Njae, inte ondska väl?
Bara ett resultat av vår egen oförmåga att inse sammanhang.
För knappt 10 år sedan fick SMC nedkört i halsen att vi motorcyklister var en alldeles för stor grupp bland de trafikanter som noterades för fartöverträdelser i ATK - uppåt 6%.
En informationskampanj inleddes där SMC tryckte på vikten av att inte synas i statistiken kring kameraskåpen.  Resultatet syns nedan:  
	
	
		
		
			År 	        Bil 	        MC 	        Totalt 	Andel MC %
2009 	219289 	14407 	233696 	6
2010 	210068 	8233 	218301 	3,8
2011 	221597 	10284 	231881 	4,4
2012 	220504 	9254 	229758 	4
2013 	217420 	10813 	228233 	4,7
2014 	229957 	15849 	245806 	6,4
2015 	240745 	20325 	261070 	7,8
		
		
	 
...och där syns också den långsamma klättringen tillbaka upp till samma nivå igen - och vidare förbi de 6 %en.
Bara någon dum nog att klättra ut förbi den punkt på grenen som skall sågas av blåser förbi kameraskåpen utan att inse att allt man gör får konsekvenser. 
Det är idioter bland oss som står för ondskan - den blinda dumhet som drabbar oss alla.
Att andelen motorcyklister som kör förbi kameror i överhastighet vida understiger det antalet bilister som inte kan 
lagföras  (över 60% alltså 10-falt fler) dribblas helt bort i debatten. 
Vi skapar själva fokus på vår påstådda "immunitet" framför kameraskåpen genom blåsa förbi dem as if we didn't care - och låter dessutom därigenom Trafikverket och andra sätta agenda och rikta ljuset mot något som egentligen inte är det viktiga för 
vår säkerhet.
Shame on us! Vi gräver vår egen grav. 
Mer intressant ur Aftonbladets artikel:
	
	
		
		
			På lång sikt är Per Johansson orolig för drastiska åtgärder mot motorcyklar, kanske förbud, om inte olyckstalen går ner.
– Tänk 2060. Då är bilar självkörande. Vi måste vara ödmjuka inför att bilar utvecklas i ett rasande tempo. Men motorcyklar måste vi köra själva
		
		
	 
Booom! 
Där satt den: första gången jag hör en branschföreträdare ta det onämnbara i sin mun: "Förbud".
Sug på den! 
Hur skall förarlösa kabiner för personförflyttning kunna samexistera med spårande, självbalanserande tvåhjulingar som drivs av passion, engagemang, glädje och vilja att utvecklas som förare? 
Det är vi själva som sitter på flera faktorer i den ekvationen. Om vi inte börjar uppträda i trafiken som vi är 
verkligt angelägna att fortsätta med det så kommer någon att stänga ner oss. 
Att köra som folk på de ställen det är viktigt att göra så är väl ändå det minsta man kan begära?