Läs inlägget igen ska du nog hitta den delen som jag citerade. Där står det ju klart och tydligt att gener och miljö kan vi inte påverka och det är dessa faktorer som formar oss. Således kan du inte göra något annat än att luta dig tillbaka och släppa ut ditt dåliga beteende som är medfött och/eller statens fel som inte ordnat miljön(ingen lokal!!!) åt dig!
Blir litet less på den typen av argumentation. Ingen har något ansvar överhuvudtaget. Politikerna skyller ifrån sig på någon annan politiker. Dom som bor härute skyller på staten, ingen jävla lokal och polisen kommer aldrig hit. Konstigt när ni kastar sten på dom varje gång dom visar sig. Du skyller på alla utom individen själv. Sen kommer någon jävla tomte som inte sett området annat än en dag för 10 år sen och säger; "Äh, det är inget fel på grabbarna. Dom har bara ingen lokal och litet tråkigt. Låt dom hållas, dom tröttnar snart!" Men vi som kanske inte vill stoppa ner två knivar i bältet när man går ut med hunden om kvällen för man vet att rätt vad det är dyker det upp ett gäng invandrare som vill ha din iPhone eller någon jävel som ska testa om hans kamphund kan slita din hund i stycken.
Men du som inte bor här vet säkert bättre än mig för jag är ju bara en simpel rasist som inte vill ha kriminellt avskum på mina bakgator...
En ärlig fråga då.. Vaffan bor du i Gottsunda för? Hur svårt är det att flytta!?
Och till saken så missar du ju mål totalt. Vad tror
du att det beror på då? Beter dem sig så för att dem är kurder? För att dem är mörka? För att dem är eller har föräldrar födda utomlands?
Vad som sägs, som du inte verkar fatta är att de påverkas av den miljö de växer upp i. Ingen påstår att det är rätt.
Din logik stannar däremot vid att: "Jag fick en snöboll i huvet så det gjorde ont när det snöade, alltså gör det ont när det snöar"!
Nej, det gör ont när någon kastar saker på dig!
Problemet är inte att de är kurder, problemet är att de växer upp i en skev värld, med skeva ideal och skeva förebilder. Vi kan sitta och säga att de har samma möjligheter att gå i skolan och läsa på universitet, bli VD:ar och flytta till nåt fint villaområde med bra skolor hur mkt vi vill, men det är inte sant.
För att ta sig i kragen och komma igenom det krävs självförtroende och hopp, det får man ganska lätt om man växer upp i en värld där det är en självklarhet att läsa på uni. som det är i många svenska hem. Man får det om man vill om man växer upp med arbetarföräldrar men åtminstone har några i sin omgivning som har det lite bättre ställt och har gjort det.
Men om de enda man känner till som har mer än lite drygt soc. är kriminella, vilka drivkrafter har man då? Om man blir slagen hemma och våld en naturlig del av uppväxten, hur lätt är det inte att slå nån då? Om man bevittnat sin systers våldtäkt under kriget, hur lätt är det att värdera liv då?
Ovan betyder inte att de har rätt att agera som de gör. Men det är meningslöst att peka på symptomen, det intressanta är att se vad orsaken är och vad vi kan göra för att påverka deras bild av sina egna möjligheter.
Anger man CSN som huvudsponor är det lätt att bli missförstådd... 
Har ni inte upptäckt att diskussionerna konstant mynnar ut i just ingenting? 
