björn.e
hej hej
Linköpings motorstadion 1-3/7-05
Ja då skulle man åka hemma bana igen. Förhoppningarna på denna helg var låg. Jag hadde till och med tankar på att lägga av pga att resultaten inte hade kommit. Nu var planen enkel, inga resultat så lägger jag av. Söndagen innan hade jag varit och övat lite. Bästa tiden var en 57.9 vilket är en bra bit ifrån 56.6 som jag hade kört på hösten 2004. Jag packade torsdag kväll och begav mig till Linköping med målet att i alla fall ha kul samt att försöka vinna B-finalen.
Fredag träning
Tre pass hade jag på mig att försöka få fart på Subban. Första gick stelt och utan laptimmer så jag vet inte vad jag körde på. Till andra passet kom regnet lite lagom. Jag beslutade mig endå för att åka ut när det började avta. 1,13,6 med slicks i regn är ju inte nått att skryta över men det var lite kul att känna hur hojen ålade sig i esset i så låg fart. Tredje passet började det självklart regna efter ett varv eller två och då var det bara att åka in. Ingen ide att klota på fredagen.
Lördag kval
Väder tanten hade lovat regn skurar så det var ju bara att hålla i för kung och fosterland på första kvalet. Gick ut sist i gruppen och släppte iväg alla så jag skulle få fritt spår. Började ta i. Det kändes bra, laptimern var inte på nu heller så jag fick gå på känn vad jag åkte på. Körde ca 10 varv innan jag kom in i depån för att titta hur det gick. Låga 56
r och en lovande A-final. Örjan propsade på att jag skulle ut igen. Själv var jag inte så glad i det hela men det var ju lika bra att ta vara på tiden. Tänkte att jag kan ju åka ut och bromsa mig förbi några för att sätt lite fart på dom (helt enkelt jävlas lite). Sagt och gjort åkte jag ut och tok bromsade lite. Kände att det gick hyfsat men framhjulet ville studsa in i Esset hela tiden vilket gjorde det lite mer intressant kan man ju säga. Passet flaggades av. Gick in till depån där någon skriker åt mig att jag kört på en 55:a. Nop så fort kan jag inte åka tänker jag och tror att någon vill driva med mig. Ställer upp hojen och går bort till tidtagningen. Visst där var den, min första 55 tid. 55,9 sa datorn. Jag var nog mest förvånad av alla. Visst hade jag tagit i lite men inte så mycket. Jag var nu bland dom fyra snabbaste i min kval grupp.
Till kval nummer två, släppte jag upp returen lite för att slippa att framhjulet skulle studsa så mycket. Min kollega Medin var mycket missnöjd då han bara kört 58 tider. Jag lovade honom att köra framför i 5-6 varv så att han kunde ta rygg på mig. Vi gick ut sist och började hämta upp fart. Jag bromsade mig om någon sen gick jag ut och släppte förbi bara så att Medin skulle komma i kapp. Så höll vi på i 5-7 varv innan jag tyckte att han fick klara sig själv. Började nu åka fort själv. Körde väll ett par varv för att hitta lite spår sen blev jag lite trött och tänkte att jag skulle se hur det gick för Medin. In i depån så såg jag att Medin kört 57 tider vilket gjorde mig lite glad. Nu skulle jag själv kunna sätta lite fart igen. Åker ut så jag hamnar 30-50 bakom någon och ger mig fan på att jag ska i kapp han. Det tar inte lång tid innan jag kör om han och tar sikte på nästa gubbe. Kör allt vad jag orkar. På sista varvet ska jag om någon på vänster sida på start och mål rakan samtidigt som mål flagg visas. Han får då för sig att driva ut där jag kommer. Lite gräs åkning i dom hastigheterna satte fart på adrenalinet ordentligt. När jag går in ser jag till min förvåning att jag kört 55,6. Oj tänker jag samtidigt som ett brett flin sprider sig över nyllet.
Söndag.
