På många sätt kan man tycka att denna debatt är oerhört bristfällig. Vi kastar påståenden om droger på varandra, en del underbyggda av vetenskapliga rapporter, andra inte. En del anser att just vetenskap och rapporter inte är något att lita på, andra att de ska vara laggrundande utan ifrågasättande. Frågan man från bägge håll kan ställa sig är: vem står bakom forskningen, vem har finaniserat den?
Alla argument anti-droglobbyn har gentemot forskning och sånt gäller nämligen åt andra hållet. En del säger att man inte kan lita på Hollands statistik eftersom de i princip fejkar den för att få deras politik att framstå som lyckad. Samma sak kan man givetvis hävda gäller för svensk statistik, vi har också ett stort intresse av att framstå som lyckade. Vår politik har dock inte direkt lyckats, något man nu skyller på att vi är med i EU (Lars Ohly gör det angående alkoholpolitiken t.ex.) osv osv.
Men det finns kärnfrågor i detta. Har man rätt att leva sitt liv hur man vill? Någon skrev något om självmord i denna långa tråd, jag tror att personen felaktigt trodde det var olagligt, vilket det inte är i Sverige.
Är cannabisrökning en livsstil och kan man då förbjuda en livsstil?
Jag anser mig tillhöra en förtryckt minoritet. Jag har inte rätt att kämpa för mina rättigheter eftersom om jag gör det så pekar jag ut mig själv som brottsling och kan få svårare att få jobb. Jag är i minoritet så i detta vi kallar "demokrati" så har jag inget att säga till om, många hänvisar dessutom till majoriteten som om den har "rätt" oavsett vad den beslutar. Jag är förtryckt, tro mig. Många ryggar tillbaka när man säger så, men det är sant. Den som hävdar annorlunda deltar i förtrycket. Frågar man t.ex. turkiska staten om de förtrycker kurder så kommer de naturligtvis svara nej, frågar man kurderna svarar de ja. Vilka tror du på?
Alla minoriteter i världen och även så i Sverige, har fått sina rättigheter till skänks av majoriteten. Jag tycker vi bör försöka ändra på det, dvs att majoriteten inte ska ha rätt att bestämma över minoriteter alls. Exakt hur ett sånt system ska se ut vet jag inte och behöver heller inte veta.
En sak vet jag dock och det är att vi aldrig kommer få ett narkotikafritt samhälle. Det är en idé, som likt många andra politiska utopiska idéer, bygger på konsensus. Dessa idéer är farligast av alla idéer, för de kan inte acceptera avvikare från "läran". Om vi tänker oss ett samhälle där jag är den sista avvikaren kvar som vill ha ett annat samhälle än det narkotikafria (jag tycker faktiskt det vore bra om alla testade att röka lite cannabis, man släpper sin överspändhet i allmänhet ganska snabbt) så kommer man förmodligen att vara tvungen att döda mig.
Får man vilja att narkotika ska vara tillåtet? Får man vilja att cannabis ska vara lagligt? Det anser inte många av anti-drogorganisationerna, Hassela tycker t.ex. att demokrati är överskattat och de gör utspel till höger och vänster som övertrumfar varandra i dumhet (minns att de påstod sig se cannabislöv i Lätta-reklamen), polisen angriper konstverk i narkotikafrihetens namn (Lund för bara några dagar sen, läs på Sydsvenska Dagbladet, man stormade konsthallen och beslagtog laglig industrihampa som man hade tillstånd för). Är detta samhälle fritt. Alla som säger "ge mer pengar till polisen" och tror att det löser problem med någon form av brottslighet är ute och cyklar.
Lösningen på att vi har inbrott, mord etc i Sverige är inte att ha fler poliser utan ett samhälle där fler har det bra. Sjukt nog verkar många tycka att det är svårare att uppnå än att uppnå det narkotikafria samhället.
Narkotikapolitiken är en plattform som en politiker idag kan använda för att ta billiga poäng genom att skrika "mer resurser, hårdare tag", men den vägen har vi gått nu i 20 års tid och det har inte blivit bättre. De ökningar och sänkningar av provfrekvensen av droger vi sett i Sverige följer snarare hög- och lågkonjukturernas skiftningar snarare än lagstiftningens hårdhet. När man idag skriker "mer pengar till polisen" måste man kanske fråga sig vart resurserna till ungdomsgårdar och skola tog vägen under 90-talet och varför vi inte bara ska stoppa tillbaka pengarna där?
Polisen kan aldrig hjälpa oss att ta in folk på den rätta vägen, skaffa arbeten och bli välanpassade. De kan utreda brott och gripa folk men pengarna vi har så lite av bör vi nog bättre använda till att se till att barn, ungdomar och vuxna mår så bra som möjligt.
Många har skrivit saker om droger här som tydligt visar att de egentligen inte vet någontin om några droger alls, förutom den information de antingen fått av inkompetent skolpersonal, ANT-personal eller obehagliga sekter som Hassela (finns böcker om vilket lidande de orsakat människor som hamnat i deras klor) eller det som kvällstidningarna skrivit om droger. Detta är inte fakta. Men det spelar ingen roll vad jag skriver eller vad någon annan skriver, för det kommer ni inte ta till er. Ni måste faktiskt självmant börja leta mer information om droger. Pröva gärna denna länk för startinformation om cannabis
http://www.newscientist.com/hottopics/marijuana/
Där finns både positiv och negativ information om marijuana, minns att det inte är hallonsaft och att dess farlighet / ofarlighet egentligen inte har med frågan om huruvida det ska vara olagligt att göra. Som Cato (my GOD, I agree with him), ska man stämpla någon som brottsling för något man gör mot sig själv? Sen är frågan om det ska vara laglig försäljning eller inte, vilket är en annan diskussion.
Att droger KAN ge problem kan vi vara överens om. Frågan är om dessa problem bäst löses med hjälp av vår trubbiga polis eller på ett annat sätt. Frågan är även hur man ska hantera de personer i vårt samhälle som INTE har problem med droger eller inte får problem med dem alls. Idag är de brottslingar, ska de vara det?
- Tomster på pcg. 19 inlägget.
http://forum.pcgamer.se/viewtopic.p...tart=550&sid=64107c5d8765e074df1fecfb60e87c5e