Framtida hojklassiker?

[Bonzo]

Annars skulle jag säga att min generation född på 80-talet...

Helt OT, men det var fan vad ung du är. Med tanke på ditt kunnande var jag helt säker på att du var åtminstone 10 år äldre.

Aprilia RSV Mille R, samt RSV4:an om sisådär 20 år förutsatt att de håller ihop så länge

Har resonerat med mig själv fram och tillbaka huruvida Mille och Tuono platsar i den här kategorin. Som du är inne på så skulle det ju i såna fall vara "R" och "Factory"-modellerna som kan tänkas få en plats i hojarnas hall av berömmelse. Detta av den enkla anledningen att dessa, precis som vissa av Ducatis modeller, är så totalt onödigt kompetenta och avancerade i utrustningen att 99% av köparna hade klarat sig lika bra med originalversionen. Är svårt att hitta hojar där man får mer för pengarna.



(Jodå, jag har en Factory, och nej - jag är inte duktig nog att använda den till fullo.)

 

[NoRegrets]

I framtiden, definitivt BMW S1000RR och Ducati Panigale.

Panigale ja...RR´n - tveksamt...

 

[NoRegrets]

Den här tror jag på ...eller jag tror att Aprilia trodde på den en gång...ju fulare, desto mer ihågkommen...

 

[G-man]

Hondas RC30 var jag säker på att den skulle bli en klassiker när den kom men vem kommer ihåg den nu, Honda släppte även en modell med en motor med ovala kolvar, samma där kommer inte ens i håg vad modellen hette...

Nä en klassiker är i betraktarens öga...

Lycka till med att hitta en dyrare serieproducerad hoj från början av 90-talet än just Honda NR 750 med dess aningen udda motor...





Undrar vad en uppsättning sådanadäringa kolvringar går lös på idag?

 

[Slangan]

Hej !

intressant hypotes, och jag säger inte emot helt. extra intressant för mig faktiskt, då jag redan köpt 2 "investeringsobjekt".

det som talar emot din framtidsvision är ju att det är väldigt svårt att förutse trender.

idag ser man mängder med 20-30 åringar på bobbers, Vespor, cb 4/500, tidiga cb 750, etc
moppe rallyn växer i populäritet och körs numera ofta även av yngre folks på moppar som tidiga zundapp, puch, kreidler, flakisar mm. rockabilly börjar bli superhett bland folk födda på även på 90-talet, och de vill köra tidstypiskt. ja du hänger nog med på vad jag säger tror jag.

var i tokyo för inte så länge sedan. såg mängder med amerikanska 60-70 tals muskelbilar samt minst lika många engelska 50-60 tals hojar, samt bobbers byggda på tidiga hd. de flesta styrdes/rattades av folk i 30-50 års åldern. alltså inte ens alltid födda då deras fordon tillverkades.

ingen garanti för att jag får rätt, men tyckte det var på plats att kasta in den hypotesen med.

mitt bidrag till TS undran blir:

blå-vita suzuki gsxr750-85, SRAD750-96, GSXR1000-K5.
Röd-vit RD350, 500 & R1-98
triumph t595-97
yzf-SP från yamaha
vit-röd-blå fireblade-92
zx7-rr kawasaki
m fl,,,,,,,,,

mvh

Jag skulle säga att det är helt kört att försöka köpa någon mc i investeringssyfte bortsett möjligen en del beg racehojar med historia. En 5 år gammal WSBK från japan kostar småpengar och kan nog bli dyr om 20 år när man kör classicracing med dem.

Annars skulle jag säga att min generation född på 80-talet och intresserad av klassiska grejer har ett guldläge. Gubbarna som idag har fina 50-60 tals bilar/båtar/mc och värderar dem högt kommer att dö av och där finns inte direkt några yngre förmågor som är villiga att betala överpriserna.

Dagens värdering av Norton Manx, Matchless G50, BMW 90S osv kommer att implodera totalt tror jag.

 

[Boris JR]

View attachment 369656

Den här tror jag på ...eller jag tror att Aprilia trodde på den en gång...ju fulare, desto mer ihågkommen...

De där har redan börjat stiga i pris i europa, där kom väldans få till Sverige. Det är ju en designervariant på Aprilia Pegaso och den går idag för ungefär dubbelt mot vad pegason gör. För 8 år sedan köpte en kamrat en sådan för 15kkr och sålde den för 4000€ till en tysk härom sommaren.

