Panikångest!!

[sportarn]

Vaknade upp inatt av att jag var kallsvettig och hade haft en jobbig dröm.
Går upp och försöker släppa tankarna, men blir mer och mer nervös. Efter ett tag förstår jag att jag blir tvungen att åka till akuten. På vägen dit så blir det värre och värre. Andningen knyter sig och jag får svårt att prata. Vissa stunder blir det som att jag är helt frånvarande ett tag.
Kommer dit och får svaret att det inte finns nån läkare i tjänst(på psyk) . Får i alla fall prata med en sjuksköterska som först lyssnar på mig en liten stund, går iväg för att kolla ett par saker som känns som en evighet.
Sitter där i en lång stund och får attack efter attack där det vissa gånger svartnar för ögonen och benen domnar bort.
Får efter ett tag ett par tabletter av sköterskan och hon sätter sig ner och pratar med mig och efter en stund med henne blir det lite bättre. Sen när flickvännen och jag ska ge oss hemåt kommer den värsta attacken. Blir oerhört rädd och vågar knappt gå utanför sjukhusets dörr. Känner att benen inte pallar med, går som om jag hade druckit X antal öl. Har aldrig känt mig så rädd och liten!
Kommer till slut hem och får lite te och kärlek av flickvännen och efter en stund känner jag mig tröttare och tröttare och till slut somna jag.
Vakna imorse och allt kändes som en dröm, förutom att flickvännen var väldigt orolig.

Är det nån annan som råkat ut för något liknande? Kan bara säga att man efter en sån upplevelse verkligen förstår att ibland så är man inte en robot utan en människa som bara klarar vissa saker. Till saken hör att jag studerar på helfart och driver ett nystartat företag, samt håller på och anordnar en resa till åre. Samt att jag även har det trevliga uppdraget att vara klassrepresentant för klassen. Så man har en hel del att tänka på.
Hade varit glad om fler kunde dela med sig av sina erfarenheter om sig själva eller om några bekanta!

 

[korvgubbe]

Panikångest är vad jag hade kallat det! Brukar vara ett bra tecken på att någon är påväg in i väggen!

 

[kaZmur]

Har en vän som har råkat ut för i stort sett samma sak. Strax därefter gick han in i väggen totalt och förändrades väldigt till sättet.
Hans problem orsakades (troligen) av stress. Mycket att göra på jobbet, familj med tre barn och ett garage under ombyggnad.

Mitt enda råd är därför att försök ta det lugnt ett tag och lägg saker på is till annat har lugnat ner sig.

 

[Kain]

Tjaaa..

Kan inte svara på om det är panikångest eller inte.
Låter dock som om du gått in i väggen..
Kroppens sätt att säga ifrån när det blir lite mkt. Var med om liknande när man it-horade lite för mkt för några år sedan. Bästa är väll att försöka varva ner lite och prioritera om saker och ting. Jag tog 3 veckor semester och gjorde ingenting, sen bytte jag jobb
Gäller bara att haja att det är kroppen som säger ifrån för att det blir för mkt och sedan göra något bra av det

(och tänka positivt)

 

[mb]

Nog låter det som någon form av panikångest alla gånger. Har en bekant som råkat ut för det och har läst lite i ämnet själv. Ofta skapas en ond cirkel där själva oron över att få fler attacker initierar nya. Särskilt i samband med hård fysisk påfrestning eller stress upplevs det som att attacken är på gång och själva oron gör att den faltiskt kommer också... Gäller att lära sig att slappna av och försöka släppa associationerna mellan högt blodtryck, puls mm och begynnande panikattack.

 

[amullo]

Min vän.. Detta är inte alls ovanligt.

Efter att själv ha varit väldigt nära att kliva in i väggen så känner jag igen situationen. Man har mycket att göra, man är stressad och pressad under både arbetsdag och fritid. Det ena problemet hopar sig ovanpå det andra och man känner bårde frustration och oro över situationen.

Mitt enda råd kan bli att LUGNA ner situationen. PRATA med nära o kära om det du känner. Skyl inte över problemet med ett "det fixar sig", det är bara en garanti för att man kliver in i väggen. Funkar inte det så finns det bara en sak kvar och det är proffesionell hjälp. Även om det är svårt så måste man minska på de åtaganden som kommer. Det MÅSTE inte vara du som är involverad och fixar allt, andra kan också. Våga släppa över uppgifter och begär hjälp när det är mycket.