Jag hade nu vunnit min kval grupp och stod som två på start linjen. Detta är ju ingen van sits men jag tänkte ägna warm up till att luffa runt lite. Efter tre varv började Subban gå på tre cylindrar. Paniken spred sig. In i depå stängde av tittade lite, drog i gång igen nu gick hon på fyra igen. Körde tre varv till innan tiden var slut. In i depå. Lät hojen stå i tio minuter sen startade jag den igen. Nu gick hon på tre igen. Ett frenetiskt mekande började. Mätte upp strömmen till tändhattarna och där var inte felet. Rev ur stiften. Kunde inte se någon skillnad på dom. Nu började det kännas lite deppigt. Med det kvalet så går inte hoj fan. Jag tänkte att jag kanske kunde låna Medins hoj om han inte kvalade in till A-final. När Medin kommer på sitt andra varv i B-finalen så släpper framhjulet in i Bergskurvan. Där rök minna möjligheter att låna den hojen. Tillbaka till min hoj mer skruva. Vi provade gnistan på stiften och då visade det sig att 3:ans cylinder inte tände. Som tur var hade Peter en ny tändhatt som jag lånade. Ingen skillnad. Så fort hojen blev varm så började hon gå på tre cylindrar igen. Panik nu, vad i helvete är fel på Subban. Lånar nu Medins nya dyra stift. I med alla fyra. Tänker att nu blir det att leva på nudlar och vatten resten av den här månaden. Starta hojen. Den går lugnt och fint på alla fyra. Åker runt i depån och värmer motorn, fortfarande fyra cylindrar. Stänger nu av och tänker att hon får stå i någon timme innan det blir en ordenkligt test. Funkar det inte då så är det ju skit samma tänker jag. Går och små deppar över hojen och funderar på om man kan köra på tre cylindrar ett par varv om hon lägger av och på så sätt rädda några placeringar.
Ett par timmar innan start så drar jag igång hojen igen. Hon spinner som en katt. Åker runt runnt i depån tills vatten tempen går över 100 grader. Hon går fortfarande.
Race
Vet att om jag inte är med i starten så kommer jag inte kunna vinna det här. Vi i toppen ligger på jämna tider och 55r är snabbt runt denna smala bana. Provstarten efter formations varvet var en katastrof. Går på bakhjulet snett får inte ner det och får tippa av. Lugnar ner mig lite mans jag åker runt. Nu börjar det pumpa bra i kroppen. Åker genom hela fältet, längst fram till höger ett snäpp från staketet. Hojarna börjar rulla in. Det ända jag ser är slutet på rakan, jag har min punkt, dit ska jag och det ska gå fort satan, det ska gå fort dit. Hör hur det börjar varvas punkten där nere blir mindre. Killen med den röda flaggan springer bort. Pulsen stiger. 30 hojar varvar upp. Adrenalinet sprutar genom öronen. Allt som finns är punkten där nere på rakan och lamporna. Lampan tänds. Punkten, lampor, varvande hojar. Sen händer det som inte får ske. Jag tror att någon ryckte till. Signalen från min lilla reptilhjärna säger släpp kopplingen och va först nu din dumme fan. Jag flyger iväg. Efter två meter inser jag mitt misstag. Jag har tjuvstartat. Hjärnan låser sig, bromsar tok tidigt in i esset mans huvet funderar på vad jag ska göra nu. Håller i genom esset nu börjar det klarna i huvet. 20 sekunder är det inte det man får. Crossböjen tas i duktig fart. In i Troparn inte klota nu. Drar på ut på rakan. Helvete jag måste köra in 20 sec. Det är ju för fan en evighet. Knicken passeras, inbromsningen till Bergskurvan vill kasta en över styret. Hojen ”simmar” bak. Protesterar mot den omilda behandling hon nu får ut stå. Kastar in den i högern. Nått skrapar i backen. Håller i ut. Måste gasa tidigare, måste gasa mer, far genom mitt huvud samtidigt som jag lägger ner för att komma ut på start och mål rakan. Väl där ute möts jag av en herre med en fin skylt. TJUVSTART + 20 SEC. Fan jävla skit i helvetet nu var det ju bekräftat. Nu var det bara att åka. Kör så fort jag bara vågar leder hela vägen in i mål. Känslan var bara skit, det kändes så jävla piss allting. Åker in i depån. Får hjälp upp med hojen. Hör inte vad folk säger. Går och sätter mig i bussen. Allt bara snurrar runt. Känner mig så besviken på mig själv. Hur fan kan man vara så jävla dum.
2005-07-06
Så här ett par dagar efter är det väl bättre. Jag kom på en 10 plats trots 20 sec tidstillägg. Jag åkte på en drös 55r samt satte nytt pers med 55,525. Men det suger fortfarande. Det var inte en liten tjuvstart. Det är inte kul när man annars kört så bra, att man inte kan starta som en normal människa. Ska nu köra Gelleråsen men har ju bara varit där två gånger så jag har inte så stora förväntningar på den tävlingen. Vi får se hur det går.
