Min första klotning...

Flod

Ny medlem
Gick med
25 Jun 2009
Ort
Umeå
Hoj
Moto Guzzi 850 '77, Hornet 600 '06
Jag körde omkull i tisdags. Jag hade just svängt in på ett industriområde med stora asfaltplaner och dåligt markerade gator när det dyker upp en bil från höger, dold bakom några parkerade bilar. Eller dold vet jag inte, man sitter ju högt på MC, så jag måste bara ha missat den. Hursomhelst så ser jag den kanske tio meter framför mig, jag är redan uppe i legal fart och panikbromsar... går omkull. Jag blir såpass överraskad av bilen att jag bara hinner tänka "åh fan.." och sen är resten instinktivt... nästa tanke jag minns är "varfan är bilen, varfan är bilen..." när jag glider längs asfalten. Jag visste inte om den hunnit stanna eller om jag skulle träffa den.

Till slut stannar jag och konstaterar att jag inte blivit överkörd, ser att bilen står still en bit ifrån mig och att hojen ligger en bra bit bort. Jag lever, känner ingen smärta och är naturligtvis mest oroad över hojen. Man är ju funtad på det viset. Hojen är illa tilltygad. Generatorkåpan är nerslipad, det är en enorm buckla i tanken, skärmen över lampan är lös och nerslipad och hela baken repad.

Några killar från en lackfirma brevid kommer och hjälper mig resa hojen och kollar hur det är med mig (tack så mycket!). Jag har oftast skinnställ på mig, men inte denna gång, förstås. Jag har skrapat upp händerna, ena underarmen, armbågarna och knät. Helt mirakulöst egentligen, kunde gått så mycket sämre.

Efter krashen är jag märkligt obrydd över att min kära cykel är utslagen för säsongen och kommer behöva delar för en massa pengar, jag är glad att jag lever antar jag.

Då jag planerat MC-semester i sommar kommer jag behöva en cykel till det, och sitter och funderar över vad det ska bli... men jag känner någonstans en djup olust inför att hoppa upp på en MC igen, jag har blivit rädd tror jag. Jag mår fysiskt utmärkt med tanke på de obefintliga skyddskläderna, och har därmed än mer bevis på min tes att jag är odödlig, men jag mår fan inte gott över hur snabbt det vände från en liten tur med hojen till total wipeout.

Ni som krashat ute i trafiken, hur mådde ni efteråt? Släppte det efter ett tag eller blev det en permanent läxa?

Missuppfatta mig inte, jag har lärt mig en hel del av min krash, men man vill ju inte tappa glädjen för det :(

Ville bara skriva av mig lite.
 
synd på hojjen , tur att du klarade dig utan några allvarligare skador.
häng inte läpp för det, upp på hojjen och ta nya tag ! :yoparty
 
Det är klart man blir lite skraj när det brakar illa. Det du behöver göra är att snarast upp i sadeln igen, annars kan rädslan sitta kvar och man lägger ner MC-åkandet.

Var glad att du klarade dig bra, hojen är endast matriella ting.
 
Kan bara hålla med de andra. De första turerna kommer du nog att fega lite, speciellt vid situationer som påminner om den som ledde till din krasch.

Min gissning är att du kommer över det.
 
Krockade på landsväg förra vintern rakt i sidan på en bil som helt plötsligt fick för sig att göra u-sväng från stillastående längst med vägkanten. Small rätt ordentligt i dörren/framskärmen på han, Ja och hojen flög på nå sätt förbi bilen och landade på andra sidan, hojen över mig.
Han satt kvar länge i bilen (fattade väl inte riktigt vad som hände) å ja kunde inte ta mig loss.
Först när han kom ut va ja lite arg så ja sa till han att hjälpa till att få bort hojen då ja satt fast i den och inte kom loss på egen hand.
När ja kommit loss så ställde ja hojen upp.
Han undra hur ja mådde å ja sa att de va fiint, fick hans nummer sen åkte ja hem alldeles för fort.
Väl hemma kände ja att ja hade lite ont i ryggen men annars va de bra, de enda som hände va att ena kängan smälta/revs sönder.
Men sen va de inte så mkt mer med det.

Det ja har lärt mig nu efteråt e att ja tar de JÄVLIGT lugnt med bilar som står längst med vägen.
Och att en dörr och framskärm ser förjävligt ut när den blivit bombad i sidan av en motorcykel med dubbdäck.
Han kunde inte stänga dörren när han skulle åka sen och de e inte ofta man ser mm djupa repor i bilar :P
 
Det svider en stund efter att självförtroendet fått sig en törn, om en månad kliar det i fingrarna för att få ut å köra igen.

