Trackdays - roliga historier

Lite OT då det är fyra hjul men...

För många år sedan hade vi en årlig tävling mellan Banverket och Vägverket i gocart.
Detta utspelade sig i Hedemora och efter en mängd heat med olika bilar tog jag mig till final.
Där blev jag lottad till en av de sämsta bilarna.
Jag tog mig i mål som trea men bitchade rejält om den j@vla skitbilen.
Den 15-åriga grabben, som hjälpte till med bilarna, hade då ett förslag.
-"Ta den bästa bilen och peka ut den sämsta för mig så tar jag den. Sen tävlar vi ett varv och du får hela startrakan (ca 100m) innan jag startar."
Absolut!
När jag vände runt första kurvan såg jag killen starta.
I tredje kurvan passerade han på utsidan! :skrämd
Killen hette Matias Ekström.
Jag var ganska ödmjuk efter det... :rodnar
 
För 10-15år sedan brukade det vara en förare på KTM klubbens dagar som gick under namnet "Kawwamannen". Han körde på en gammal Z900 från 70 talet (kan minnas fel). han var nog i grund och botten en glad/duktig amatör som kände sin hoj väldigt väl. Han körde från många i snabb grupp med gnistorna flygande från motorkåporna som ofta skrapade i. Det gungade / fladdrade och svajade hela tiden, men han åkte snabbt / snyggt och utan vurpor. Riktigt kul att se han.
Sedan när han provade en RC8, (med grepp, fjädring, motor och bromsar) så vurpade han.
Tyckte synd om han då det var ganska saftig självrisk. Han förtjänade inte det.
Men troligtvis ett exempel på att han var grym med hojen han kände och med en annan blev det fel.
 
Okej, en historia till :)

Kemorabanan I Finland 1999. Jag hade min nya R1 och vi var ett gäng som hade hyrt banan. (Som på den tiden kostade 6000,- per dag inklusive allt...)

Vi hade en mycket trevlig kille från Piteå som vi kan kalla Pelle, han var MC mekaniker och hade plockat ihop en jättefin GSX 1100 från typ -83 eller nåt sånt. Pelle är totalt orädd och en fantom på att köra hoj, vilket jag fick se på nära håll.

En GSX 1100 från -83 har väääääldigt långa fotpinnar, och ganska kass markfrigång, dessutom hänger inte Pelle så mycket, han lutar hellre, in absurdum.

För varje gång vi kom in i karusellen på Kemora så gnistrade det mer och mer och efter första passet så var fotpinnarna hälften så långa.

På pass två så började hojen bete sig konstigt just i karusellen (det är en långt mer än 180 gradig kurva som går uppför). Pelle låg framför mig och plötsligt försvann hojen ut mot tangentens riktning. Jag fattade att han hade fått framhjulssläp och väntade på kraschen.
Men då tryckte han upp hojen, återfann fästet och kom in framför mig igen. Sen hände detta två gånger till, fortfarande i samma kurva. Jag satt bara där bakom och tittade på spektaklet och garvade så att visiret fladdrade.
Detta upprepade sig varje varv i just karusellen...

När vi då kom in i depån efteråt så gick jag och snackade med Pelle och kollade på hans hoj. Det visade sig att fotpinnarna gått från 12 cm ner till kanske 4 cm och när de inte fanns längre så hade ramrören och avgassystem börjat skrapa i. Ramrören runt motorn sitter långt fram så när de tog i backen så lyfte så klart framhjulet och han försvann i tangentens riktning men lyckades då behålla kylan och trycka upp hojen till däcket tog igen, gång på gång...

Jag önskade så att det varit nutid så att alla hade haft kameror... :)
 
Gotland Ring.

Satte mig vid lunchbordet med en då okänd grupp stockholmare.

En kille frågade vad jag körde för hoj varpå jag svarade R1 2004 och får svaret...

"Ahh va fan köööruuu Reeeäk Ettan?" På riktigt grov stockholmska.

Efter den kommentaren sa jag alltid högt för mig själv i hjälmen innan start, typ ticksaktigt. "Fan, kör du räketta".


Hahaha så skön snubbe det var med, hysteriskt rolig annars också. Minns att han sa något i stil med att "man ska köra upp ett finger i stjärten för att kolla om någon är medvetslös efter en krash" vid safetybriefen inför alla deltagare.

Hahaha min humor...
 
Min första motard, en KTM 640, och jag gästade Gelleråsen. @Ricken var instruktör den dagen och förbarmande sig över "särskolan". Dvs oss tre motardpiloter i depån.

Efter några pass av att försöka hänga på honom och hans Husaberg (?) så var vi hyfsat jämnsnabba. Vad händer när tre fullkomligt främmande pojkar med liknande leksaker träffas på lekplatsen? Jo, det blir en vänskaplig snoppmätartävling i god ton. 🙂

Resultatet blev att vi fick en liten tillsägelse. Att jaga varandra litegrann och köra om var helt ok. Men vi kanske för allas trevnad skulle låta bli det i klungor av andra deltagare, hette det. Motarder har ju som bekant eventuellt litet problem att blåsa om på rakor, så vi laddade hårt när det svängde istället. Resten av dagen fick vi gå ur depån först så de andra slapp oss.

Jävlar vad 2011 var ett bra år! Ensam med två hojar, lång semester och gott om pengar.
 
Ricken och hans Husa var ett väldig roligt ekipage att förnöja sig med. Vi busade mycket på Mittsverige och eftersom jag var Kursledare så var det jag som avgjorde om det var okej att jaga varandra, gissa vad jag bestämde... :D
 
Min första motard, en KTM 640, och jag gästade Gelleråsen. @Ricken var instruktör den dagen och förbarmande sig över "särskolan". Dvs oss tre motardpiloter i depån.

Efter några pass av att försöka hänga på honom och hans Husaberg (?) så var vi hyfsat jämnsnabba. Vad händer när tre fullkomligt främmande pojkar med liknande leksaker träffas på lekplatsen? Jo, det blir en vänskaplig snoppmätartävling i god ton. 🙂

Resultatet blev att vi fick en liten tillsägelse. Att jaga varandra litegrann och köra om var helt ok. Men vi kanske för allas trevnad skulle låta bli det i klungor av andra deltagare, hette det. Motarder har ju som bekant eventuellt litet problem att blåsa om på rakor, så vi laddade hårt när det svängde istället. Resten av dagen fick vi gå ur depån först så de andra slapp oss.

Jävlar vad 2011 var ett bra år! Ensam med två hojar, lång semester och gott om pengar.
Hahah skön story och fan va grymt skrivet. Skrattade högt när jag läste "särskolan". Jag var alltid en av dom som tyckte de grupper på fula motarder var udda och inte förstod vad de ens hade på banan att göra med oss som kör "Räkettor"".

Men det visade sig snabbt i kurvorna. Trots deras patetiskt klena hästkrafter fick man pisk in och ur böj. :)
 
Ricken och hans Husa var ett väldig roligt ekipage att förnöja sig med. Vi busade mycket på Mittsverige och eftersom jag var Kursledare så var det jag som avgjorde om det var okej att jaga varandra, gissa vad jag bestämde... :D
Ricken är ju fasen ett helt, fullkomligt och omöjligt villebråd vid asfaltsjakt.

Karln är gränslöst likgiltig för vad man tycker borde vara materielens begränsning.

En av de mest rubbat roliga instruktörer jag haft. Eller kanske destruktör? 😉
 
Ricken är ju fasen ett helt, fullkomligt och omöjligt villebråd vid asfaltsjakt.

Karln är gränslöst likgiltig för vad man tycker borde vara materielens begränsning.

En av de mest rubbat roliga instruktörer jag haft. Eller kanske destruktör? 😉
Jag visste inte att en Husaberg kunde varva så mycket...och ändå inte explodera... :D
 
Var på Gotland med en kompis typ 05-06. Vi åkte ut till Gotland ring för att kolla. Då var där en gammal gubbe som vi snackade med som tog oss med ett varv i en Volvo V50 som jag tror hade en störtbåge & visade spårval. Sen fick vi köra hur länge vi ville tills det kom några fler. Har för mig att vi gav han några hundringar.
 
Jag kom på den briljanta idén att ha såna där vita tunna kemskyddsoveraller från Biltema som regnställ utanpå skinnstället. Dom kostade typ 30kr, vägde inget, och drog man omkull så åkte den bara i soporna utan att man behövde grina. En dag när vi var på Gotland ring så öppnade sig himlen och jag drog på regndäck och regnoverall. Strax före bromspunkten blåste dock luvan på overallen ut, och folket i depån såg hur jag lixom lyftes bakåt när den tog tag i fartvinden. Inne i hjälmen kämpade jag febrilt med att andas eftersom kragen pressades rätt hårt mot halsen, det var som om någon hade dragit med ett ridspö över halsen :gnissla