Björn Eriksson
No:4 R600
Ja då skulle man åka hemma bana igen. Förhoppningarna på denna helg var låg. Jag hadde till och med tankar på att lägga av pga att resultaten inte hade kommit. Nu var planen enkel, inga resultat så lägger jag av. Söndagen innan hade jag varit och övat lite. Bästa tiden var en 57.9 vilket är en bra bit ifrån 56.6 som jag hade kört på hösten 2004. Jag packade torsdag kväll och begav mig till Linköping med målet att i alla fall ha kul samt att försöka vinna B-finalen.
Fredag träning
Tre pass hade jag på mig att försöka få fart på Subban. Första gick stelt och utan laptimmer så jag vet inte vad jag körde på. Till andra passet kom regnet lite lagom. Jag beslutade mig endå för att åka ut när det började avta. 1,13,6 med slicks i regn är ju inte nått att skryta över men det var lite kul att känna hur hojen ålade sig i esset i så låg fart. Tredje passet började det självklart regna efter ett varv eller två och då var det bara att åka in. Ingen ide att klota på fredagen.
Lördag kval
Väder tanten hade lovat regn skurar så det var ju bara att hålla i för kung och fosterland på första kvalet. Gick ut sist i gruppen och släppte iväg alla så jag skulle få fritt spår. Började ta i. Det kändes bra, laptimern var inte på nu heller så jag fick gå på känn vad jag åkte på. Körde ca 10 varv innan jag kom in i depån för att titta hur det gick. Låga 56
r och en lovande A-final. Örjan propsade på att jag skulle ut igen. Själv var jag inte så glad i det hela men det var ju lika bra att ta vara på tiden. Tänkte att jag kan ju åka ut och bromsa mig förbi några för att sätt lite fart på dom (helt enkelt jävlas lite). Sagt och gjort åkte jag ut och tok bromsade lite. Kände att det gick hyfsat men framhjulet ville studsa in i Esset hela tiden vilket gjorde det lite mer intressant kan man ju säga. Passet flaggades av. Gick in till depån där någon skriker åt mig att jag kört på en 55:a. Nop så fort kan jag inte åka tänker jag och tror att någon vill driva med mig. Ställer upp hojen och går bort till tidtagningen. Visst där var den, min första 55 tid. 55,9 sa datorn. Jag var nog mest förvånad av alla. Visst hade jag tagit i lite men inte så mycket. Jag var nu bland dom fyra snabbaste i min kval grupp.Till kval nummer två, släppte jag upp returen lite för att slippa att framhjulet skulle studsa så mycket. Min kollega Medin var mycket missnöjd då han bara kört 58 tider. Jag lovade honom att köra framför i 5-6 varv så att han kunde ta rygg på mig. Vi gick ut sist och började hämta upp fart. Jag bromsade mig om någon sen gick jag ut och släppte förbi bara så att Medin skulle komma i kapp. Så höll vi på i 5-7 varv innan jag tyckte att han fick klara sig själv. Började nu åka fort själv. Körde väll ett par varv för att hitta lite spår sen blev jag lite trött och tänkte att jag skulle se hur det gick för Medin. In i depån så såg jag att Medin kört 57 tider vilket gjorde mig lite glad. Nu skulle jag själv kunna sätta lite fart igen. Åker ut så jag hamnar 30-50 bakom någon och ger mig fan på att jag ska i kapp han. Det tar inte lång tid innan jag kör om han och tar sikte på nästa gubbe. Kör allt vad jag orkar. På sista varvet ska jag om någon på vänster sida på start och mål rakan samtidigt som mål flagg visas. Han får då för sig att driva ut där jag kommer. Lite gräs åkning i dom hastigheterna satte fart på adrenalinet ordentligt. När jag går in ser jag till min förvåning att jag kört 55,6. Oj tänker jag samtidigt som ett brett flin sprider sig över nyllet.
Söndag.
