när jag NÄSTAN hade paserat mållinjen och gjorde tummen upp till Ingmar vid depåräcket kommer nått grönt o kör om på yttern. Han kom två hundradelar före. Doh!! Kan nämnas att detta innebar 2 tusendels kilometer i timmen högre snittfart under rejset. Töntigt.
Men hur som helst. Jag tog 3 EM-poäng och körde personbästa så nu finns det hopp om det igen.
Jädrar va gött det är med RR.
Gonatt... jag är slut.. Totalt
På kvalet på lördagen hade jag unnat mig helnya däck och då kan det ju inte släppa. Gick ut o körde så skjortan stod rätt ut och kommer in i depån bara för att mötas av "Vad i HELVETE håller du på med" av Gottis = skylthållaren. Jag blir helt ställd och undrar vad han pratar om. "Du är knappt nere på 1.11 och ligger toksist. Ehhh
, jag fattar ingenting och blir nästan lite ledsen. Åker ut igen och hittar lite gnista. Kör inte så snyggt men det är mycket kraft och vilja och Ingmar hänger ut mitt livs bästa depåskylt = 1.09,8 Tjohooo... Går direkt in i depån, mottar gratulationer och avslutar det hela trots 7 minuter kvar. Det skulle ju senare visa sig att jag hade kört en låg 10a redan innan, men jag fick nog höra det jag behövde höra för att ta sig under den magiska gränsen.Här hade jag redan fått ut fullt tillräckligt av denna EM-tävling. Roadracing är en mycket märlig sport. Man kan ligga o träna i en vecka o bara bli långsammare o långsammare. Eller så kan man helt skita i att både träna fys och köra rejs, dyka upp på en bana man inte kört på ett år och sätta personbästa. Jag var konfunderad men synnerligen nöjd där jag gled runt med ett leende på läpparna. Det varade några timmar, sen började man fundera på 8or
Rejset... Det är mest en utmattningsdimma. I stället för en fullständig beskrivning tar jag några smakprov. 32 varv = 40 minuter är aldeles på tok för mycket. Jag tänkte någon stans runt varv 23 att det nog inte finns någon som kan föreställa sig hur trött jag var. Inga muskler svarade alls som dom skulle. Men det gick ändå stadiga 10or så jag bet ihop. Nått varv senare krashade jag... Eller jag trodde i alla fall det för ett ögonblick. Slarvade med gasen ut ur hårnålen, motorn varvade snabbt upp till varvstoppet och hojen slängde av mig med kraft. Slog i låret i något (tror det var styret) och slog huvudet i kåpglaset. Men på nått sätt landade jag i sadeln igen och hojen hade hjulen nedåt så det var bara att fortsätta
Gött e det...Hade rejset varit 20 meter kortare hade jag blivit 12a. Men när jag NÄSTAN hade paserat mållinjen och gjorde tummen upp till Ingmar vid depåräcket kommer nått grönt o kör om på yttern. Han kom två hundradelar före. Doh!! Kan nämnas att detta innebar 2 tusendels kilometer i timmen högre snittfart under rejset. Töntigt.
Men hur som helst. Jag tog 3 EM-poäng och körde personbästa så nu finns det hopp om det igen.
Jädrar va gött det är med RR.Gonatt... jag är slut.. Totalt
)
så det är ofattbart hur ni orkade köra jämna tider hela distansen.