Ba på't igen.
 
Man blir rädd och kör lugnt ett tag, men så småningom växer hornen ut igen. Det växer dock långsammare ju äldre man blir (i alla fall på mig).
 
Själv så analyserade jag mååååånga ggr vad som hände, vad jag gjorde och vad kunde gjort annorlunda. Tränat och åter igen tränat på de saker jag vill göra annorlunda om samma situation dyker upp igen...
Sen känner jag att SHK Steg 1 o 2 har hjälp mig massor med att träna in rätt beteende.
 
illa

Skönt att du klarade dig så bra :)

Håller med ovanstående - påt igen ! Ta det bara lugnt i början du kommer säkerligen vara spänd vilket inte är helt bra för oväntade situationer.

Din beskrivning av platsen får mig att tänka på Västberga - lackfirman Elektravägen :va? Har själv varit nära att klota med en bil där...

Lycka till!
 
Efter att självförtroendet läkt så brukar minnet svika ganska fort.
Bara ut och kör igen så mycket du bara orkar!
 
kommer ihåg första gången jag hoppade upp på moped efter blivitpåkörd och brytit lårbenet, tror inte jag körde över 20 kmh i stan och endån tvärnita jag när en bil kom framför mig för ja var nervös,

Så ett par landsrundor kommer göra susen :)
körde som vanligt nästa dag
 
vilket industriområde var det ? på västerslätt eller ?
 
Det finns bara två sorters hojåkare..
De som har klotat och de som kommer att klota.

Råkade ut för en liknande grej själv.. man tror att man är kung och har koll.. vips så står en bil mitt framör ögonen sen ligger man på marken.

Men som många redan skrivit, upp i sadeln igen och fundera på om det finns något du kan lära dig av detta.

När jag smällde så skulle jag "bara" på ett kundmöte, ca 10 minuters restid. Vad var risken att nåt skulle hända på den resan?
Sen dess kör jag alltid med full skyddsutrustning och har otroligt mkt mer respekt/uppseende när jag kör inne i stan. Ren tur att man inte flög in i nånting eller att hojen mosade på någon gångtrafikant.

Skönt att det gick bra för dig! :tummenupp
 
Det handlar inte om; OM utan NÄR. Ni som aldrig klotat kör förmodligen som fittor.
 
Aldrig kraschat med hojen peppar peppar men med diverese annat, först blir jag förbannad över mig själv oavsett om det är mitt fel eller ej. Sen blir jag lite extra nojig i liknande situationer efteråt, egentligen bara bra då viss stress gör en alert. MEN jag ser alltid till att återkomma snabbt till vad det nu än gäller, haft några polare som klotat och varit på dem minst lika mkt som mig själv så att säga. Upp på hojen, är den inte sne går den att köra (inte fullt så illa men principipen) och de har kommit tillbaka utan större blessyrer.

Valet är ditt men har du suget kvar så är det bara att ut o åka, det som krävs och ta det piano tills du känner dig säker nog till annat om det nu är av intresse.

Skönt att det gick bra med tanke på allt, några benhårda ärr är alltid användbart, jag har några vietnamskador, 10 mot 1 men jag tog 8 ärr jag själv :tummenupp
 
Körde av på krokig landsväg förra sommaren, smacka rätt ut i skogen. Vart ju ambulans med allt som tillhör, och därefter kryckor i ett par månader, så av naturliga skäl kunde jag inte köra mc då, men var jäkligt sugen. Kände mig inte alls "avskräckt" såas. Så fort jag kunde knalla hjälpligt utan kryckor tjöpte jag en ny knarr medan jag väntade på att få tillbaks min från FB, och de ångrar jag inte. Körde massor med hoj, och visst, man tänker en extra gång när man har en sväng med "hårda objekt" i ytterkant, osv, samt tar det liite lugnare, men på det stora hela känns det inge annorlunda än innan krasch. Var för övrigt inte första gången jag körde omkull, men hittills värsta :tungan

Upp och kör bara, om du fortfarande känner för det. Tar det emot, skit i det, man ska inte tvinga sig själv. Men väntar du länge riskerar du nog att ge upp hojåka för gott, (bara mina 5 cent)..

Lycka till i framtiden :tummenupp
 
Det handlar inte om; OM utan NÄR. Ni som aldrig klotat kör förmodligen som fittor.

tänk om tänk rätt.

Edit.
Till OP.

Skönt att det gick bra med dig. Det är nog bara sunt att reagera som du efteråt. Och som nån skrev, - Efter ett tag förvandlas förhoppningsvis rädslan till en bra insikt.

På´t igen bara. :tummenupp
 
Last edited:
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top