Satsa, lägga ner eller fritidsåka?

Vad göra?


  • Antal röstningar
    0

Gustav O

T.R.Ö.T.T.
Gick med
7 Mar 2003
Ort
Uppsala
Hoj
Yamaha TZ-M250 96
Det är då fan att man inte är ung, rik och talangfull när man blivit biten av köra-på-bana-med-tvåtaktsräser-buggen, jag skriver inte Roadracingtävlande-buggen för det är inte riktigt vad jag har gjort i år.

Jag är kluven och gör en Mingves. Hur fan ska jag göra?
Det finns hundratals rationella saker som talar för att slå de rosa slöjorna ur ögonen och lägga ner, jag har inte talang, tid, pengar, mod eller kunskap nog för att köra. Det verkar finnas en kraftig, och förståelig, opinion för att göra min favoritklass 250R till en ren A-förarklass och då är jag rökt. Mitt jobb sätter käppar i hjulet eftersom det krockar med min högsäsong. Min sambo tycker det är stolligt, speciellt efter jag pajade nyckelbenet. Etc. etc.
Samtidigt så vill jag besegra den här hojen. Den har vunnit över mig på alla möjliga vis, skurit, tjurat och kastat mig över ända när man trodde man var på G.
Är jag verkligen så kass på att köra som det känns?
Fem dagar på Brno, regelbunden träning och fler race borde väl göra skillnad? Eller?
Min romantiska sida vill ju gärna tro det, den vill ju gärna placera sig själv i en frän inbromsning förbi Nyteknik in i Trösen och en kontrollerad sladd ner bort mot Esset eller i en bra duell mot oFFkeFF i högfartarn på Falkenberg. Den andra romantiska sidan drömmer om Kit-vevar, en 01:a eller en egen racebuss med ställning för de nya vackra Dunlopslicksen ovanför den välfyllda verktygslådan. Ett 200 litersfat med karamelldoftande ELF och en rapp och elak TZ som varvas ut för att kontrollera förgasarnas inställning. Den trevliga bussfärden hem som fylls av diskussioner med Ako om hur man ska förbättra ditten eller datten.
Illusioner och dagdrömmande är jag bra på.
Verkligheten är ju fylld med drömmar om ett träningsläger på Brno samtidigt som man jobbar och lyckas smita ner en tisdag till Sviestad där första passet är en pina för man inte suttit på hojen på en månad, andra går ok men hojen måpste justeras och man missar det tredje passet för att på det sista vara för trött pga för lite sömn, jobb, barn och stress.

Så vad gäller?
 
Din beskrivning var så fantastisk så att jag , som aldrig ens övervägt att köra bana, nu vill vara med i din nysatsning. Vi kan ju ha bussarna bredvid varandra :)

Skämt åsido...det märks av det man läser att du innerst inne verkligen vill. Gör inte som dom flesta andra av oss och var förnuftig utan följ hjärtat och kör, kör, kör...
 
Kompromisser?
Om kompromisserna känns halvdana så satsa då allt enda rätta :tummenupp
 
Lägga på hyllan finns inte.
Hobbyåka kan nog vara en idé, regelbunden träning är kul det med och bra mycket billigare än att rejsa. Fast inget slår tävling!
Att 250R ska bli en ren A-klass kan jag ha viss förståelse för men ändå inte, de allra snabbaste premierar alltid EM före SM så då blir det lite av hobbygänget som är kvar och kör alla race i alla fall... Frågan om klassen inte behöver fyllas ut med B-förare då?
 
Tror definitivt du behöver vara borta från dina hojar så länge du bara kan. Känner du att du inte har minsta sug att köra eller ens vara i närheten av hojen, så lägg ner. Men jag tror det blir annorlunda. Du kommer inte kunna vara utan hojen och bara pilla på den så där romantiskt som du pratar om. :hihi Därmed har du svaret att det är värt den tid och pengar du lägger du på det. Så tänker väl jag. Ibland kan jag bli så där "vad sysslar jag med". Sedan så fort jag är i närheten av hojen igen så börjar det pirra o jag vill vålda den på bana.
 
Eftersom du lagt pollen på ett sprorthojsforum och i racingdelen så känns det som att du vill ha ett visst svar.

Go for it :yoparty
 
Abloy skrev:
Eftersom du lagt pollen på ett sprorthojsforum och i racingdelen så känns det som att du vill ha ett visst svar.

Go for it :yoparty
Man får inte vara dum om man ska bli militär, men det underlättar som min farsa brukar säga. :hihi
 
Livet är för kort för att ha billiga hobbies...
 
Last edited:
Jag ska tala om för dig hur det är Gustav, och det genom att förklara hur det har gått för mig så får du dra din egna slutsats.

När jag började åka trodde/kände jag att jag inte hade ett uns talang och när Chrille talade om för mig efter de första två bandagarna att jag nog skulle kunna vara i klass med Abstruse mot slutet av säsongen om jag bara tränade en hel del så tyckte jag att han var en riktig skämtare.

Men iom att det var så massivt roligt att köra RR, och det inte gick att tänka på nått annat än rejsing (och sex ibland) så gick all tid och massa pengar till detta. Efter ett tag så började man ju nästan vara med i matchen. Och så plötsligt ett rejs så gjorde man den där ombromsningen (inte av Nyteknik men ändå), hamnade på pallen, blev A-förare och hej o hå. Livet lekte, tillvaron var underbar och RR 'was tha dogs bollocks'!

Så blev det 2005, man hade en hel hög med pengar, ny flådig hoj, stort släp, massa däck och här skulle det åkas. Träningsläger i Brno var bland det bästa hittills!

Så kör man så det blöder, bränner upp däck i en sjuk takt, kapar varvtider, och hamnar på sådär 10-18 plats.

Nu på höstkanten sitter man luspank, skuldsatt, har försummat jobb och vänner, flickvännen har slutat höra av sig för att man "bara pratar om dom där barnsliga motorcyklarna" och så inser man att om man nånsin ska ha en chans att vinna ett rejs på den här nivån så behövs antingen enorma mängder talang (uteslutet) eller så behövs ännu mer pengar nästa år, fler däck, fler träningsläger, fler tävlingar, fler timmar på gymmet osv osv...

Det känns tungt. Man börjar tvivla. Obetalda räkningar ligger och jäser. Jag skulle i stället för att rejsa ha kunnat ta ett års semester i indien och ligga och sippa på en färgglad drink med rosa parasoll i på en solig strand, eller kanske köpt en fräsch sportbil, eller varför inte bara ett par nya skor och ett par byxor utan oljefläckar på och gått ut och druckit öl två gånger i veckan och hoppats på att lyckan skulle komma över dig som dom flesta andra människor gör.

Ångrar jag mig? Hahaha, inte skuggan av en chans att jag gör! Go Gustav, satsa fullt och håll stumt för bövlen!! :banana
 
Får part i målet uttala sig? Jag tänker svara på min egen fråga med ett ja och utveckla svaret till att om du vill ha vettiga svar ska du fråga andra som befinner sig i likanande situation. En som är ung och odödlig, är singel och har all tid i världen, har ett välavlönat jobb och saknar konkurrerande utgiftskällor kan omöjligtvis förstå komplexiteten och allvaret bakom din frågeställning. Att bara häva ur sig: "Rock'n Roll föffan, kör hårt och dö ung" säger mer om den personen som uttalar det än om den personens vilja att ge dig ett svar som är relevant för dig och din situation.

Givetvis är prestation ett resultat av resurser och begåvning. Med obegränsade resurser (tid och pengar) skulle även sådana obegåvade förarämnen som jag själv kunna bli en hyffsad utmanare till en tiondeplacering, en "Somebody", det skulle du också bli. Låt oss för en stund glömma det där med resultaten. Som för alla andra med begränsade resurser är inte resutatet det intressanta utan kostnaden. Du bör först fråga dig hur mycket dina resutat får kosta. Kostand har inget rätt eller fel, det måste vara upp till var och en att bedöma och i slutändan är det ingen annan än du själv kan bedömma kostnaden eftersom kostnad är relativt. Jag säger dyrt, min aktieanalytikerkompis säger billigt. Mina singelkompisar kan när som hellst, jag kan nästan aldrig.

Din beskrivning av dina drömmar är helt underbar. Att ta ett kliv tillbaka behöver inte ta död på drömmen, drömma kostar inget, men att ha ett ben kvar på jorden är bra om man ska ta hand om andra som inte kan stå på sina egna.

Jag har full förståelse för vad du än väljer att göra med ditt intresse men jag kan väl säga att ett alternativ har jag allra mest förståelse för. Behöver jag säga vilket alternativ jag lade min röst på?

Förresten, visste du att gräset är grönare på min sida av depån? Och kaffet smakar bättre. :)
 
Anledningen till mitt sista utalande var att jag tror att Gustav med den peppningen möjligen kan toppa årets insats och ta sig iväg på 2 (TVÅ!!) tävlingar nästa år.

Att han skulle satsa fullt ut ser jag som högst otroligt med tanke på att han har en hel familj som (faktiskt) är värd rätt mycket mer än att leka med motorcyklar. En lagom kompromiss är nog bäst. Hålla på tillräckligt mycket för att drömmen ska finnas kvar, tillräckligt lite för att inte resten av livet ska falla samman i en dammig hög :)
 
Sen kanske kanske det inte hade varit fullt lika j*vligt att få ihop allt om du hade valt en liiite enklare hoj att köra/meka/börja din racingkarriär med...
 
Don Quixote skrev:
Anledningen till mitt sista utalande var att jag tror att Gustav med den peppningen möjligen kan toppa årets insats och ta sig iväg på 2 (TVÅ!!) tävlingar nästa år.
...
Alltså jag förstår dig verkligen. Jag försökte mitt bästa 2002 och lade större delen av mitt vakna medvetande på racing, mitt bästa begränsade sig till något helt annat än vad du nu presterat, men det var MITT bästa och en total ansträningning. Jag ofta tänker tillbaka på det året. Hela bruset som skapas omkring en av att lägga all sin energi på en enda sak och den barriär mot omvärlden som det skapar gör att allt annat bara försvinner, vardagsstress och vardastristess, allt som blir kvar är en knivsegg med katastrofalt misslyckande på ena sidan kanten och monumental lycka på den andra, allt blir skarpt och klart, man känner verkligen att man lever. Jag skulle gärna göra det igen men priset skulle bli orimligt högt. Jag kan bara gratulera dig till din ansträngning och prestation, du kommer alltid att se tillbaka på den med ett leende.
 
Last edited:
Ett kort avbrott nästa år kanske?
Handla en trevlig gathoj (en sporthoj då, inte en trevlig touringtvinn) och susa runt med frun bakpå någon söndag. Åka hoj till tävlingar och titta på andras glädje och besvikelse.
Några bandagar med gatåkare och flera småturer på gata med täta fikastopp.
Känns det fortfarande angeläget att köra rr så kölp dig en annan hoj -07 (Oj, det låter långt borta) och satsa lite mera blygsamt. Det är inte illa att vara en "Somebody" om man gillar att tävla och är nöjd med sin instats.
 
Don Quixote skrev:
Det känns tungt. Man börjar tvivla. Obetalda räkningar ligger och jäser. Jag skulle i stället för att rejsa ha kunnat ta ett års semester i indien och ligga och sippa på en färgglad drink med rosa parasoll i på en solig strand, eller kanske köpt en fräsch sportbil, eller varför inte bara ett par nya skor och ett par byxor utan oljefläckar på och gått ut och druckit öl två gånger i veckan och hoppats på att lyckan skulle komma över dig som dom flesta andra människor gör.

Trodde jag skulle behöva slå dej på lördag inget sånt snack här va :fatta! du har en final att tänka på nästa helg här behövs det kvinnor till hjälp :tuttar får hoppas det dyker upp nått på lördag åt dej jag ser en frustation som botas med SEX och ÖL



Och Goodstuff go for it :yoparty man kör för att det är kul jag tänker satsa nästa år men inet fullt ut finns knappt ekonomi till det men utan att köra och tävla så tvivlar jag på att man kan leva.jag känner inte dig men tror vi alla är lika vi kan inet va utan adrelinet :4skrika
 
Jag är 30+ och hämtar min första banhoj på måndag.
Har en son på 3,5 år, hund och flickvän.
Klart man ska köra på bana även om man är 30+. Sen hur hårt man sak satsa ska jag låta vara osagt. Själv tänker jag köra så länge jag tycker det är kul för så länge man har roligt så är det fan värt varenda spänn! :yoparty

Sen underlättar det kanske att ja ghar en flickvän som själv kör och att det är hon som fått mig att fastna för RR.
 
Ni får det att låta så förnuftigt och klokt i era svar så man törs knappt svara, vad har man att tillägga som skulle ge lite ljus i frågan?

