Nu är den här debatten på väg över en induktionsmässig bergskant.
Jag har också slagits på gröna linjen, och röda, och blå.. Jag har också sett misären i den verklighet där förebilderna är de som åker fläsk-Merca, dealar kola och bär vapen.
Att beskylla invandringsgraden i sig för den bilden är som att kontatera att man fryser när det snöar, alltså snöar det för att man fryser.
Förortsproblemen grundar sig i bristen på förebilder, bristen på hopp och bristen på förståelse för vad som krävs för att "ta sig vidare". När omgivningen består av invandrare och WT förortsbor som går på bidrag och röker upp de sista slantarna och de enda med materialla tillgångar värda namnet är kriminella. Då borde det inte vara svårt att se hur de "på andra sidan rälsen" som åker fina bilar runt 20-årsåldern, får sommarjobb på banker och fina kontor och semestrar i USA blir "fienden".
Lägger man ihop bilderna blir den snabbt svart/vit. På ena sidan rälsen har vi 85% invandrare, på andra sidan 95% vita svenskar, attitydsmässigt ofta med akademikerföräldrar och silversked i mun redan från livmodern.
Om jag jämför attityderna hos de invandrare jag känt från Gottsunda, Västerort, Husby/Akalla, Jakan osv.. Med de från varierande delar av landet som jag nu pluggar med (som alltså också är (blivande) akademiker) så finns enorma skillnader i attityder, naturligtvis. Den ena gruppen har känt sig chanslösa i "vår" värld, den andra kämpar på genom tentahetsen som alla andra.
Om jag då ställer vita, helsvenska "arier" jämte de akademiker-invandrade då? Då hade jag MYCKET hellre varit granne med eller mött i en mörk gränd den invandrade akademikern än den infödda svensken, för svensken är lika förlorad och ghetto-blaster som resten. Den enda skillnaden är att svensken kan "städa upp sig", läsa lite komvux, skaffa ett riktigt jobb och bli accepterad av ER. Invandraren måste komma från ett "rent" område, ha en examen och prata klanderfri svenska för att få samma sociala chans.
Med det sagt menar jag inte att jag vill släpa hit varenda moralbombat krigsoffer. Men istället för att fokusera på nationaliteter borde vi zooma in på de villkor under vilka dessa ungdomar växer upp och fostras.
Jag har också slagits på gröna linjen, och röda, och blå.. Jag har också sett misären i den verklighet där förebilderna är de som åker fläsk-Merca, dealar kola och bär vapen.
Att beskylla invandringsgraden i sig för den bilden är som att kontatera att man fryser när det snöar, alltså snöar det för att man fryser.
Förortsproblemen grundar sig i bristen på förebilder, bristen på hopp och bristen på förståelse för vad som krävs för att "ta sig vidare". När omgivningen består av invandrare och WT förortsbor som går på bidrag och röker upp de sista slantarna och de enda med materialla tillgångar värda namnet är kriminella. Då borde det inte vara svårt att se hur de "på andra sidan rälsen" som åker fina bilar runt 20-årsåldern, får sommarjobb på banker och fina kontor och semestrar i USA blir "fienden".
Lägger man ihop bilderna blir den snabbt svart/vit. På ena sidan rälsen har vi 85% invandrare, på andra sidan 95% vita svenskar, attitydsmässigt ofta med akademikerföräldrar och silversked i mun redan från livmodern.
Om jag jämför attityderna hos de invandrare jag känt från Gottsunda, Västerort, Husby/Akalla, Jakan osv.. Med de från varierande delar av landet som jag nu pluggar med (som alltså också är (blivande) akademiker) så finns enorma skillnader i attityder, naturligtvis. Den ena gruppen har känt sig chanslösa i "vår" värld, den andra kämpar på genom tentahetsen som alla andra.
Om jag då ställer vita, helsvenska "arier" jämte de akademiker-invandrade då? Då hade jag MYCKET hellre varit granne med eller mött i en mörk gränd den invandrade akademikern än den infödda svensken, för svensken är lika förlorad och ghetto-blaster som resten. Den enda skillnaden är att svensken kan "städa upp sig", läsa lite komvux, skaffa ett riktigt jobb och bli accepterad av ER. Invandraren måste komma från ett "rent" område, ha en examen och prata klanderfri svenska för att få samma sociala chans.
Med det sagt menar jag inte att jag vill släpa hit varenda moralbombat krigsoffer. Men istället för att fokusera på nationaliteter borde vi zooma in på de villkor under vilka dessa ungdomar växer upp och fostras.