Jag har polare som är ”där framme”. Det kostar och det är lite oklart vad de får ut av det.Och jag som får skäll. Nästan hela tiden att man är en bakåtsträvare. Skönt att det finns folk som är snäppet värre..
Jag jobbade på säljbolag. Feta löner och livsstil därefter. Har sett utvecklingen från mobiltelefoner och Peugeot 605 och Ford Mondeo V6 till hur det såg ut 2016 då många bytte till Prius. En av världen fulaste bilar men ändå creddig till tusen. Miljöööön. Jag fick köra en men tackade naturligtvis nej. Vad trodde ni?
Bärbara datorer med internet whaaat?! Till säljare och VDn. Några år senare hade alla det.
I ett projekt jag jobbade med behövde jag allas löner för att räkna på kostnader och kommande besparingar. Så hemligt och känslig. Kul att se vilka taskiga löner folk hade i förhållande till attityd.
Jag och en konsult/projektledare åkte till Bonnierskrapan och lånade 30 millar. Vilket fin utsikt de har. Jo jag har hängt i en del styrelserum med investeringsunderlag och olika scenarier. Det var kul men slitigt. Näsan i den berömda väggen. Sned arbetsfördelning. Man eller mus.
Alla åkte till New York på
”konferens” i fyra dagar. Mitt pass hade gått ut. Pallade inte att skaffa nytt, fotografering och skit. Ointresserad av New York då som nu. Sa till chefen att jag stannar hemma och jobbar. Nästa ”konferens” var på Mallorca. Där hade varit många gånger. Svärmor bodde där, hade kört med egen hoj där. Jobbar istället. Tredje ”konferensen” var i Florens. Där hade jag också varit så jag jobbade. Till Barcelona och Nice hängde jag med. Sedan sa jag upp mig innan nästa ”konferens” i New York. Då var har så less och inte behövde jag jobba mer.
En bruten fot och 99 dagars sjukskrivning tretton veckors innestående semester till slutlönen. Plus ett arv då.
Så om jag uppfattas som en fattig och bitter bakåtsträvare som bara sålt jultidningar och majblommor hela mitt liv så är det inte helt rätt.
Jag ser inte att det kommit så himla mycket bra sedan guldåren 2000-2002. Jag strävar inte bakåt, jag är kvar där. Det är min favoritnivå.
Å eftersom jag skriver och lägger ut bilder på mina världsbästa hojar och olika hojtrippar med halvomodern utrusning, sover dessutom allra helst i tält så är det inte för att jag är bitter och går igång på bakåtsträveri.
Kanske för att visa att gammalt ”mög” duger gott. Att detta med hojar och resor borde vara kärnan i sporthoj.com. Nu när sporthojar för en tynande tillvaro här. Synd tycker jag.
Projekthojar var det som fick mig att regga mig här. Det finns några.
Blir ni annars så himla glada av politik och samhällskunskap?
Jag är i alla fall oerhört glad för mina hojtrippar och mina noggrant valda hojar.
Skryt va? Han vill bara använda forat för att skryta. Japp, med det står i ”programförklaringen” här någonstans.
Nu kan jag varken slanga eller köra i 270 men jag är glad ändå.
Ser ni prestigen? Glad gubbe på mopedrally med andra glada moppegubbar.
Det e lugnt Björne för mig så är bakåtsträvare ett positivt ord! Springa i väggen har jag också gjort så onödigt! ..behöver inte tänka på sånt nu rätt skönt! .. New York har jag aldrig heller gillat! Men jag kan iallafall slanga i 200!! nån jävla merit måste man ju ha! 
Hävdar fortfarande att internet är bara en fluga..(Ines Ussmann)! 
