Helgen till ära var teamet förstärkt med nylånad buss, och ytterligare en mekaniker då Johan åkte med.
Kom iväg sent (17.30) eftersom Peter och Johan inte kunde sluta tidigare på torsdagen, men det kändes inte som det gjorde så mycket då resan ner blev rätt så angenäm. Peter hade sett till så att vi fått låna en ny Mercedes Sprinter Maxi turbodiesel (Tack till Tobbe som lånade ut).
Ett palats på hjul i förhållande till gamla Mazdabussen med 33.000 mil på nacken (inget ont om Mazdan som är en riktig slitvarg dock).
Jag var ett riktigt föredöme rent trafikmässigt när det kollades på film på passagerarsidan under färd (gick lite vingligt ibland, men det var bra filmer).
Efter ett stopp på en Pizzeria i metropolen Strömsnäsbruk (god Kebebrulle förresten) var vi framme i depån klockan 00.30 efter 7 timmar i bussen. Sunkan och Swedie hade "paxat" plats åt oss i depå som dominerades av fullständig kaos (värre än vanligt).
Allt lastades ur och vi var klara och kunde krypa ner i sängarna vid två.
Skulle ju inte köra förrän 11.00 dagen efter, så det väntade en härlig sovmorgon...
Trodde vi ja... 08.00 var det dags att varva lite ettriga tvåtaktare... Så frukosten intogs med sömn i ögonen till den ljuva stämman av tvåtaktare på varvstopp, och doften av blåryk. Livet är underbart ibland...
Ut på första träningspasset. Vingligt, ovant, och framförallt jävligt dåligt kört...
1.09.9 som bästa tid, pinsamt dåligt och bland dom sämsta ute på banan.
Mellan passen märker Peter att kedjan gjort sitt, iväg till Grevens tält och köpa ny (mycket utgifter nu). Förlänger med en länk på nya kedjan och kan flytta bak bakhjulet lite (ca.15mm) för att få hojen lite stadigare.
Peter påpekar också att packboxen på vänster gaffelben läcker, något jag blundat för en längre tid för att slippa ta tag i det, känts som ett bra vinterprojekt. Äsch, det går nog säger jag...
Ut på andra passet. Hojen känns mycket bättre, mycket stabilare och mindre nervös. Men chauffören kör fortfarande som en påse skit. Kände mig trött, ofokuserad, och inte alls taggad. Ovanligt, jag brukar alltid vara nervös och övertänd.
Ingen förbättring...
Peter övertalar mig att vi måste fixa gaffeln så en jakt på nya packboxar och specialverktyg startar. Johan ringer runt och hittar packboxar på en liten MC firma i Kågeröd, medan vi letar i depån.
Stötdämpargurun Jocke (som alltid är fullskiten med jobb under tävlingarna) övertalas till att titta på gaffeln (mera utgifter), och han har grejer med sig som passar.
Peter och Johan meckar loss gafflarna, kränger på nya slicks, och passar även på att byta olja och filter för att ha någonting att göra under tiden dom avverkar en platta öl.
Redan samma kväll sitter dom nyrenoverade gafflarna på hojen igen, dock upp och ned med hjulet uppåt ovanför tanken till några påstrukna mekanikers stora lycka. Dom fnittrar som skolpojkar när som stolt visar upp hojen för en något bekymrad förare.
Bara några minuter (och öl) senare sitter dock allt på plats som det ska, och föraren kan pusta ut...
Jocke kommer även förbi på morgonen innan första kvalet och gör en ordentlig genomgång av inställningarna på hojen, och ger lite tips. Väl värt pengarna eftersom jag haft lite problem med att få till setupen på hojen hittills i år...
På förmiddagen dyker även morsan och farsan upp för att bevittna högkvalitativ roadracing. Känns skönt att ha så mycket folk med sig som stöttar och hjälper en förvirrad rookie...
Ut på första kvalet. Är nu riktigt nervös innan jag åker ut som vanligt.
Ny kedja, ny olja, nyrenoverade gaffelben, och nya inställningar på dämparna, hojen känns helt perfekt, en riktigt skön känsla. Får stort förtroende för hojen nu, och körningen känns mycket bättre.
Får till 1.07.389 som bästa tid, en nätt putsning av mitt personbästa med 2.5 sekunder... (Tack Jocke! Är intresserad av att köpa några sekunder till nu, vad kostar det?)
Detta räcker till en 17:e plats på första kvalet.
Efter en lång och seg väntan på andra kvalet får vi äntligen komma ut på banan igen vid 16.15.
Känner mig seg igen, blir så lång väntan emellan. Kommer dock igång skapligt och får upp rätt bra tempo. Gör en del missar, men körningen flyter på bra.
Lyckas dock inte få till ett enda bra varv tror jag, gör någon miss per varv, i olika kurvor hela tiden.
Börjar bli trött och går in och vilar efter halva kvalet. Får lite bastning av Peter som tycker att jag ska skärpa till mig. Ut igen, men ingen förbättring...
