Motard nissen
numer sidvagnsnörd
Jahapp efter en helg nere i knutstorp så tänkte jag ventilera mina tankar och åsikter. Tog en dag att smälta allt först, det kommar ni nog förstå efter att ha läst hela inlägget om ni orkar. Det här är prologen, det som hände och vad som följde.
Det hela började för någon vecka sen en kväll framför burken då en tanke hastigt slog mig. Kom ihåg att jag hade anmält mig till då kommande helgens ''Supermoto supermaster'' och att sista avanmälningdatumet hade passerat dagen före.
Då man redan hade passerat ''the point of no return'' så var det ju inte så mycket att göra åt saken än att slanta upp och börja fixa med hojjen samtidigt som man förberede sig inför sin första supermotard tävling någonsin.
Gick runt med en smått konstig känsla i magen då man trots allt inte tränat ett enda dugg på bana med motarden och endast ett fåtal timmar på gatan sen inköp av hojjen.
Men pånått sätt så kändes det bra ändå då jag tyckte att hojjen var bra preppad, ända tills på onsdagen då en liten röst i bakhuvudet sa att jag kanske borde läsa reglementet först. Sagt och gjort så satt jag mig ner på kvällen framför burken igen och knappade mig in på svemo's hemsida.
Det som mötte mig gav mig inte mindre oro inför helgen då jag insåg att det var en väldans massa pryls som skulle behöva åka på hojjen och annat.
Sagt och gjort så surfade jag sporthoj som en tok under några hektiska timmar på torsdagen och fick fram en massa information av er vänligt sinnade själar här på SH. När paniken lagt sig så kändes det faktiskt igen som fan det här fixar jag.
Fredag
Fredagen kom och dagen för avfärd var inne, dagen började inte bättre än att morsan ville ha hjälp så jag åkte över dit en snabbis på morgonen, tänkte att jag ändå hade hela dagen på mig att fixa dom småsakerna som behövdes på hojjen och reda ut dom sista frågetecknena inför helgen.
Tji fick jag då jag kom tillbaks till garaget på eftermiddagen. Precis som jag höll på och pula med det sista så ringde farsan med beskeded att jag faktiskt var tvungen att ha skinnställ för att få åka och att däcken var en nödvändighet dom med.
Slängde mig på telefonen och efter ca 250 hemska samtal (då jag har telefonfobi
) så hade jag raggat fram både skurna slicks och skinnställ.
Dagen var räddad men klockan började bli sent då farsan anlände. Tvättade av hojjen och slängde in den i bilen för avfärd, provstarten fick utebli då hungern hägrade.
Ett par varmkorvar med senap senare så satt vi i bilen påväg ner mot skåne. 55mil senare klockan 00:45 anlände vi till hällande regn till knutstorp ring och låsta grindar, efter en stunds svärande och letande så hittade vi dock till den bokade stugan.
Lördag
Efter några få timmars sömn på sängar med sängbotten gjorda av armeringsjärn och tibetanska stenhårda madrasser som det kändes som så ringde alarmet. Upp med tuppen var ordet och ingen frukost hägrande då vi hade mycket att ta tag i.
Sprang ner till depån för att anmäla mig bara för att få reda på att den var åt det hållet jag kom ifrån, det kom att bli en del springande under den dagen fast det visste jag inte vid den tidpunkten.
När anmälan var avklarad så ringde ''jebbe'' här från sh och medelade att han var där för att lämna skinnstället som jag skulle köpa av honom, ungefär nån minut senare kom också ''Mr R'' för att slänga av däcken. Satt igång och stressmeckade inför besiktningen med dom sista nödvändiga sakerna som var tvunget att fixas. Med 5 min till godo på besiktningen så gick hojjen igenom besiktning med ett löfte om att najja frambromsen innan vi kom ut på banan.
Eftersom det regnade som det aldrig regnat förut till och från under natten så fick dom nyligen inhandlade regndäcken åka på, missade första rundan av träningen men inget att oroa sig för tänkte vi, det blir mycket åka under helgen ändå.
Till slut så var allt i hamn och jag försökte sätta på mig ett korvskinn för första gången i mitt liv, åtminstone så kändes det som de. Antar att skinnställ sträcker på sig med tiden
Då hände den hemskaste saken i mitt liv hitills, farsan konstaterade av någon av oss glömt att ta med nyckeln till tändlåset på husan
I ångesten som följde så fann vi inget bättre alternativ än att knäcka tändlåset, visst det gav gnista men den var liten, riktigt liten!
