#Olsson# skrev:
Jag körde 20 mil idag. Acc, släppa gas och bromsa mitt i kurva.
Japp, inget konstigt med det. Så länge vi inte kör på gränsen av däckens kapacitet under gällande förhållanden (ren torr asfalt, grus mm.) så kan vi ju göra mycket mer än om vi kör straxt under eller PÅ gränsen, eller hur!?
#Olsson# skrev:
Stabil - opåverkad, känns bra. Ska det kännas på något annat vis?
Jag kan inte tala om för dig vad du skal känna eller inte. Det du upplever upplever du vara sig det stämmer med vad jag eller någon annan upplever i samma situation, eller hur!?
Men de flesta brukar uppleva hojen MER stabil/stadig (kalla det vad du vill) under acc. än under gasavslag. Extra tydligt blir detta i låg hastighet så som vid hårnålar (serpentinböjar i alperna).
#Olsson# skrev:
Hojen tar inget eget spår, jag styr hojen dit jag vill och avsett spår. Däremot om jag i ingången redan justerat avsedd hastighet och därefter accelererar - så blir det ett vidare spår. Detta p g a ökad hastighet och min motvillighet att kompensera med nödvändig brantare lutningsvinkel p g a lateralt acc börjar nu ställa krav på bra fäste, som jag kanske inte har.
Vilket innebär att du medvetet påverkar (dvs. styr) samtidigt eller i direkt anslutning till gasavslag. För gaffeln trycks ihop mer eller mindre (konventionell sådan BMW har ex. en annan lösning som reducerar denna effekt) vilket påverkar vår styrvinkel. Inte i förhållande till ramen men i förhållande till framdäckets anläggningsyta. Med ökad belastning på framhjulet, som en mer ihoptryckt gaffel innebär, rätar hojen, initialt, upp sig något. Dvs. tar ett vidare spår.
Varefter hastigheten sjunker minskar centrifugalkraften och jordens dragningskraft "vinner" genom att vår lutning ökar till krasch. OM vi inte ger gas för att bibehålla förhållandet dessa två krafter emellan.
Om hojen gör något annat än detta innebär det att du som förare påverkar styret du håller i!
Med ytterligare en styrinput, som du beskriver att du gör, vad händer med belastningen på framdäcket, ökar det elkler minskar det?
Svar: Det ökar!
Är det säkrare eller mindre säkert att mitt i en kurva öka belastningen fram?
#Olsson# skrev:
Lasten ökar på framdäcket om tyngdpunkten förskuts frammåt.
Vi, åt minstånde jag, har ju redan konstaterat att ökad belastning på framhjulet är inget jag/vi vill ha eftersom det ökar risken frör att vi skall "tappa" framdäcket.
#Olsson# skrev:
Kanske mätbart sämre markfrigång men inget som skapar problem.
Inte mer än att du ökar just belastningen på framdäcket. Vilket naturligtvis enbart ger dig problem om du är i närheten av gränsen för däckens förmåga att "hålla i".
Eller om du skrapar i hojen vilket då gör att du kommer skrapa i den ännu mer/hårdare vilket kan ge om inte annat en obehagskänsla. Är det fasta delar kan det dessutom öka risken för att tappa fästet på ett eller båda hjulen.
#Olsson# skrev:
Jag upplever det ungefär såhär - Om hastigheten är för hög, in't fan accelererar jag.
För hög för vad?
För hög för motorcykeln?
För hög för däcken att klarar av?
Eller för hög för dig som förare?
Om hastigheten är för hög, oavsett för vad, har vi som förare gjort ett misstag, eller hur?`
Vi är inga robotar, varken du eller jag, och vi GÖR misstag vare sig vi vill eller inte. Dessutom gör ANDRA misstag som påverkar oss, tyvärr.
Men i majoriteten av alla singeolyckor med dödlig utgång kraschade mc:n utanför vägbanan vilket innebär att vi, när vi blir rädda, inte ens försöker ta motorcykeln med tillhörande däck till gränsen för vad den klarar av, vilket KANSKE skulle kunna rädda vårat liv.
