Främlingslegionen

Min dotter kommer jag alltid att ha, oavsett om jag som nu jobbar länge hemifrån/andra länder mm, jag kommer även att ha min dotter om tex 5 år. Hon är den jag bryr mej om, gör allt för, hon gör mej glad och stolt..

men

Legionen är en längtan till (vad jag tror är) den hårdaste utmaningen, en ego-boost. Den tanken har funnits hos mej i snart 12 år, och nu känner jag att nu eller aldrig.

Förutsatt att du blir antagen till legionen, vad gör du den dagen du blir införstådd att din dotter inte mår bra av att du är där och behöver dig hemma?
Rymmer?
 
Jag klarar knappt att vara utan min dotter i fem dagar..

Jag har problem med 5 timmar. :D

Till TS: Jag hade funderingar på att ta värvning i Israeliska armén men det var innan man hade barn. Men det föll av andra anledningar och nu är alla såna tankar helt bortblåsta. Vad kan vara värt att inte få se sin dotter på 5 år? Inte ett skit. Om du vill ha utmaningar. Starta egna företag, träna extremt mycket i något eller börja tävla i nån kampsport. Gör allt samtidigt så blir det en ännu större utmaning.

Åfan, vi hade 3 olika barer där jag låg, en för meniga, en för befäl och en för flaggofficerare, inget drag i officers baren dock, men meniga och befäl hade skoj, billigt var det också, en tia för en öl och en påse jordnötter.

Var du i legionen? Hmm, undrar om du har jobbat på min förra arbetsplats. Han drog därifrån efter ett tag iaf.
 
Last edited:
vill du utbilda dig till nåt du inte får användning av eller vill du skjuta ihjäl folk?

Han vill nog vakta ett vattenhål, men allvarligt det måste finnas utmaningar på närmare håll på kortare tid.

Vad väger tyngst, uppfylla din dröm eller ha en dotter som inte skyr dig som pesten?
 
Förstår inte varför ens folk tänker över sådant här. Är du en hyffsat vanlig och normal människa kan jag nog lova att du absolut inte kommer trivas bland människorna och uppgifterna där. Att gilla hård träning, testa kropp och psyke samt strid av olika slag anser jag absolut inte vara någon orsak att dra till legionen, dessa utmaningar finns det gott om ändå. Som en annan sa så försök bli bäst i någon hårdare kampsport istället.

Har du gjort svensk militärtjänstgöring, varit på några utlandsmissioner och då har ett skysst hum vad det egentligen kan handla om att vara i legionen i praktiken så ok åk och prova. Men har du bara läst i en bok, sett på TV, pratat med någon och glorifierat detta sedan unga år så gör dig själv en tjänst och strunta det.
 
Du vet att om du inte lever upp till kraven som ställs för att vara i ett stridande förband, alt om du har hård konkurrens kan du utan problem bli trumpetare under hela din kontraktstid.
Jag, liksom du, har varit väldigt inne på att prova på legionen, men du tappar väldigt mycket hemma. Tro inte att du får speciellt mycket ledig tid att åka hem på eller ofta ens möjligheten att ringa hem.
Prata med någon som har varit där är mitt tips. Finns säkert någon tråd om det hela på Flashback.
Åker du och provar på Legionen vore jag glad om du PM:ade mig och höll mig uppdaterad om allt och inget.

Lycka till!
 
Är du 29 år, barn och familj hemma avråder jag dig att åka.
"Been there, done that. Jag drömmer om en utmaning. " Gör någon annan utmaning, legionen är inte "been there, done that".
 
Var jävligt inne på att göra en sväng i legionen, läste allt jag kom över och såg varenda dokumentär jag hittade. Verkar vara ett hårt liv, men inte desto mindre så lockar det fortfarande. Som någon sa; "Livet i legionen är lätt, livet i det civila är också lätt. Det svåra är omställningen mellan dessa..."

Jag skippade det och läser nu till specialistofficer i svenska försvaret. :tummenupp

Länktips; https://www.flashback.org/t197057

Tråd på Flashback, mycket skitsnack och "hittepå". Men det finns en del vettiga åsikter och tankar från en del folk som varit nere och gjort 5 år eller mer där.
 
Vilken depptråd det blev med mothugg från folk som "vet" allt om livet och "kan" bättre än andra.