Blir 19:e i det sammanlagda kvalet, vilket jag under förutsättningarna är rätt nöjd med...
Efter en skön dusch med varmvatten (känns konstigt att duscha varmt när man är på en tävling, vad gör Knutstorp som inte dom andra klarar av?) så bär det av till Svalöv för att leta på en bankomat (Gått åt mycket den här helgen) och en Pizzeria. Mätta i magen spenderades kvällen i tältet med att se på en högkvalitativ amerikansk actionfilm och äta godis....
Söndag, warmup...
Ut på gamla slitna däck och det kändes rätt bra. Körde ungefär samma tider som jag kvalat på och jag blev inte nämnvärt trött på 15 minuters åkning. Bådade gott inför racet...
Race.
Fick till en riktig kanonstart från min 19:e plats, blev förvånad själv faktiskt. ZX-10'an skenade in som 12:a in i första böj med mig krampaktigt hängandes i styret. Tappade ner till 13:e redan på första varvet. Låg sedan 13:e ett bra tag, och tempot kändes riktigt högt. Efter ett par varv börjar folk ta sig förbi mig en efter en, hade ju folk bakom mig som kvalat in nästan en sekund snabbare än mig, så jag hade inte mycket att sätta emot.
Låg sedan stadigt på en 16:e plats i ett par varv tills jag kände att det började stumna i armarna. H*lvetes j*vla skit, tänkte jag. Slog av lite på tempot för att armarna skulle räcka racet ut. Fick börja använda fyra fingrar för att orka bromsa, och som ett brev på posten började folk köra om mig. Åkte och svor lite i hjälmen, och gasade så mycket jag orkade. Efter ett tag kommer blåflaggorna ut och jag gör mitt bästa för att släppa om ledarna i vänstern efter hårnålen, lämnade gott om plats på innern utan att veta att Simon försökte på yttern, blev lite tight.. (Sorry Simon!
)
Sen kom farsgubben hans och blåste om på yttern i "Litosvängen" så tight att vi krokade ihop. Klarade mig med hjärtat i halsgropen, han är kaxig gubben... He he he...
Kämpade mig i mål som 19:e till slut.... Utmattad och missnöjd...
Lastningen efteråt gjordes med militärisk precision, och bara 1,5 timme senare satt vi nyduschade i bussen på väg hem.... (Tack allihopa!)
Så här i efterhand känns en 19:e plats och personbästa med 2,6 sekunder helt okej....
Nu är det bara en vecka kvar till SO finalen i Karlskoga....
Då jäklar...ska jag också ta mig i mål..
Kom iväg sent (17.30) eftersom Peter och Johan inte kunde sluta tidigare på torsdagen, men det kändes inte som det gjorde så mycket då resan ner blev rätt så angenäm. Peter hade sett till så att vi fått låna en ny Mercedes Sprinter Maxi turbodiesel (Tack till Tobbe som lånade ut).
Ett palats på hjul i förhållande till gamla Mazdabussen med 33.000 mil på nacken (inget ont om Mazdan som är en riktig slitvarg dock).
Jag var ett riktigt föredöme rent trafikmässigt när det kollades på film på passagerarsidan under färd (gick lite vingligt ibland, men det var bra filmer).
Efter ett stopp på en Pizzeria i metropolen Strömsnäsbruk (god Kebebrulle förresten) var vi framme i depån klockan 00.30 efter 7 timmar i bussen. Sunkan och Swedie hade "paxat" plats åt oss i depå som dominerades av fullständig kaos (värre än vanligt).
Allt lastades ur och vi var klara och kunde krypa ner i sängarna vid två.
Skulle ju inte köra förrän 11.00 dagen efter, så det väntade en härlig sovmorgon...
Trodde vi ja... 08.00 var det dags att varva lite ettriga tvåtaktare... Så frukosten intogs med sömn i ögonen till den ljuva stämman av tvåtaktare på varvstopp, och doften av blåryk. Livet är underbart ibland...
Ut på första träningspasset. Vingligt, ovant, och framförallt jävligt dåligt kört...
1.09.9 som bästa tid, pinsamt dåligt och bland dom sämsta ute på banan.
Mellan passen märker Peter att kedjan gjort sitt, iväg till Grevens tält och köpa ny (mycket utgifter nu). Förlänger med en länk på nya kedjan och kan flytta bak bakhjulet lite (ca.15mm) för att få hojen lite stadigare.
Peter påpekar också att packboxen på vänster gaffelben läcker, något jag blundat för en längre tid för att slippa ta tag i det, känts som ett bra vinterprojekt. Äsch, det går nog säger jag...
Ut på andra passet. Hojen känns mycket bättre, mycket stabilare och mindre nervös. Men chauffören kör fortfarande som en påse skit. Kände mig trött, ofokuserad, och inte alls taggad. Ovanligt, jag brukar alltid vara nervös och övertänd.
Ingen förbättring...
Peter övertalar mig att vi måste fixa gaffeln så en jakt på nya packboxar och specialverktyg startar. Johan ringer runt och hittar packboxar på en liten MC firma i Kågeröd, medan vi letar i depån.
Stötdämpargurun Jocke (som alltid är fullskiten med jobb under tävlingarna) övertalas till att titta på gaffeln (mera utgifter), och han har grejer med sig som passar.
Peter och Johan meckar loss gafflarna, kränger på nya slicks, och passar även på att byta olja och filter för att ha någonting att göra under tiden dom avverkar en platta öl.
Redan samma kväll sitter dom nyrenoverade gafflarna på hojen igen, dock upp och ned med hjulet uppåt ovanför tanken till några påstrukna mekanikers stora lycka. Dom fnittrar som skolpojkar när som stolt visar upp hojen för en något bekymrad förare.
Bara några minuter (och öl) senare sitter dock allt på plats som det ska, och föraren kan pusta ut...
Jocke kommer även förbi på morgonen innan första kvalet och gör en ordentlig genomgång av inställningarna på hojen, och ger lite tips. Väl värt pengarna eftersom jag haft lite problem med att få till setupen på hojen hittills i år...
På förmiddagen dyker även morsan och farsan upp för att bevittna högkvalitativ roadracing. Känns skönt att ha så mycket folk med sig som stöttar och hjälper en förvirrad rookie...
Ut på första kvalet. Är nu riktigt nervös innan jag åker ut som vanligt.
Ny kedja, ny olja, nyrenoverade gaffelben, och nya inställningar på dämparna, hojen känns helt perfekt, en riktigt skön känsla. Får stort förtroende för hojen nu, och körningen känns mycket bättre.
Får till 1.07.389 som bästa tid, en nätt putsning av mitt personbästa med 2.5 sekunder... (Tack Jocke! Är intresserad av att köpa några sekunder till nu, vad kostar det?)
Detta räcker till en 17:e plats på första kvalet.
Efter en lång och seg väntan på andra kvalet får vi äntligen komma ut på banan igen vid 16.15.
Känner mig seg igen, blir så lång väntan emellan. Kommer dock igång skapligt och får upp rätt bra tempo. Gör en del missar, men körningen flyter på bra.
Lyckas dock inte få till ett enda bra varv tror jag, gör någon miss per varv, i olika kurvor hela tiden.
Börjar bli trött och går in och vilar efter halva kvalet. Får lite bastning av Peter som tycker att jag ska skärpa till mig. Ut igen, men ingen förbättring...
Blir 19:e i det sammanlagda kvalet, vilket jag under förutsättningarna är rätt nöjd med...
Efter en skön dusch med varmvatten (känns konstigt att duscha varmt när man är på en tävling, vad gör Knutstorp som inte dom andra klarar av?) så bär det av till Svalöv för att leta på en bankomat (Gått åt mycket den här helgen) och en Pizzeria. Mätta i magen spenderades kvällen i tältet med att se på en högkvalitativ amerikansk actionfilm och äta godis....
Söndag, warmup...
Ut på gamla slitna däck och det kändes rätt bra. Körde ungefär samma tider som jag kvalat på och jag blev inte nämnvärt trött på 15 minuters åkning. Bådade gott inför racet...
Race.
Fick till en riktig kanonstart från min 19:e plats, blev förvånad själv faktiskt. ZX-10'an skenade in som 12:a in i första böj med mig krampaktigt hängandes i styret. Tappade ner till 13:e redan på första varvet. Låg sedan 13:e ett bra tag, och tempot kändes riktigt högt. Efter ett par varv börjar folk ta sig förbi mig en efter en, hade ju folk bakom mig som kvalat in nästan en sekund snabbare än mig, så jag hade inte mycket att sätta emot.
Låg sedan stadigt på en 16:e plats i ett par varv tills jag kände att det började stumna i armarna. H*lvetes j*vla skit, tänkte jag. Slog av lite på tempot för att armarna skulle räcka racet ut. Fick börja använda fyra fingrar för att orka bromsa, och som ett brev på posten började folk köra om mig. Åkte och svor lite i hjälmen, och gasade så mycket jag orkade. Efter ett tag kommer blåflaggorna ut och jag gör mitt bästa för att släppa om ledarna i vänstern efter hårnålen, lämnade gott om plats på innern utan att veta att Simon försökte på yttern, blev lite tight.. (Sorry Simon!

Sen kom farsgubben hans och blåste om på yttern i "Litosvängen" så tight att vi krokade ihop. Klarade mig med hjärtat i halsgropen, han är kaxig gubben... He he he...

Kämpade mig i mål som 19:e till slut.... Utmattad och missnöjd...
Lastningen efteråt gjordes med militärisk precision, och bara 1,5 timme senare satt vi nyduschade i bussen på väg hem.... (Tack allihopa!)
Så här i efterhand känns en 19:e plats och personbästa med 2,6 sekunder helt okej....
Nu är det bara en vecka kvar till SO finalen i Karlskoga....
Då jäklar...ska jag också ta mig i mål..