Jag säger inte lycka till, utan TAGGA AV. Spendera 5 minuter framför sommarens åkbilder så brukar magkrampen släppa.

 

[ape]

Oj oj grabben:

du är sönderstressad, been there det var inte särskilt vackert. precis samma sak hände mig på jobbet för ett par år sedan.

Hitta på ett sätt att relaxa... fort. Jobbet är inte akuellt inom närmaste dagarna. Förmodligen orsakat av just jobbet.

Ta ut tjejen ikväll och gör något ni båda gillar. Spendera tid på det och tänk inte på något annat.

 

[Medin]

Känner igen allt du skriver, har känt exakt lika dant. Dock har jag aldrig åkt till sjukhuset, utan låtit det verka ut hemma. Jag vet inte varför jag kände så, tycker själv inte att jag har ett stressigt liv. Attackerna kom med några veckors mellanrum i ett par år, men nu har det gått över och för tillfället känns allt bra och jag är nöjd med livet. Jag tänker inte så mycket på det längre. En sak är säker, jag har ingen lust att må så igen.

 

[ozeo]

har själv råkat ut för ångest inte riktigt panik men nästan ibland....jag har fått de me samband av virus på balansnerven så de snurrar för mig ibland o då bli jag lite rädd o bygger upp en ångest eller en ångest för ångesten har själv haft problem med att köra hoj i sommras för de artar ogta sig så att de kan bli jobbigt att "hamna i ett hörn" motorväg var ganska svårt ett tag att köra sen om man e ut o åker o kommer på sig själv att man e för långt bort från sitt trygga hem få man lite ångest...en sak ska du veta att ut o rör på dig mycke ta det lungt o kika lite på sidorn på nätet för det artar sig olika för olika människor..
har själv haft de sen i mars o de e fortfarande inte riktigt bra....började jobba fulltid för ca 2 mån sen


lycka till..

 

[DJM]

Akta dig.

Min mormor fick också så. Hon jobbade för mycket och tillslut gick hon in i väggen. Hon blev elallergisk. Så hon kunde inte vara vid den mesta elen. Efter tio år så kan hon nu titta på tv och använda mobil ibland.

Så ta det lungt nu.

 

[fax]

Har haft det länge , till slut så drar man sig nästan för at göra vissa saker för att slippa få en panikattack skitjobbigt , en anledning till att jag inte gått på SH`s pubkvällar tex

Trodde jag var ensam om detta ?

 

[Ninja-Lisa]

det finns jättebra mediciner mot sånt där. händer det fler gånger skulle du kanske överväga att börja med såna.

 

[Madhonda]

det finns jättebra mediciner mot sånt där. händer det fler gånger skulle du kanske överväga att börja med såna.

Mediciner i all ära...men att försöka råda bot med "naturliga" medel är nog att föredra.

Minska ner på det som orsakar denna ångest så kanske man klarar sig utan medicin. Verkar dumt att bli beroende av nåt preparat... om det funkar på naturlig väg vill säga.

Hitta tillbaka till en tillvaro där det finns harmoni och lugn...inte orimliga krav utan göra sånt som får en att må bra.

Nu fattar ju jag oxå att det kanske inte alltid är så enkelt. Men när kroppen "varnar" på det där viset.. är det säkrast att lyssna. För att undvika att hamna i "helveteshålet" alltså lika med utbrändhet o sånt.

//Mad

 

[ozeo]

mediciner ska man nog bara använda om de e riktigt jobbigt..

min mor fick panik ångest oså.
hon våga inte ens kliva utanför dörren...tog en vecka sen mådde hon bra o efter ett tag slutade hon med dom o de har aldrig kommit tibaks iaf.

jag själv har lärt mig hantera ångesten genom att trycka bort det i huvudet.. jag intalar mig själv att jag inbillar mig...kan må dåligt ett tag men försvinner efter ett tag ...man måste försöka glömma bort.

de e som om ena hjärnhalvan slås mot den andra
vissa kanske förstår.