 

[MartinB]

Kortat bra text.

Ett exempel från 80-talet är ju Honda CBX 6-cylinder. Objektivt sett en ganska usel järnhäst från perioden och knappast någon lågserieproduktion. Idag går de lös på minst 50kkr medan samtida konkurrenter går att få för kaffepengar. Varför undrar jag mig som är född i fel decennium.

I budgetsegmentet så hade jag nog satsat på KTM Duke av de första årsmodellerna. Cykeln som startade trenden med supermotarder, nyskapande design och har gått hårt så där finns gott om skabbiga exemplar man idag kan köpa för kaffepengar och renovera.

Eller Triumph Speed Tripple, lämnar få oberörda och kommer bli en designklassiker från 90-talet. Kostar lite och där finns inte obegränsat många av dem.

Detta ihop med Nikels lista tror jag på.
Klassiker får vi väl se men jag köpte crossplane -09 röd/vit pga att det var den första jag såg med "GP-teknik".
SKulle egentligen köpt R6 men kunde inte låta bli när jag insåg att pengarna räckte så här i kristider.

Honda-sexan är kult pga ovanlig konfiguration, därför tror jag också på Panigale och i viss mån S1000RR eftersom den var först.

 

[NoRegrets]

Japp..go figure

Jag ser asfula Ducce modeller med frykantig lampa, liknar mest ett kylskåp som folk betalar rätt bra med deg för...den där Aprilian är ju för fan som att köpa en Pacer X som sammlarbil...

 

[NoRegrets]

Fast vad är det för ovanligt med RR´en ? Jättebra hoj som jag mycket väl kan tänka mig köpa, men en rad 4 på typ en liter är väl inget speciellt. Designen är inte i Ducati klassen..kanske någon teknisk lösning då i så fall...

 

[laidback]

Det verkar finnas två varianter samlande/sparande (inte just hojsamlande).

Den ena jämställer jag med rikemansfolk som samlar på konst för att det finns en ekonomisk vinst, inte för att de är konstintresserade. Lite som när sportstjärnor köper svindyra andelar i en travhäst utan att vara ett dugg hästintresserade.

Den andra är den där man köper ett objekt (som iofs. kan vara nog så dyr/exlusiv) man är genuint intresserad av, och har en koppling till. Man vill ta hand om den/det för att spara till eftervärlden, och inte i första hand äga för att tjäna pengar på.

 

[Harmon Rabb]

Jag har nog aldrig fattat grejen med S1000RR, men då kan jag tillägga att jag aldrig kört en. Men man har ju försått att den är något utöver det vanliga. Men är den banbrytande på något sätt eller förfinat det som redan finns och tillsatt några effektiva elektroniska hjälpmedel? Såg nu att man släpper en värre version BMW S1000RR HP4. Nu kommer väl folk att tycka att den vanliga S1000RR inte är så speciell längre. Vi får väl se. Det är något som de som växer upp nu får avgöra om ett 10+ år.

 

[k1322]

Hojar som jag tror blir klassiker och som fortfarande går att få tag på för vettiga pengar är:

- SP1/2 (Fina exemplar börjar dra iväg)
- VFR/RVF 400 (Sökes bäst i EU. Svårt att hitta fina ex)
- TL1000R (Sjukt billiga!)
- Bimota SB8(R)
- Mondial Piega (Otroligt häftig och ovanlig modell som inte kostar skjortan...än)

Mitt tips till den med begränsad budget är helt klar TLR. Charmig twin med bredare kåpor än en rad-4, busa-kuts och ankröv. Den fula ankungen glömmer man inte .

Instämmer.
SP1/2 är givna, speciellt med tanke på de sportsliga framgångarna.
TLRen har verkligen sin charm. Dessutom snuskigt billiga att försäkra. Widowmaker, ful-snygg och förloraren i den svunna superbike v-twin eran. Letar själv ett vettigt ex att konservera

 

[fazerfun]

Jag har nog aldrig fattat grejen med S1000RR, men då kan jag tillägga att jag aldrig kört en. Men man har ju försått att den är något utöver det vanliga. Men är den banbrytande på något sätt eller förfinat det som redan finns och tillsatt några effektiva elektroniska hjälpmedel? Såg nu att man släpper en värre version BMW S1000RR HP4. Nu kommer väl folk att tycka att den vanliga S1000RR inte är så speciell längre. Vi får väl se. Det är något som de som växer upp nu får avgöra om ett 10+ år.