Jag hade nu vunnit min kval grupp och stod som två på start linjen. Detta är ju ingen van sits men jag tänkte ägna warm up till att luffa runt lite. Efter tre varv började Subban gå på tre cylindrar. Paniken spred sig. In i depå stängde av tittade lite, drog i gång igen nu gick hon på fyra igen. Körde tre varv till innan tiden var slut. In i depå. Lät hojen stå i tio minuter sen startade jag den igen. Nu gick hon på tre igen. Ett frenetiskt mekande började. Mätte upp strömmen till tändhattarna och där var inte felet. Rev ur stiften. Kunde inte se någon skillnad på dom. Nu började det kännas lite deppigt. Med det kvalet så går inte hoj fan. Jag tänkte att jag kanske kunde låna Medins hoj om han inte kvalade in till A-final. När Medin kommer på sitt andra varv i B-finalen så släpper framhjulet in i Bergskurvan. Där rök minna möjligheter att låna den hojen. Tillbaka till min hoj mer skruva. Vi provade gnistan på stiften och då visade det sig att 3:ans cylinder inte tände. Som tur var hade Peter en ny tändhatt som jag lånade. Ingen skillnad. Så fort hojen blev varm så började hon gå på tre cylindrar igen. Panik nu, vad i helvete är fel på Subban. Lånar nu Medins nya dyra stift. I med alla fyra. Tänker att nu blir det att leva på nudlar och vatten resten av den här månaden. Starta hojen. Den går lugnt och fint på alla fyra. Åker runt i depån och värmer motorn, fortfarande fyra cylindrar. Stänger nu av och tänker att hon får stå i någon timme innan det blir en ordenkligt test. Funkar det inte då så är det ju skit samma tänker jag. Går och små deppar över hojen och funderar på om man kan köra på tre cylindrar ett par varv om hon lägger av och på så sätt rädda några placeringar.
Ett par timmar innan start så drar jag igång hojen igen. Hon spinner som en katt. Åker runt runnt i depån tills vatten tempen går över 100 grader. Hon går fortfarande.
Race
Vet att om jag inte är med i starten så kommer jag inte kunna vinna det här. Vi i toppen ligger på jämna tider och 55
r är snabbt runt denna smala bana. Provstarten efter formations varvet var en katastrof. Går på bakhjulet snett får inte ner det och får tippa av. Lugnar ner mig lite mans jag åker runt. Nu börjar det pumpa bra i kroppen. Åker genom hela fältet, längst fram till höger ett snäpp från staketet. Hojarna börjar rulla in. Det ända jag ser är slutet på rakan, jag har min punkt, dit ska jag och det ska gå fort satan, det ska gå fort dit. Hör hur det börjar varvas punkten där nere blir mindre. Killen med den röda flaggan springer bort. Pulsen stiger. 30 hojar varvar upp. Adrenalinet sprutar genom öronen. Allt som finns är punkten där nere på rakan och lamporna. Lampan tänds. Punkten, lampor, varvande hojar. Sen händer det som inte får ske. Jag tror att någon ryckte till. Signalen från min lilla reptilhjärna säger släpp kopplingen och va först nu din dumme fan. Jag flyger iväg. Efter två meter inser jag mitt misstag. Jag har tjuvstartat. Hjärnan låser sig, bromsar tok tidigt in i esset mans huvet funderar på vad jag ska göra nu. Håller i genom esset nu börjar det klarna i huvet. 20 sekunder är det inte det man får. Crossböjen tas i duktig fart. In i Troparn inte klota nu. Drar på ut på rakan. Helvete jag måste köra in 20 sec. Det är ju för fan en evighet. Knicken passeras, inbromsningen till Bergskurvan vill kasta en över styret. Hojen ”simmar” bak. Protesterar mot den omilda behandling hon nu får ut stå. Kastar in den i högern. Nått skrapar i backen. Håller i ut. Måste gasa tidigare, måste gasa mer, far genom mitt huvud samtidigt som jag lägger ner för att komma ut på start och mål rakan. Väl där ute möts jag av en herre med en fin skylt. TJUVSTART + 20 SEC. Fan jävla skit i helvetet nu var det ju bekräftat. Nu var det bara att åka. Kör så fort jag bara vågar leder hela vägen in i mål. Känslan var bara skit, det kändes så jävla piss allting. Åker in i depån. Får hjälp upp med hojen. Hör inte vad folk säger. Går och sätter mig i bussen. Allt bara snurrar runt. Känner mig så besviken på mig själv. Hur fan kan man vara så jävla dum.2005-07-06
Så här ett par dagar efter är det väl bättre. Jag kom på en 10 plats trots 20 sec tidstillägg. Jag åkte på en drös 55
r samt satte nytt pers med 55,525. Men det suger fortfarande. Det var inte en liten tjuvstart. Det är inte kul när man annars kört så bra, att man inte kan starta som en normal människa. Ska nu köra Gelleråsen men har ju bara varit där två gånger så jag har inte så stora förväntningar på den tävlingen. Vi får se hur det går.Björn Eriksson
No:4 R600
*retas*