 

[ozeo]

Har haft det länge , till slut så drar man sig nästan för at göra vissa saker för att slippa få en panikattack skitjobbigt , en anledning till att jag inte gått på SH`s pubkvällar tex

Trodde jag var ensam om detta ?

långt från ensam....
besökte jämt släkt o vänner för o gick på krogen ca 1ggr per månad...under min "sjuk"period satt jag bara hemma o har nu inte vart på krogen på ca 1 år
men de e bättre att försöka gå ut o hitta på saker men man ska ta med en vän eller tjejen sin(om man har nån)
då känns de ofta tryggare

 

[sportarn]

Jag tackar för alla svar och vet att det inte är något onormalt i dagens samhälle. Tyvärr alldeles för vanligt. Ska försöka hitta på lite andra saker ikväll och ska försöka dra ner på jobbet. Trots allt så är ju hälsan viktigare än jobbet. Är själv mycket emot mediciner och tar verkligen inte mediciner i onödan så det är verkligen sista utvägen.
Vet att många har svårt att inse själva att man håller på och tar sig vatten över huvudet och är tyvärr själv sån. Tror att man är nån slags stålmannen och kan handskas med alla problem. Har känt de senasta månaderna nästan en slags ångest varje gång telefonen ringer och jag pratar i telefon alldeles för mycket. Skulle gissa på ca 1-2 timmar mobil per dag. Kanske ska börja med att dra ner på såna saker till en början med.
Vem vet det kanske är nån slags av ljusterapi man behöver oxå. Så man slipper att känna det gråa och trista varje dag.
Har tagit del av alla era råd och kommer att dra ner på jobbet till en början med. Sen får man se vad man kan göra.

Tack än en gång för alla uppmuntrande ord!

 

[Ninja-Lisa]

Mediciner i all ära...men att försöka råda bot med "naturliga" medel är nog att föredra.

Minska ner på det som orsakar denna ångest så kanske man klarar sig utan medicin. Verkar dumt att bli beroende av nåt preparat... om det funkar på naturlig väg vill säga.

Hitta tillbaka till en tillvaro där det finns harmoni och lugn...inte orimliga krav utan göra sånt som får en att må bra.

Nu fattar ju jag oxå att det kanske inte alltid är så enkelt. Men när kroppen "varnar" på det där viset.. är det säkrast att lyssna. För att undvika att hamna i "helveteshålet" alltså lika med utbrändhet o sånt.

//Mad

jag är av åsikten att det är bättre att ta mediciner än att bli hämmad.

 

[korvgubbe]

Har känt de senasta månaderna nästan en slags ångest varje gång telefonen ringer och jag pratar i telefon alldeles för mycket. Skulle gissa på ca 1-2 timmar mobil per dag. Kanske ska börja med att dra ner på såna saker till en början med.
Vem vet det kanske är nån slags av ljusterapi man behöver oxå. Så man slipper att känna det gråa och trista varje dag.
Har tagit del av alla era råd och kommer att dra ner på jobbet till en början med. Sen får man se vad man kan göra.

Tack än en gång för alla uppmuntrande ord!

Det är lustigt att så många har så svårt att inse att vår mest komplexa kroppsdel, hjärnan kan "bli sliten" den med om man jobbar för hårt.. Det är en självklarhet för alla att träning ger träningsvärk i musklerna. Stillasittande monotona rörelser kan ge förslitningsskador.

Självklart ska du se till att ta itu med det här. Stänga av telefonen(mobilen) efter 19. Kolla mail max en gång under helger om man nu måste och se till att komma igång med fysisk träning...
Fysisk träning ger:
- bättre aptit.
- bättre sömn och bättre sömn ger hjärnan tid att vila.
- frigör ämnen som skapar lugn i kroppen..

 

[Bikerbitch]

Jag har sett panikångest på nära håll. Det är fan inte att leka med. Jag hoppas verkligen inte att det fortsätter för dig!

 

[Kakan]

Håller med har man börjat få panikångest så kanske man ska titta på vad i ens liv åsamkar att man får dom...oftast är det stress....visst finns de medeciner men jag tror jag håller med MadHonda försök i första hand minska din stress....

Själv så sa jag upp mej och pluggade i två terminer för att få mindre stress i mitt liv...i dag ångarar jag de inte alls. Att gå in i väggen är inte kul....tro mej jag vet.
Har vare i väggen en vända och vare på väg igen
Var glad att du har en tjej som kan finnas där och hjälpa dej....
Lycka till