Det borde du. Inbillar mig att man måste vara riktigt hardcore för att gnälla över de elektroniska hjälpmedlen och rent allmänt inte imponeras av vad BMW lyckats få till. Visst har den höjt ribban för superbikes (läs snabbare och lättare). Den blandar tysk förfining med att vara jävligt rå på samma gång. Testade en med quickshifter och jefflar i helvete vad den rörde på sig

 

[nathe01]

Är nog som det alltid varit: hojjar som säljs i små mängder och/eller med ovanliga lösningar.
Har varit på en del veteran-träffar iår och man kommer ihåg sånt som:
Ariel med "square four"-motor , Trajja med dämpning i navet osv.
Av "vanliga" nyare cyklar tror jag VFR800 ligger bra till. Bra rykte, driftsäker, kul, snygg.
Mina 2 cent...

EDIT: På sista träffen kom det en snubbe som var 91 bast på en trajja som han köpt ny 53!
Han hade kört hoj i 82 år! :hjälte

Square 4 är riktigt cool. Hamnade bakom en gubbe som hade en liter square 4 ute i stockholm norra skärgård (ovanlig i sverige). Satan vad den lät. Han hade lite trassel med den så jag åkte bakom utifall han behövde hjälp, jag skulle ändå åt samma håll. Sen när han tryggt hade kommit hem igen vinkade han in mig och drog hela storyn om den, och lät mig pilla lite på den. Old school porr.

 

[fazerfun]

I budgetsegmentet så hade jag nog satsat på KTM Duke av de första årsmodellerna. Cykeln som startade trenden med supermotarder, nyskapande design och har gått hårt så där finns gott om skabbiga exemplar man idag kan köpa för kaffepengar och renovera.

http://www.blocket.se/dalarna/Triumph_Speed_Triple_T509_42444636.htm?ca=22&w=3
Eller Triumph Speed Tripple, lämnar få oberörda och kommer bli en designklassiker från 90-talet. Kostar lite och där finns inte obegränsat många av dem.[/QUOTE]

Klokt inlägg

Det här med klassiker och kult verkar ju ligga nära varandra, det senare är kanske en inkörsport till det förstnämnda? Vad är det som gör att vissa modeller blir kultförklarade? Grundförutsättningen för en finklassiker som gamla racers och homologeringsmoppar, dvs att modellen har en viss exklusivitet och begränsad upplaga, borde ju inte gälla rakt av.

Kolla gsxr 1100 86-92 och Katana 1100 tex, i mitt tycke klara kultmodeller. Idag är det väldigt svårt att hitta ok originalex av de har modellerna men deras väg till kultstatus är ju olika. Gsxr 1100 91-92 sålde som smör i solsken medan Katanan inte blev den försäljningsframgång man hade hoppats på. Däremot byggde den varumärket Suzuki, att man var innovativa och djärva. 1985 slog gsxr 750 ned som en bomb -och Katanans "futuristiska" former var inte så heta längre. Likväl är den kultförklarad: ett jävla sänke att åka på, tom jämfört med gsxr 1100, ingen kassako, bevisligen ingen trendsetter designmässigt....

Med logiken ovan borde ju tex MT01 ligga bra till framföröver. Eller Yamahas navstyrda GTS någonting...

 

[nathe01]

Veyron känns lite som alla brat-wannabees våta dröm. Arroganta Shejker och Hollywood-brats är nog största kundkretsen. Riktiga bilfanatiker har andra drömobjekt.

Frågan är vilken klubb man vill tillhöra?

Veyron var ju nog bilköpares bästa investering om man hade råd med den från början. Den kostar ju 50% MER beggad än ny för folk med för mycket $$$$$ inte orkade med långa leverans tider. Har man råd att lägga 10 millar på en bil har man nog råd lägga 15.

 

[fazerfun]

För att fortsätta lite i mitt resonemang om faran med att pricka in klassiker så finns några exempel:

http://www.blocket.se/malmo/BSA_Gold_Star_42250346.htm?ca=22&w=3

Det börjar redan bli svårt att hitta köpare som är beredda att betala extra för att detta inte är en vanlig Goldstar utan faktiskt en clubman (Det är ungefär som en Ducati SPS). För 15 år sedan hade du fått den såld på en eftermiddag.

Riktigt ovanliga hojar kommer där alltid att finnas samlare som vill ställa på museum eller ha i sin samling men för de som är producerade i större serier än något hundratal så får de endast samlarvärde under en period om de har turen att bli kultförklarade. Ett exempel från 80-talet är ju Honda CBX 6-cylinder. Objektivt sett en ganska usel järnhäst från perioden och knappast någon lågserieproduktion. Idag går de lös på minst 50kkr medan samtida konkurrenter går att få för kaffepengar. Varför undrar jag mig som är född i fel decennium.

Säkraste tipset tror jag är att slå till på en beg racecykel. En autentisk enduranceräser från PhaseOne/Bollinger Kawasaki som har 5 år på nacken men med alla häftiga Spondon/Öhlins/Brembo grejer får du för rimliga pengar. Idag betalas där fantasisummor för VM racers som är 20-90 år gamla och det lär inte sluta...

I budgetsegmentet så hade jag nog satsat på KTM Duke av de första årsmodellerna. Cykeln som startade trenden med supermotarder, nyskapande design och har gått hårt så där finns gott om skabbiga exemplar man idag kan köpa för kaffepengar och renovera.

http://www.blocket.se/dalarna/Triumph_Speed_Triple_T509_42444636.htm?ca=22&w=3
Eller Triumph Speed Tripple, lämnar få oberörda och kommer bli en designklassiker från 90-talet. Kostar lite och där finns inte obegränsat många av dem.

Klokt inlägg

Det här med klassiker och kult verkar ju ligga nära varandra, det senare är kanske en inkörsport till det förstnämnda? Vad är det som gör att vissa modeller blir kultförklarade? Grundförutsättningen för en finklassiker som gamla racers och homologeringsmoppar, dvs att modellen har en viss exklusivitet och begränsad upplaga, borde ju inte gälla rakt av.

Kolla gsxr 1100 86-92 och Katana 1100 tex, i mitt tycke klara kultmodeller. Idag är det väldigt svårt att hitta ok originalex av de har modellerna men deras väg till kultstatus är ju olika. Gsxr 1100 91-92 sålde som smör i solsken medan Katanan inte blev den försäljningsframgång man hade hoppats på. Däremot byggde den varumärket Suzuki, att man var innovativa och djärva. 1985 slog gsxr 750 ned som en bomb -och Katanans "futuristiska" former var inte så heta längre. Likväl är den kultförklarad: ett jävla sänke att åka på, tom jämfört med gsxr 1100, ingen kassako, bevisligen ingen trendsetter designmässigt....

Med logiken ovan borde ju tex MT01 ligga bra till framföröver. Eller Yamahas navstyrda GTS någonting...

 

[Harmon Rabb]

Det borde du. Inbillar mig att man måste vara riktigt hardcore för att gnälla över de elektroniska hjälpmedlen och rent allmänt inte imponeras av vad BMW lyckats få till. Visst har den höjt ribban för superbikes (läs snabbare och lättare). Den blandar tysk förfining med att vara jävligt rå på samma gång. Testade en med quickshifter och jefflar i helvete vad den rörde på sig

Kommentaren om elektroniska hjälpmedel var ingen kritik. Alla tillverkarna väljer den vägen och det är inget fel i det när hojarna har den effekt de har idag och man tänker att det är relativt oerfarna förare som är de tilltänkta ägarna. Det råder ju ingen tvekan att man höjt ribban när man ser till prestanda och hur man integrerat de elektroniska hjälpmedlen i ett väl avstämt paket. Låt oss vänta några år och se hur man ser S1000RR med lite perspektiv.

 

[hållundan]

Gött många dussinhojar som nämns...

Eftersom ingen gjort det gör jag det själv;
- Ducati 1000 Sport Classic 2006. (Givetvis även PS-modellen, eller kanske mer PS-modellen...)

'nuff said.

 

[Harmon Rabb]

Gött många dussinhojar som nämns...

Eftersom ingen gjort det gör jag det själv;
- Ducati 1000 Sport Classic 2006. (Givetvis även PS-modellen, eller kanske mer PS-modellen...)

'nuff said.

Ytterligare en är MH 900e som jag tror gav Ducati mersmak i att släppa retro modeller.