Låt mig profilera KLX230 i lite mer detalj IQ så du får en bättre bild av ditt nya liv.
Det här är min KLX230, nästan helt i fabriksutförande fast med fällbara backspeglar och Dunlop Trailmax däck "för torr, stenig terräng", originaldrevad med 14/45.
Här har jag faktiskt kommit hem från Tuvängens mx-bana där jag provade min KLX i början, innan jag senare köpte en "KTM excf 350". Det funkar fint att hoppa med KLXen, men att landa känns lite som magplask då hojen väger 135 kg (235 kg med mig på) och fjädringen lätt 'bottnar'. Det var i alla fall kul på deras MX-bana och på enduroslingan i skogen. Detta är hur som helst inget man tar sin GS800 eller Monkeybike till.
Jag brukar åka ut i naturen och spana efter vilt, här på Arnö i jakten att få se vildsvin, men jag blir besviken varje gång .. på dom blyga vildsvinen

Att köra på dessa traktorvägar i skogen är möjligtvis något en Monkeybike klarar, men jag gissar att man nog inte gärna rullar med nån GS800 här.
Ibland känner jag ändå lite dragning till civilisationen, så en våffeltur till Strängnäs är aldrig fel. Då brukar jag köra gamla Strängnäsvägen, skön och lagom slingrig utan att frestas med för höga hastigheter. Väl i Strängnäs är jag alltid tvungen att köra in i dom riktigt gamla kvarteren, jag vill inte beröva däcken den exklusiva massage som kullerstenarna ger.
I dom smala gränderna över extrema lutningar och hala rännstenar, här finns många fantasifulla ojämnheter som man inte gärna utsätter Monkeybikens små hjul för. Och en GS800 skulle förmodlingen riva dom gamla k-märkta trähusen med enbart utblåset.
På våren, eller rent av innan våren, provar jag gärna att köra torra dagar när saltet inte fastnar på hojen. En kanske något ful vana är att köra ner ända till vattnet på den lyxiga träbryggan man byggt i Vårsta för att fota min KLX. Brädorna håller fint för en Monkeybike, samt för KLX. Dessvärre befarar jag att en GS800 inte står lika tryggt här.
Emellanåt blir man kallad till övergivna ställen på avlägsna platser i stort behov av besiktning. Den här trappan har verkligen utsats för eftersatt underhåll och behöver målas snarast.
Bortglömda platser finns det gott om med trappor som behöver testas. En hobby är att köra nerför trappor, mest nerför, inte så ofta uppför
Och en smal hoj kanske inte alltid är så bra för hälsan, däremot är den toppen för framkomligheten. En monkeybike funkar nog fint här, men den är inte särskilt pigg på att köra nerför trappor med. Varför man skulle vilja ta sin GS800 hit måste nog behandlas hos psykologen.
Men i brist på övergivna lekplatser och nerlagda idrottsanläggningar kan man inte sitta hemma sysslolös, utan då får man helt enkelt låtsas att man blivit beordrad av major Kawasaki att kartlägga kraftnäten djupt inne i fiendeland. I terräng endast en stenget tar sig fram är en GS800 inte att tänka på, och Monkeybike går dessvärre också fetbort.
Hoppas det belyser användningsområdet för KLX230 och liknande hojar. En till fördel med KLXen är att den är förhållandevis tyst, så nattliga intel-uppdrag kan utföras under total diskretion.