Råd i denna typ av frågor måste vara lika svårt att ge som att få.
Vi har alla olika utgångspunkter i ålder, erfarenhet, ekonomi , för att inte tala om talang.
Tex. gammal för en som är 25 är ngt helt annat för den som är 40 eller 50, men alla måste vi göra prioriteringar, är det inte det frågan handlar om egentligen? Familj, vänner, semester, hobby etc.
Det finns dom som bara lever för sin familj och sina barn och i andra ändan finns det dom som bara gör det dom själva tycker är kul.
Jag tror att man mår bra av göra det lite lagom i den meningen att man hinner med fler delar av sitt liv än bara RR. Lagom för dig, utifrån hur mkt tid du vill spendera. Gör en inventering, vad måste finnas och vad måste inte finnas i ditt liv.
Egentligen har vi ju alla lika mycket tid, dvs 24 tim/dygn men vi spenderar och prioriterar den väldigt olika. "Jag har inte tid" borde istället heta "jag prioriterar inte det"

Jag har själv i olika perioder av mitt liv valt att jobba och inte prioritera ngt annat i stort sett, jobba-äta-sova. Man kan bli helt uppslukad av det men till slut känner man sig halv som människa, en trött sådan. Inget jag rekommenderar.
Projekt brukar vara populärt,jag nämner några av mina
mitt "30-års projekt" var företag, barn, hus. Det fanns inte plats för några motorcyklar.
40-års var att tjäna mer pengar och törs jag säga detta? lära mig spela piano trots att jag inte är speciellt musikalisk, golf tog en del tid också.
50-års är att lära mig köra RR så fort som jag har kapacitet till, lite sent påtänkt tycker nog 99% av min omgivning, med viss rätt, men det bryr jag mig inte om, jag gör det jag tycker är kul och hinner med även dom andra bitarna i livet. Har ni sett han som är 93 och fortfarande kör?
Jag har förmodligen tagit starkt intryck av människor som önskade att dom gjort det eller det men aldrig kom till skott, och ångrar sig efteråt.
Att inte hinna annat än jobba-äta-sova gör också att man tänker till vad som är viktigt, vad vill jag göra-egentligen?
Mitt lilla bidrag är att inventera vad du verkligen vill, vad som är viktigt, prioritera och har du en stark känsla av att det här vill-måste jag göra,
så gör det.
Gör det med dina drömmar för det är dom som är drivkraften, även om du inte kan nå ända fram. Ofta är resan roligare än målet, och det man tycker är kul blir man hyfsat bra på. Så glöm inte : ha kul !

PS. Jag har några elgitarrer i garderoben, undrar om det blir 60-års projektet?
För gammal, bah..........
 
Gör vad som känns rätt. Jag personligen tror inte att du fått visa vad du egentligen kan och tycker du borde ge det ett år till. Men känner du inte för det så känns det ju ganska meningslöst. Jag hoppas i alla fall att vi ses ute på banorna 2006 och kan prata cylindrar, bestyckningar, sanslösa varvtider(som andra har satt) och grymma racerhojar som står i depån.
 
Goodstuff skrev:
Min romantiska sida vill ju gärna tro det, den vill ju gärna placera sig själv i en frän inbromsning förbi Nyteknik in i Trösen och en kontrollerad sladd ner bort mot Esset eller i en bra duell mot oFFkeFF i högfartarn på Falkenberg. Den andra romantiska sidan drömmer om Kit-vevar, en 01:a eller en egen racebuss med ställning för de nya vackra Dunlopslicksen ovanför den välfyllda verktygslådan. Ett 200 litersfat med karamelldoftande ELF och en rapp och elak TZ som varvas ut för att kontrollera förgasarnas inställning. Den trevliga bussfärden hem som fylls av diskussioner med Ako om hur man ska förbättra ditten eller datten.

Det låter grymt! Vill också! :hoppa
 
*/ ?>
Nyheter
KTM 790 Duke – ny generation på gång till 2027?

KTM:s mellanklassraket får ...

Nytt från Halvarssons: Mora V2

Halvarssons nya Mora V2 är ...

Upprop mot hojförbudet på Nürburgring Nordschleife

Efter att motorcyklar förbj...

Upprop mot hojförbudet på Nürburgring Nordschleife

Efter att motorcyklar förbj...

BMW R 12 G/S – ännu bättre med Wunderlich

Tysk precision möter äkta G...

Vinn en batteriladdare från CTEK

I samarbete med CTEK har vi...

Video: KTM 1390 Super Adventure S EVO!

Super Adventure och Teide ...

Bokningar pågår till Gotland Ring Bike Week!

Boka sommarens härligaste b...

Gotland Ring GPE Circuit i konkurs, verksamheten räddad!

Bolaget bakom den dagliga d...

Besöksstorm till MC-mässan på Elmia

Den svenska mc-mässan har v...

Back
Top