Känner mej väldigt ambivalent för hur man ska känna/bry sej när det gäller vårt rättsväsende. Ibland resonerar jag som många här, jag bryr mej inte så länge det inte drabbar mej. Men sanningen är ju att det drabbar mej förr eller senare, eller snarare redan har drabbat mej ett par ggr. Sannolikt lär det drabba mej flertalet gånger till genom livet. Ska jag vara apatisk och rycka på axlarna när jag inte får hjälp?
Själv har jag drabbats av inbrott där polisen motvilligt tog emot en anmälan om brott eftersom jag ändå inte hade några föremål som betingade något försäkringsvärde. Dom upplyste mej om att fallet ändå bara skulle komma att läggas på hög….
Bilinbrotten och ”slangandet av bensin” från bilen är ofta inte ens föremål för en anmälan om brott! I bästa fall ett försäkringsärende, där FB kräver en anmälan om brott för förmalian.
Mina crossojar som blev stulna blev inte heller dom föremål för någon utredning. Minns inte längre, men det dröjde inte länge innan jag fick ett kuvert i brevlådan där dom meddelade att dom arkiverade min anmälan i ”runda arkivet”.
Har ytterligare ett exempel då jag ringde polisen i Sthlm city efter att jag såg en gammal förvirrad herre som ryckte i en betongsugga på centralbron. Eftersom jag fann det olämpligt för mej att stanna bilen, (för min och andras säkerhet) ringde jag således polisen. Förklarar situationen och får till svar: Jaha, och vad vill du att vi ska göra åt det då?
När jag tänker på dessa enkla exempel från min vardag så blir jag förbannad! Inga komplexa fall, men likväl behandlade som skit. Blir då än mer förbannad då allvarliga brott tycks behandlas med samma medicin samtidigt som vardagsbrottslighet där man lätt kan identifiera en förövare och utfärda en bot prioriteras hårt. Plåtpolisernas lovsång ljuder i takt med att bötesbeloppen höjs. Kort och gott, man blir förbannad!
Själv har jag drabbats av inbrott där polisen motvilligt tog emot en anmälan om brott eftersom jag ändå inte hade några föremål som betingade något försäkringsvärde. Dom upplyste mej om att fallet ändå bara skulle komma att läggas på hög….
Bilinbrotten och ”slangandet av bensin” från bilen är ofta inte ens föremål för en anmälan om brott! I bästa fall ett försäkringsärende, där FB kräver en anmälan om brott för förmalian.
Mina crossojar som blev stulna blev inte heller dom föremål för någon utredning. Minns inte längre, men det dröjde inte länge innan jag fick ett kuvert i brevlådan där dom meddelade att dom arkiverade min anmälan i ”runda arkivet”.
Har ytterligare ett exempel då jag ringde polisen i Sthlm city efter att jag såg en gammal förvirrad herre som ryckte i en betongsugga på centralbron. Eftersom jag fann det olämpligt för mej att stanna bilen, (för min och andras säkerhet) ringde jag således polisen. Förklarar situationen och får till svar: Jaha, och vad vill du att vi ska göra åt det då?
När jag tänker på dessa enkla exempel från min vardag så blir jag förbannad! Inga komplexa fall, men likväl behandlade som skit. Blir då än mer förbannad då allvarliga brott tycks behandlas med samma medicin samtidigt som vardagsbrottslighet där man lätt kan identifiera en förövare och utfärda en bot prioriteras hårt. Plåtpolisernas lovsång ljuder i takt med att bötesbeloppen höjs. Kort och gott, man blir förbannad!

Last edited: