Nej, du är inte den enda.
Jag har haft facebook, men avreggade mitt konto för en tid sedan.
Jag gillar tanken och idèn och har givetvis inget emot att folk använder sig av det, men samtidigt fick jag mersmak av allt.
Ibland blire bara för mycket av alla dessa konstanta uppdateringar som alla gör om sig själva hela tiden.
Det blir nästan en hets att skriva vad man gör, vad man tycker, vad man tänker, eller tänker göra för den delen också.
Varför är det så viktigt att proklamera detta hela tiden?
Är det för att göra sig själv mer intressant, eller att göra sitt liv mer intressant för andra, eller vad är syftet?
För om nån verkligen vill veta vad jag tycker, eller tänker för den delen vill jag hellre att den personen tar kontakt med mej, snarare än att jag kastar upp det online.
Sen är ju tanken fin med facebook, den tanken att man lätt kan hålla kontakten via nätet, utan att behöva ses ses.
Men ibland kan just det konceptet också slå knut på sig självt, nämligen att man lätt blir lat och istället för att ses och snacka/umgås så kan man lika enkelt sitta framför datorn ensam och läsa till sig allt som händer i den personens liv online.
Man behöver inte träffas för att orientera sig i den andres liv, utan man kan ju bara läsa och så hänger man med ändå, fast då blir det ju också utan substans...
En vänskap som blir mer teoretisk, istället för praktisk.
Och att träffas och umgås privat är ju ändå det som är the real deal, och ibland kan jag känna att alla dessa facebook-bekantskaper bara i slutändan blir till ett löst online-jidder.
Nu låter jag kanske negativ, och jag vet att man kan umgås i helt nya former, tack vare dagens teknik.
Och visst är underbart, för det föder helt nya möjligheter.
Men ofta kan jag känna att folk då anstränger sig mindre och tar sig inte längre samma tid att just faktiskt träffas och umgås.
Utan sitter hellre framför datorn.

Det är synd.