Jag har aldrig funderat seriöst på det men jag känner folk som sökt och inte kommit in, och jag har pratat med en som har varit med x antal år. Det är en utmaning både för kropp och själ som långt ifrån alla är byxade för (kanske de som spyr ut sina åsikter i den här tråden?). Det kommer bjuda på utmaningar av olika slag, och det kommer prägla dig för resten av ditt liv. Om du vet vad du gör, och är beredd att betala det sociala priset som man faktiskt får betala, så säger jag bara kör. Men är du tveksam så råder jag dig att ta reda på mer innan du bestämmer dig, för sen kan det lätt bli försent.

Nej, det är alkoholförbud på militära anläggningar!

Ja eller? När du var värnpliktig kanske, men efter det så är det inte så kan jag lova.
 
Vilken depptråd det blev med mothugg från folk som "vet" allt om livet och "kan" bättre än andra.

Jag har aldrig funderat seriöst på det men jag känner folk som sökt och inte kommit in, och jag har pratat med en som har varit med x antal år. Det är en utmaning både för kropp och själ som långt ifrån alla är byxade för (kanske de som spyr ut sina åsikter i den här tråden?). Det kommer bjuda på utmaningar av olika slag, och det kommer prägla dig för resten av ditt liv. Om du vet vad du gör, och är beredd att betala det sociala priset som man faktiskt får betala, så säger jag bara kör. Men är du tveksam så råder jag dig att ta reda på mer innan du bestämmer dig, för sen kan det lätt bli försent.



Ja eller? När du var värnpliktig kanske, men efter det så är det inte så kan jag lova.

Jag skriver bara av det jag sett och varit med om i mitt hemland Iran. Både min familj och släkt har svåra minnen från den tiden och det är inget jag önskar nån. Folk som frivilligt tar sig till sådana konflikter skulle aldrig gjort det ifall de hade känt av det lilla jag känner av och inte på tal om all den smärta vissa andra bär på.

Ett sår läker, men ett psyke går inte att reparera bara sådär, speciellt när man kommer tillbaks en hem där alla runt en inte ens har en aning om vad man fått uppleva. En psykiska hälsa går ut över de man älskar när de försöker få en på rätt köl igen och det är inte bara några ord och 1 år som reparerar.

Min far lever inte pågrund av sådana händelser, saknar jag han idag och under min uppväxt trotts att jag har en underbar och kärleksfull mamma? det kan ni ge er fan på.

Det är väl även en snubbe här på SH som varit utomlands inom militären, och de flesta av hans vänner därifrån har tagit livet av sig. Han ska även släppa en bok om det.
 
Last edited:
tycker det låter otroligt puckat att dra iväg från ditt barn i 5år.
själv får jag dåligt samvete om jag missar en lekdag med min grabb :(

men som sagt om din dotter är 15 eller uppåt så visst. du blir dessutom inte en bättre människa än vad du redan är, snarare en sämre.
 
Jag skriver bara av det jag sett och varit med om i mitt hemland Iran. Både min familj och släkt har svåra minnen från den tiden och det är inget jag önskar nån. Folk som frivilligt tar sig till sådana konflikter skulle aldrig gjort det ifall de hade känt av det lilla jag känner av och inte på tal om all den smärta vissa andra bär på.

Ett sår läker, men ett psyke går inte att reparera bara sådär, speciellt när man kommer tillbaks en hem där alla runt en inte ens har en aning om vad man fått uppleva. En psykiska hälsa går ut över de man älskar när de försöker få en på rätt köl igen och det är inte bara några ord och 1 år som reparerar.

Min far lever inte pågrund av sådana händelser, saknar jag han idag och under min uppväxt trotts att jag har en underbar och kärleksfull mamma? det kan ni ge er fan på.

Det är väl även en snubbe här på SH som varit utomlands inom militären, och de flesta av hans vänner därifrån har tagit livet av sig. Han ska även släppa en bok om det.
Det är nog mer än en kille här på forumet som har varit utomlands inom militären. Jag har, trots min ringa ålder, redan tjänstgjort nästan två år sammanlagt utomlands. Det är inget tvivel om att det formar människor, men det är inte heller alla som får ohanterliga problem efteråt. Jag har varit med om folk som går ner sig totalt efter en lugn vända i Kosovo, och folk som varit i strid i Afghanistan som inte har några större bekymmer efteråt. Det handlar till största delen om vem man är och hur man kan hantera det. Därför är det viktigt att faktiskt veta vad man ger sig in på. Det kan även vara stigen som leder dig in på ditt livs äventyr, om man nu får kalla det så, och ge dig möjlighet att se en värld som andra aldrig kommer att få uppleva. Du får erfarenheter som inte går att få på annat håll, lär dig att se saker å nya sätt osv. Jag har själv upplevt saker jag inte vill vara med om igen helst, men som jag ändå tycker är bra att ha gjort. Man lär sig mycket om sig själv, och om andra.