Efter lite diskussioner med folket i depån så blev det till att försöka tjuvkoppla sig förbi låset = ingen gnista alls.
Under dagen som gick så blev fler och fler engagerade men till ingen nytta, bland annat så försöktes konstgrenen att ''bogsera en husa efter bil'' vilket resulterade i en bil i 70km/h med en väldigt mycket fladdrande husa baktill med förare som höll på o skita på sig.
Runt 16:30 så gav vi upp och gjorde föreberedelserna för att åka 6tim hem igen efter en vad som kändes då som en väldigt misslyckad helg utan en enda minuts åkande på banan.
I höjd med markaryd så ringer ola eifreim som ringt efter martin lind?? efter ideer. Martin konstaterade att man ska koppla ihop orange och rödvit sladd vid tändlåset.
Vi svänger av och provar = skitbra gnista! Lyckan är delvis fullständig då vi trots allt kanske inte behöver köpa ett nytt SEM tändsystem.
Dock så förstörs den av att vi redan nästan är halvvägs hem så efter överläggning så tas beslutet att forsätta hemåt och pilla med hojjen dagen efter istället.
Söndag morgon kl 14:00
Efter en lång lång sovmorgon så åker farsan och jag ner till garaget för att provstarta husan bara för att inse att den fortfarande är stendöd. Farsan kommer fram till att han nog inbillade sig den bra gnistan i mörkret och vi konstaterar att husan fortfarande är STENDÖD
Så, resultatet av denna resa? 110mil, ett skinnställ och 4däck i bagaget + en trasig hoj som inte ens vart körd en meter för egen maskin.
Tankarna snurrar om hojbyte och skrotning av husan för att börja åka 2-t igen eller en nyare husa. Vi får se vad som händer längre fram i tiden. En sak är säker på är att jag är jäkligt besviken på husan som jag bara ägt och kört några tim. Det är ju nått som går sönder stup i kvarten jämfört med på min yamma.
Arrangemanget i sig kan väll lämnas en del att önska till som en bättre upplysning om vart allt sker, som det var nu så fick man springa mellan en väldans massa ställen bara för att bli anmäld och få en licenskurs osv. Dock så hölls ju tidschemat väldigt bra, inte för att jag märkte av det så mycket men ändå
En sak är säker att alla bekymmer till trots så gav det mersmak och ni kan räkna med att jag är tillbaks nästa år på banorna och då är det bäst att ni ser upp.
Det hela började för någon vecka sen en kväll framför burken då en tanke hastigt slog mig. Kom ihåg att jag hade anmält mig till då kommande helgens ''Supermoto supermaster'' och att sista avanmälningdatumet hade passerat dagen före.
Då man redan hade passerat ''the point of no return'' så var det ju inte så mycket att göra åt saken än att slanta upp och börja fixa med hojjen samtidigt som man förberede sig inför sin första supermotard tävling någonsin.
Gick runt med en smått konstig känsla i magen då man trots allt inte tränat ett enda dugg på bana med motarden och endast ett fåtal timmar på gatan sen inköp av hojjen.
Men pånått sätt så kändes det bra ändå då jag tyckte att hojjen var bra preppad, ända tills på onsdagen då en liten röst i bakhuvudet sa att jag kanske borde läsa reglementet först. Sagt och gjort så satt jag mig ner på kvällen framför burken igen och knappade mig in på svemo's hemsida.
Det som mötte mig gav mig inte mindre oro inför helgen då jag insåg att det var en väldans massa pryls som skulle behöva åka på hojjen och annat.
Sagt och gjort så surfade jag sporthoj som en tok under några hektiska timmar på torsdagen och fick fram en massa information av er vänligt sinnade själar här på SH. När paniken lagt sig så kändes det faktiskt igen som fan det här fixar jag.
Fredag
Fredagen kom och dagen för avfärd var inne, dagen började inte bättre än att morsan ville ha hjälp så jag åkte över dit en snabbis på morgonen, tänkte att jag ändå hade hela dagen på mig att fixa dom småsakerna som behövdes på hojjen och reda ut dom sista frågetecknena inför helgen.
Tji fick jag då jag kom tillbaks till garaget på eftermiddagen. Precis som jag höll på och pula med det sista så ringde farsan med beskeded att jag faktiskt var tvungen att ha skinnställ för att få åka och att däcken var en nödvändighet dom med.
Slängde mig på telefonen och efter ca 250 hemska samtal (då jag har telefonfobi

Dagen var räddad men klockan började bli sent då farsan anlände. Tvättade av hojjen och slängde in den i bilen för avfärd, provstarten fick utebli då hungern hägrade.
Ett par varmkorvar med senap senare så satt vi i bilen påväg ner mot skåne. 55mil senare klockan 00:45 anlände vi till hällande regn till knutstorp ring och låsta grindar, efter en stunds svärande och letande så hittade vi dock till den bokade stugan.
Lördag
Efter några få timmars sömn på sängar med sängbotten gjorda av armeringsjärn och tibetanska stenhårda madrasser som det kändes som så ringde alarmet. Upp med tuppen var ordet och ingen frukost hägrande då vi hade mycket att ta tag i.
Sprang ner till depån för att anmäla mig bara för att få reda på att den var åt det hållet jag kom ifrån, det kom att bli en del springande under den dagen fast det visste jag inte vid den tidpunkten.
När anmälan var avklarad så ringde ''jebbe'' här från sh och medelade att han var där för att lämna skinnstället som jag skulle köpa av honom, ungefär nån minut senare kom också ''Mr R'' för att slänga av däcken. Satt igång och stressmeckade inför besiktningen med dom sista nödvändiga sakerna som var tvunget att fixas. Med 5 min till godo på besiktningen så gick hojjen igenom besiktning med ett löfte om att najja frambromsen innan vi kom ut på banan.
Eftersom det regnade som det aldrig regnat förut till och från under natten så fick dom nyligen inhandlade regndäcken åka på, missade första rundan av träningen men inget att oroa sig för tänkte vi, det blir mycket åka under helgen ändå.
Till slut så var allt i hamn och jag försökte sätta på mig ett korvskinn för första gången i mitt liv, åtminstone så kändes det som de. Antar att skinnställ sträcker på sig med tiden

Då hände den hemskaste saken i mitt liv hitills, farsan konstaterade av någon av oss glömt att ta med nyckeln till tändlåset på husan

I ångesten som följde så fann vi inget bättre alternativ än att knäcka tändlåset, visst det gav gnista men den var liten, riktigt liten!
Efter lite diskussioner med folket i depån så blev det till att försöka tjuvkoppla sig förbi låset = ingen gnista alls.
Under dagen som gick så blev fler och fler engagerade men till ingen nytta, bland annat så försöktes konstgrenen att ''bogsera en husa efter bil'' vilket resulterade i en bil i 70km/h med en väldigt mycket fladdrande husa baktill med förare som höll på o skita på sig.
Runt 16:30 så gav vi upp och gjorde föreberedelserna för att åka 6tim hem igen efter en vad som kändes då som en väldigt misslyckad helg utan en enda minuts åkande på banan.
I höjd med markaryd så ringer ola eifreim som ringt efter martin lind?? efter ideer. Martin konstaterade att man ska koppla ihop orange och rödvit sladd vid tändlåset.
Vi svänger av och provar = skitbra gnista! Lyckan är delvis fullständig då vi trots allt kanske inte behöver köpa ett nytt SEM tändsystem.
Dock så förstörs den av att vi redan nästan är halvvägs hem så efter överläggning så tas beslutet att forsätta hemåt och pilla med hojjen dagen efter istället.
Söndag morgon kl 14:00
Efter en lång lång sovmorgon så åker farsan och jag ner till garaget för att provstarta husan bara för att inse att den fortfarande är stendöd. Farsan kommer fram till att han nog inbillade sig den bra gnistan i mörkret och vi konstaterar att husan fortfarande är STENDÖD

Så, resultatet av denna resa? 110mil, ett skinnställ och 4däck i bagaget + en trasig hoj som inte ens vart körd en meter för egen maskin.
Tankarna snurrar om hojbyte och skrotning av husan för att börja åka 2-t igen eller en nyare husa. Vi får se vad som händer längre fram i tiden. En sak är säker på är att jag är jäkligt besviken på husan som jag bara ägt och kört några tim. Det är ju nått som går sönder stup i kvarten jämfört med på min yamma.
Arrangemanget i sig kan väll lämnas en del att önska till som en bättre upplysning om vart allt sker, som det var nu så fick man springa mellan en väldans massa ställen bara för att bli anmäld och få en licenskurs osv. Dock så hölls ju tidschemat väldigt bra, inte för att jag märkte av det så mycket men ändå
En sak är säker att alla bekymmer till trots så gav det mersmak och ni kan räkna med att jag är tillbaks nästa år på banorna och då är det bäst att ni ser upp.