Näpp.
Men jag är av typen som gör löpande riskbedömningar och utvärderar hotbilder hemma, på jobbet och ute på stan. Kan ha smittat min fru?
I mitt tycke är det osunt att inte alltid veta var närmsta nödutgång finns. (Och ibland vilka individer jag kan tvingas forcera mig förbi)
Samma här
Jag har övat utrymning med ungarna sen de föddes. Visade sig vara svårt att klättra ut från övervåningen på rullad stege med en bebis i famnen (nä jag övade med en docka).
Från de var små övade vi, lekte, att kunna återge signalement, tex hur såg personerna ut som vi mötte i snurrdörren på Ica.
Ungarna är sjukt duktiga på att hantera krissituationer, yngsta var väl 12 när hon redde ut en situation med en cyklist som låg livlös på marken när hon kom åkandes i en bil med sin kompis. Mamman satt i panik o skrek i bilen, min dotter hoppade ut, tog puls, la på sin jacka, ringde 112 och kollade till och med ögonens pupiller på killen. Vårdpersonalen sa personen verkade drogpåverkad. Ambulans o polis kom och de var väldigt imponerade av en så ung tjej som var lugn och handlingskraftig, andra stod och tittade på bara. Ingen vuxen gjorde nått.
Vi har också en krisplan med ifall det blir krig. Tex utskriven karta på papper för vart vi ska ses, detta då risk finns att mobilnät går ner.
Visst kallar mig folk galen och paranoid, men jag skulle klara ett överfall eller annan kris. Skit händer i världen, vare sig vi vill se det eller inte. Jag är trygg med att mina barn inte står och filmar när nån dåre kör in med en bil i ett varuhus, de har sett tecknen innan det ens hänt och börjat springa därifrån. Ena dottern har också ett överfallslarm med sig i handväskan när hon ska ut sent, ögonspray i med.
Prepare for the worst, hope for the best