Finns ingen anledning att inte ga till en lakare. Han/hon kommer inte tvinga i dig nagon medicin och ju fler professionella du pratar med desto battre kommer det att kannas.
Far du en remiss till en psykolog/beteendevetare sa tacka och ta emot. En beteendevetare ar helt klart ett bra satt att fa reda pa vad som inte riktigt stammer, tex felprioriteringar och liknande. Och kanner du inte for att prata om detta under ett mote sa kan du snacka om motorcyklar, elitserien eller vad du vill.
Det viktiga ar inte att nagon lyssnar utan sattet de lyssnar pa. Ibland kan det tex vara skont att inte tala om sin situation med familj och flickvan, eftersom man kanner en press pa sig att vara frisk och inte oroa dom. Om du vill, ta med flickvannen! Kan vara en bra ide eftersom en beteendevetare ofta kan forklara saker pa ett bra satt och det kanns sakert battre for tjejen om hon vet hur hon kan hjalpa dig.
Tips:
Sjukskriv dig och meddela chef/kollegor att du ar sjukskriven pa obestamd tid. Om du bara tar nagra veckor i taget sa kommer du antagligen kanna dig samre nar det borjar bli dags att atervanda till jobbet. Rakna inte heller med att du ar tillbaka pa jobbet inom de narmsta manaderna. Far du diagnosen utbrandhet eller liknande sa ar det inte ovanligt att man borjar med 3 manaders sjukskrivning. Kann inte att du kastar bort tiden nar du vilar upp dig, tank istallet att efter allt slit de senaste aren sa ar du vard det.
Om det nu ar jobbet som framkallat detta sa ar du troligen en person som tar mycket ansvar och kanner press pa just dig att mota deadlines mm. Du maste nu se till att ingen ringer och pratar jobb med dig. Strunta helt enkelt i hur det gar for det foretaget och dina projekt pa jobbet. Om din chef inser situationens allvar kommer han att satta in en vikarie. Nar det sedan ar dags att jobba igen kan du borja med deltid/arbetstraning. Kan vara skont att ga dit nagra timmar varje dag bara for att traffa folk.
Las pa amnet och ga inte och fundera pa om du har nagon annan sjukdom. Det har du antagligen inte och funderandet kommer bara att gora det varre.
Fysisk traning, som nagon sa tidigare, tex promenader (var helst ute minst 1 gang om dagen under de ljusa timmarna. Utan att ga in pa detaljer sa gor solljuset att du kanner dig battre), styrketraning mm.
Unna dig saker du tycker ar roligt. Vad det an ar som far dig att skingra tankarna. Lasa bocker ar ett bra satt att slappna av. Garna i badet.
Be lakaren skriva ut en lugnande medicin, tex sobril i en lag dos. Nasta gang du kanner dig orolig sa tar du 1-2 sana (dos enl lakarens ordination!) och kommer marka att de hjalper. Sedan bar du ALLTID med dig nagra stycken som en sakerhet ifall du skulle borja hamna for djupt i oron. Bara vetskapen om att du har snabb hjalp med dig i fickan kommer gora att oron for att det ska handa igen slapper.
Som nagon sagt tidigare, sa ar det ofta oron for nya attacker som skapar just dessa attacker och gor att man ar orolig darimellan. Forsok tank positivt. Du har ju nu "klarat av" nagra stycken sa du vet att du klarar dig och nar du mar daligt sa tank pa de tillfallen da du mar bra, tex den dar promenaden tidigare idag.
Slapp ner axlarna och le. Om du har brost/rygg/nacksmartor sa ga till en sjukgymnast/massor sa ska du se att de kan gora underverk. Just brostsmartor kan bero pa att man har spanningar i ryggen. Inte alls ovanligt med stelhet mellan skuldror och i axlar om du spenderar mycket tid med kontorsarbete. En sjukgymnast eller liknande kan ge dig tips pa ovningar som passar just dig. Ofta enkla sadana som du kan gora hemma.
Behall rutin i livet aven om du ar hemma. Ga upp och at frukost sa att du "kommer igang". Aven om du gor det kl 11. Som sagt tidigare, ror pa dig sa du behaller aptiten.
Lopning ar ett bra satt att bli av med overskottet av energi som du antagligen kommer kanna av. Ta det lungt i borjan bara om du inte ar van. Kop nya skor och ta med flickvannen pa en joggingrunda!
I borjan tycker jag att du bara ska lagga livet pa is lite, sedan kan du borja fundera pa eventuella andringar som maste goras. Kann ingen press at nagot hall!
Och du, det blir bara battre!
Ta hand om dig!
//Jonas