Här måste jag bara klämma in en kommentar.

Jag ser idol varje år i princip varje vecka för att jag tycker att det är kul TV, bra underhållning och så gillar jag att hejja på dem som är vassast på att sjunga eftersom jag själv har ett stort musikintresse.
Jag skiter i princip helt i hur de är på scenen, utan lyssnar bara på röst och inlevelse.
Jag är helt allergisk mot falsksång om det inte kommer från typ Thåström som får dispens tack vare ryggradsskälvande känsla.
Jag hoppades från dag ett att Erik skulle vinna efter att han rivit av 18 and life i uttagningen. När Mehmed Jakic tidigt sumpade sina chanser så ville jag att två personer till skulle vara med i slutet. Calle och Resa. I år är nog första gången de idoler som jag gillar bäst gått riktigt långt. Annars har det alltid varit mest fokus på att de ska kunna dansa bra och kunna oeila, (whaila, weila aller hur nu otyget stavas) så likt amerikanska massproduktionssångerskor och sångare som möjligt.
Erik var vassaste sångaren i år (han kommer att få bättre dynamik i rösten med tiden är jag säker på) med Resa på god andra plats och Carolina (som åkte tidigt) i topp också. Calle hade skön stil och sjöng tillräckligt bra samt personligt för att bli en favorit också.
Men hur som helst. Idol skapar inga riktiga idoler. Programmet för i bästa fall fram artister som sjunger bra och är duktiga artister, men som (enligt min smak) alltid släpper helt ointressant musik som jag aldrig kommer att lyssna på och än mindre köpa.
Riktigt stora artister som gör musik som håller 5, 10, 20, 30 år senare är till 95% folk som tagit sig fram på egen hand och som framförallt skriver sina egna låtar. Undantagen må vara typ Madonna, Elvis och några andra poppsnören som faktiskt släppt en del bra låtar som de inte gjort själva. Att säga att tex Agnes har gjort succe är en sanning med modifikation. Hon har slagit i USA och tjänar säkert bra med pengar, och det är ju ett mått på framgång. Men hon är nog ingen Dylan, Deep Purple, Joe Cocker, Led Zeppelin, Johnny Cash eller varför inte Abba, Cornelis eller Bellman som alla gjort musik som lever länge och uppskattas av flera generationer.
Idol är bra underhållning, men som någon skrev. Det fräter nog sönder många duktiga talanger underifrån också. Dock så tror jag att de vassaste musikerna kan hantera idol och fortfarande behålla sin mukikaliska integritet och bli något. Jag är tex sugen på att höra vad Mariette från årets idol kan göra på egen hand. Hennes egna låt som hon sjöng under uttagningarna var något som jag fick gåshud när jag hörde, och så ska bra musik vara!!!
