Rolle Rotax
Ny medlem
Efter 3 veckors tokmeck och de sista dagarna mer eller mindre dygnet runt fick jag ihop en körbar hoj av 2... Kändes lite surt då jag inte kände förtroende för motorns skick på den körbara, fanns lite saker som helst skulle ha gjorts men som tiden inte räckte för.
Och den NYA hojen, en Tz 250 -79 saknade lite för mycket delar som motorfäste, gasvajrar, kronor etc.
Den sedvanliga förseningen med 12 timmar hade inträffat när far och jag anlände till Sviestad. Hela gokartbanan full, hela rondellen etc och snudd på hela depån men det fanns någon enstaka ruta kvar. De flesta som kom senare fick stå utanför depån! Upp med tält, lasta ur etc och sedan sova! Jag skulle inte ha tidsträning förrän klockan två så det kändes lugnt.
När det väl var dags, ut och börja kör. Gick inte så bra, var väldigt orolig för att vev- eller ramlager skulle skjuta men efter några varv lugnade jag ner mig. Dock började underarmarna stumma. In i bandepån och tog några minuter och sedan ut igen.
Nu kändes det lite bättre, dock behövde hojen ordentlig ombestyckning då den inte tog sig alls under 10 000 varv
När det är tre minuter kvar på träningen ungefär så är jag längst in i torparsvängen och ska just vända ut mot rakan.
Dunk
Vad händer, asfaltskanten närmar sig oroväckande jag måste svänga ordentligt nu.
SMACK dunk så tittar jag på hojen en meter uppifrån och inser att detta är nog inte bra, kommer göra ont
Sedan ligger jag i gruset, ser att jag ligger bakom hojen och att det snurrar i skallen. Bestämmer mig för att ligga kvar en 20 sekunder och se om saker stabiliserar sig, vinkar och ger tummen upp till funkisarna. Inte akutont någonstans men omskakad.
I depån ser jag att hojen inte är farligt skadad, en växelspak som är lindad runt avgasröret är det värsta, lite kåpstag, lite sprickor i kåpan etc. Ny fotpinneplatta, nytt kåpglas och kåpstag, en tub epoxi och lite matlagning på gasolköket så började växelspaken se ut som en spak igen. Bestycka om lite också.
Själv var det ingen större fara, öm och röd armbåge samt att jag hade fått en knäpuck direkt på vaden. Stod ut lika mycket som en knäpuck också!!!
Nå, en öl som tröst och sedan sova och vakna till en ny dag. Nästa tidsträning och underbart regn, körde några varv och konstaterade att ombestyckningen inte hade gjort vad jag ville. Och idag var hela ryggen helöm samt höger tumme känns stukad typ.
Lite mer ombestyckning och sedan dags för race 1. Efter 6 varv tappar hojen orken på rakan. Efter felsökning i depån får mekanikern omedelbar spark, felräknad bränsleåtgång. Sen tidsträning och tidigt race gör att det var jäktigt, kanske en orsak.
Dock gick hojen kalas, har inte gått så fort på rakan någon gång tidigare så ombestyckningen var rätt. Bara att tanka och göra hojen klar för söndagens race.
Gick väl sådär i starten, nånstans i mitten. Plockade någon gubbe och satsade på att klippa en hel bunt på rakan. Vad händer framför mig i torparn?
Jo, vurpa och en hoj som tvingar mig ut i gräset. När jag väl flytt hojen är det dags att börja vända in mot asfalten igen, och nu kom jag på varför crosshojarna har rediga dubbar. Stressad förare och slicks på gräs är halt.Några feta speedway ställ så närmade jag mig asfalten. Ingen som kommer bakifrån som jag behöver akta mig för, näst siste gubbe var i fartknäcken.
Sedan var det bara att jaga, lyckades komma på 9e plats. 2 gubbar ganska nära framför, 4 tiondelar i mål så rackarns att det inte var ett varv till.
Nu är det dags att knoppa in och ladda för nästa race.
Och den NYA hojen, en Tz 250 -79 saknade lite för mycket delar som motorfäste, gasvajrar, kronor etc.
Den sedvanliga förseningen med 12 timmar hade inträffat när far och jag anlände till Sviestad. Hela gokartbanan full, hela rondellen etc och snudd på hela depån men det fanns någon enstaka ruta kvar. De flesta som kom senare fick stå utanför depån! Upp med tält, lasta ur etc och sedan sova! Jag skulle inte ha tidsträning förrän klockan två så det kändes lugnt.
När det väl var dags, ut och börja kör. Gick inte så bra, var väldigt orolig för att vev- eller ramlager skulle skjuta men efter några varv lugnade jag ner mig. Dock började underarmarna stumma. In i bandepån och tog några minuter och sedan ut igen.
Nu kändes det lite bättre, dock behövde hojen ordentlig ombestyckning då den inte tog sig alls under 10 000 varv
När det är tre minuter kvar på träningen ungefär så är jag längst in i torparsvängen och ska just vända ut mot rakan.
Dunk
Vad händer, asfaltskanten närmar sig oroväckande jag måste svänga ordentligt nu.
SMACK dunk så tittar jag på hojen en meter uppifrån och inser att detta är nog inte bra, kommer göra ont
Sedan ligger jag i gruset, ser att jag ligger bakom hojen och att det snurrar i skallen. Bestämmer mig för att ligga kvar en 20 sekunder och se om saker stabiliserar sig, vinkar och ger tummen upp till funkisarna. Inte akutont någonstans men omskakad.
I depån ser jag att hojen inte är farligt skadad, en växelspak som är lindad runt avgasröret är det värsta, lite kåpstag, lite sprickor i kåpan etc. Ny fotpinneplatta, nytt kåpglas och kåpstag, en tub epoxi och lite matlagning på gasolköket så började växelspaken se ut som en spak igen. Bestycka om lite också.
Själv var det ingen större fara, öm och röd armbåge samt att jag hade fått en knäpuck direkt på vaden. Stod ut lika mycket som en knäpuck också!!!
Nå, en öl som tröst och sedan sova och vakna till en ny dag. Nästa tidsträning och underbart regn, körde några varv och konstaterade att ombestyckningen inte hade gjort vad jag ville. Och idag var hela ryggen helöm samt höger tumme känns stukad typ.
Lite mer ombestyckning och sedan dags för race 1. Efter 6 varv tappar hojen orken på rakan. Efter felsökning i depån får mekanikern omedelbar spark, felräknad bränsleåtgång. Sen tidsträning och tidigt race gör att det var jäktigt, kanske en orsak.
Dock gick hojen kalas, har inte gått så fort på rakan någon gång tidigare så ombestyckningen var rätt. Bara att tanka och göra hojen klar för söndagens race.
Gick väl sådär i starten, nånstans i mitten. Plockade någon gubbe och satsade på att klippa en hel bunt på rakan. Vad händer framför mig i torparn?
Jo, vurpa och en hoj som tvingar mig ut i gräset. När jag väl flytt hojen är det dags att börja vända in mot asfalten igen, och nu kom jag på varför crosshojarna har rediga dubbar. Stressad förare och slicks på gräs är halt.Några feta speedway ställ så närmade jag mig asfalten. Ingen som kommer bakifrån som jag behöver akta mig för, näst siste gubbe var i fartknäcken.
Sedan var det bara att jaga, lyckades komma på 9e plats. 2 gubbar ganska nära framför, 4 tiondelar i mål så rackarns att det inte var ett varv till.
Nu är det dags att knoppa in och ladda för nästa race.