En annan gång på ringen så genade jag lite över grus/curbs i sista böjen in på långrakan, det slog ju en del i styret, men jag höll stumt och siktade framåt. Vid bromspunkten hade jag dock inga som helst bromsar, bromsgreppet gick hela vägen in till handtaget utan att det hände något alls. Skivorna hade mosat ut kolvarna i botten i oken. Böjen kommer emot en väldigt fort när man inte har bromsar :fakta Efter en stund fattar jag problemet och börjar pumpa ut kolvarna, men då är det lite så dags. Jag har aldrig hållit samma tempo genom den kurvan, och aldrig haft samma panik heller för den delen. I 90% av varvet tänkte jag att fan, tänk att det går att köra så fort, då vet jag det, här kommer det slaktas banrekord. Men icke, nästa varv var det samma gamla lufstempo igen, men å andra sidan betydligt längre från hjärtinfarkt.
 
Var på Gotland med en kompis typ 05-06. Vi åkte ut till Gotland ring för att kolla. Då var där en gammal gubbe som vi snackade med som tog oss med ett varv i en Volvo V50 som jag tror hade en störtbåge & visade spårval. Sen fick vi köra hur länge vi ville tills det kom några fler. Har för mig att vi gav han några hundringar.
Hahaha, ungefär vid samma tid var där jag med, med min alfa. "Gubbens" son (?) som var runt 30-40 år fick åka med.
Mina kids i baksätet o han fram, det gick fort.....ungarna skrattade så dom tjöt o flög rundor i baksätet, han, som åkt med måååånga varv med kreti o pleti innan var givet bilen (alfa 166/ v6= direktörsvagn) helt nöjd och lätt imponerad....jag med faktiskt- inte satt min fot på GR, inte "pressat" skrindan innan, men fort gick det.
 
Var på Gelleråsen och tjejen som besiktade underkände mina frambromsar med typ 3-5 mm kvar på beläggen, så fick inte åka ut först. Krävde second opinion av någon annan och fick köra på nåder typ.

Hade säsongsjobbat med henne tio år tidigare och hon gillade inte mig fortfarande tydligen.
 
Var på Gelleråsen och tjejen som besiktade underkände mina frambromsar med typ 3-5 mm kvar på beläggen, så fick inte åka ut först. Krävde second opinion av någon annan och fick köra på nåder typ.

Hade säsongsjobbat med henne tio år tidigare och hon gillade inte mig fortfarande tydligen.
Inte bra. På SMC School kontrollerar alla instruktörer hojar, och alla har av förklarliga skäl inte samma kunskap och dessvärre är inte alla ödmjuka nog när man är osäker.

I Skåne låter vi alltid kursledaren ta beslut om felet innebär att deltagaren inte får köra alls. På så vis slipper instruktören ta hela ansvaret och vi får per automatik en second opinion. Vi försöker alltid så långt det är möjligt göra så att deltagaren kan komma ut och köra.

Vi jobbar på detta med vår egen kompetens att bedöma hojar, för att såklart undvika vad du råkade ut för likväl som att vi missar allvarliga fel som kan öka risker ute på banan.

Hoppas du gav feedbacken i utvärdering till arrangören, det är bästa sättet att bli bättre på.
 
Har varit ute för det samma med bromsbelägg, endast inkörda sprillans nya belägg fram dög inte på en bandag innan de skakade fram någon som visste hur det skulle vara.
 
"Jag kom på den briljanta idén att ha såna där vita tunna kemskyddsoveraller från Biltema som regnställ utanpå skinnstället. Dom kostade typ 30kr, vägde inget, och drog man omkull så åkte den bara i soporna utan att man behövde grina. En dag när vi var på Gotland ring så öppnade sig himlen och jag drog på regndäck och regnoverall. Strax före bromspunkten blåste dock luvan på overallen ut, och folket i depån såg hur jag lixom lyftes bakåt när den tog tag i fartvinden. Inne i hjälmen kämpade jag febrilt med att andas eftersom kragen pressades rätt hårt mot halsen, det var som om någon hade dragit med ett ridspö över halsen :gnissla"
Råkade ut för samma sak på sviesta (fast ett mer högkvalitativt ställ). "Bromsskärmen" fälldes ut precis nar man skulle bromsa och höll på att tappa styret av kraften. Minns att man hade märken på halsen efter. Använder fortfarande det regnstället utanpå skinnstället ibland och ler åt att luvan är lika stor som hela stället numera :)
 
*/ ?>
Back
Top