Summa sumarum, så tror jag att trådskaparen har hört det mesta i negativ väg om detta och är på ett eller annat sätt medveten om de risker han utsätter sig och de han håller kär för.
 
Det är nog mer än en kille här på forumet som har varit utomlands inom militären. Jag har, trots min ringa ålder, redan tjänstgjort nästan två år sammanlagt utomlands. Det är inget tvivel om att det formar människor, men det är inte heller alla som får ohanterliga problem efteråt. Jag har varit med om folk som går ner sig totalt efter en lugn vända i Kosovo, och folk som varit i strid i Afghanistan som inte har några större bekymmer efteråt. Det handlar till största delen om vem man är och hur man kan hantera det. Därför är det viktigt att faktiskt veta vad man ger sig in på. Det kan även vara stigen som leder dig in på ditt livs äventyr, om man nu får kalla det så, och ge dig möjlighet att se en värld som andra aldrig kommer att få uppleva. Du får erfarenheter som inte går att få på annat håll, lär dig att se saker å nya sätt osv. Jag har själv upplevt saker jag inte vill vara med om igen helst, men som jag ändå tycker är bra att ha gjort. Man lär sig mycket om sig själv, och om andra.

Summa sumarum, så tror jag att trådskaparen har hört det mesta i negativ väg om detta och är på ett eller annat sätt medveten om de risker han utsätter sig och de han håller kär för.


Okej du har inte några men så nu kör vi hyllings orkester och peppar killen så han tror att han drar och återvänder som hjälte!
 
Är det så bra att dra när hon är 15 då?

Bättre än om hon är 5 iaf. då går det iaf förklara för henne varför han vill dra iväg på en repa. men bra är det väl aldrig. tanken med barn är väl egentligen att man ska finnas där till hands tills de blir vuxna/myndiga:va

Eller är jag ute o torrkör som vanligt?
 
En mycket dålig idé, ditt barn förtjänar inte detta, och kommer inte att förstå varför du lämnade henne, oavsett om hon är 2, 5 eller 15 år gammal.

Och sen kommer du alltid att höra om utlandstjänstens positiva sidor från personer som är inne i den svängen själv, för de bekräftar det rätta i sitt val att göra utlandstjänst på det sättet.

Skaffa något annat mål på hemmaplan istället! :tummenupp
 
Okej du har inte några men så nu kör vi hyllings orkester och peppar killen så han tror att han drar och återvänder som hjälte!

Jag tror du tappade konceptet lite :pannkyss

Och som vi alla vet så blir man inte hjälte hur lätt som helst i det här landet. Man måste göra något viktigt först som att spela fotboll, rädda smådjur, starta en grupp mot barnvåldtäkt på facebook eller något annat tungt...
 
Jag tror du tappade konceptet lite :pannkyss

Och som vi alla vet så blir man inte hjälte hur lätt som helst i det här landet. Man måste göra något viktigt först som att spela fotboll, rädda smådjur, starta en grupp mot barnvåldtäkt på facebook eller något annat tungt...

ja tyvärr så är det så i dagens samhälle att de saker du påpekade faktiskt väger tyngre än att du åker iväg 5år o leker hårding. du gör ju själv som du vill. vi andra vill bara ge dig lite input om vad som är lämpligt för dig som förälder att göra. och det är inte att dra iväg på en 5årig repa och leka tuffing. förutom att du får extrem träning innan du väl kommer in, om du nu kommer in. kommer du inte in så är det ju bortkastad tid iaf. och kommer du in, tror du att det är en merit som väger tungt när du ska söka jobb? tror snarare att det är till din nackdel isåfall.
 
Känner bara en som försökt, han smugglades ut ur ett land i en fraktbåt efter inte ens 20% av tiden.

Men fan kör på jag tror inte det är värre än att bestiga kebnekaise några gånger:)
 
Jag tror du tappade konceptet lite :pannkyss

Och som vi alla vet så blir man inte hjälte hur lätt som helst i det här landet. Man måste göra något viktigt först som att spela fotboll, rädda smådjur, starta en grupp mot barnvåldtäkt på facebook eller något annat tungt...

du vill inte se den bara.

kollar man på din avatarbild ser man vad du står nånstans i den frågan. stå med två vapen sådär och posera :va
 
*/ ?>
Back
Top