FreddaGädda
Guest
Såhär är det. Jag och en tjej har flirtat ett tag och på senaste tiden har det känts som det vuxit sig till ett förhållande. Natten till torsdag sov hon över brevid mig i min säng. Vi hade verkligen skitmysigt(nej, inte sex). Det märktes att hon tyckte om mig och jag är fullkomligt förlorad i henne. Första sanna förälskelsen(snart 20 år ung). Skjutsade henne till centralstation, där vi skildes som ett par, leendes. Timmar senare på kvällen fick jag veta att "hon inte var redo för en relation". Var tvungen att lägga mig ner när hon berättade. Det bara svartnade framför ögonen.
Då ska det vetas, att jag har från början till nutid i livet alltid varit rädd för relationer. Och hon har sagt att hon har samma problem.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag var lätt skräckslagen att börja denna relation, men som man säger ska man konfrontera sina rädslor.
Ja, simsalabim så försvann skräcken och jag var bara lycklig.
Nu sitter jag här, utan styrka i musklerna och en tryckande, sjunkande känsla i bröstkorgen. Andas på som vanligt men känns som jag inte får tillräckligt med luft. Vad ska jag göra? Backa undan och ge henne andrum?
För att jag själv skulle få den där uppenbarelsen vad jag känner för henne behövdes det att bli stött på av några andra tjejer först, då insåg jag vad jag hade, och det var då rädslan försvann.

Då ska det vetas, att jag har från början till nutid i livet alltid varit rädd för relationer. Och hon har sagt att hon har samma problem.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag var lätt skräckslagen att börja denna relation, men som man säger ska man konfrontera sina rädslor.
Ja, simsalabim så försvann skräcken och jag var bara lycklig.
Nu sitter jag här, utan styrka i musklerna och en tryckande, sjunkande känsla i bröstkorgen. Andas på som vanligt men känns som jag inte får tillräckligt med luft. Vad ska jag göra? Backa undan och ge henne andrum?
För att jag själv skulle få den där uppenbarelsen vad jag känner för henne behövdes det att bli stött på av några andra tjejer först, då insåg jag vad jag hade, och det var då rädslan försvann.

Last edited: