Vi kan diskutera ihjäl oss angående "nytta" med olika saker och vi kan ha hur många floskler som helst om vad som är bra och dåligt.
För mig handlar hojkörning bara om en sak, jag vill göra nånting som är roligt och upphetsande, vilket jag får på många olika sätt på en motorcykel.
Det är roligt och upphetsande att köra en krokig landsväg, planera för allt som händer, kan hända och inte händer.
Det är roligt och upphetsande att komma ut ur en kurva på en bana, treans växel, 160 km/h på mätaren och vrida på och känna hur framhjulet hovrar precis ovanför asfalten.
Det är precis lika roligt och upphetsande att ligga och svepa med bakhjulet ut ur kurvorna på en nysladdad grusväg, bara vrida på och vråla i hjälmen när bakhjulet driver ut i en låååååång, underbar powerslide.
Det är också precis lika roligt och upphetsande att köra en endurohoj på en smal stig, mellan träd och buskar, lyfta framhjulet elegant över alla gropar, pinnar och stockar, försöker hitta fästet med gasen och känna fartens tjusning, fastän det bara står 35 km/h på mätaren.
Det finns egentligen ingen nytta alls med något av ovanstående och det enda man lär sig är just det som jag tränar på för just det tillfället...
...och jag är väldigt nöjd med det...