Varför gör vi inte ett ordentligt seriöst försök?
Vi kör ju inte medvetet ihjäl oss, så till vida det inte är självmord. Och det är min fasta övertygelse att alla dessa stackars förlorade själar har gjort allt de förmår i den stressade situation de bafann sig i.
Men det är också min fasta övertygelse att vi människor styrs av reflexer (sk. överlevnadsreaktioner) när vi blir rädda/skrämda. Och vissa av dessa är direkt livsfarliga för oss som motorcyklister eftersom det innebär att vi som förare jobbar MOT motorcykelns konstruktion och gör det svårare än vad det är.
EN av dessa överlevndasreaktioner vi som mc-förare har (SR1) är just gasavslag vilket jag ovan har beskrivit några av nackdelarna med. Kan det inte vara värt att träna lite på detta för att, i möjligaste mån, lära in ett så korrekt beteende som möjligt?
#Olsson# skrev:
Vad är nackdelarna och vad är det som är ostabilt? Fördelen är att hastigheten minskat från t ex 100 till 90 och inte ökat från 100 till 110. Om nu inte kromsläde-stöd eller liknande kan släpa i så föredrar jag att i en situation med oönskat hög hastighet i en kurva, reducera hastigheten och inte öka den. Logiskt?
OK, här kommer nu förklaringen till VARFÖR det är säkrare med lätt acceleration än gasavslag i en kurva:
- Hur stor viktfördelning (%) har en mc (genomsnitt) mellan fram/bakhjul vid stillastående?
Svar: Ca. 50/50
- Vilket av fram/bak-däcken är bredast fram eller bak?
Svar: Bak
- Vilket däck har störst anläggningsyta fram eller bak?
Svar: Bak
- Vilket däck klarar mest belastning fram eller bak?
Svar: Bak
- Hur är fördelningen, i %, på anläggningsytan fram/bak?
Svar: ca. 40/60
- Om vi accelererar kraftigt var hamnar majoriteten av all belastning fram eller bak?
Svar: Bak
- Om vi slår av gasen vilket däck får då ta den största belastningen fram eller bak?
Svar: Fram
- Hur kan vi, i en kurva, åstadkomma en belastning som motsvarar 40/60 när vi vid stillastående har en viktfördelning (belastning) som motsvarar ca. 50/50?
Svar: Med lätt acceleration
Logiskt eller hur!?
- Hur mycket acceleration skall vi då ha?
Svar: Ca. 0,1 - 0,2 G
Och hur f..n skall vi veta det då?
Bra fråga, och inte speciellt lätt att svara på. Kanske kan vi få känsla för det genom att köra på ex. en bana och i en bestämd kurva bestämma oss för att köra tillräckligt långsamt att vi kan göra vad vi vill med gasen utan att köra av. Och sedan pröva oss fram tills vi träffar de referencpunkter som vi tagit ut. Och göra en jämförelse mellan de olika sätten vi hanterar gasen på.
Tempot måste dock vara så lågt att vi känner oss trygga även med kraftig acc. och det tar ett tag att bli så exakt i vår instyrning att vi ger exakt samma styrimpuls på exakt samma ställe varje gång.
En annan variant kan vara att pröva i en väldigt lång kurva, ex. kvarböjen på Kinnekulle ring eller flera av böjarna på Anderstorp.
Belastningen vi flyttar med gasen motsvarar ca. 70 - 75 kg på en mellanstor mc. Vilket är helt fantastiskt om man tänker efter. Hur lång tid tar det att gå från gaspåslag - gasavslag - gaspåslag igen?
Otroligt kort tid eller hur?
Med, och här kommer det

,"A twist of the wrist" flyttar vi en massa motsvarandes en normalstor mans kroppsvikt!
Värt att tänka på!
Vad är då lösningen på problemet som vi motorcyklister hamnar i till och från. Nämligen att vi kör så fort att vi upplever det som att vi inte klarar av kurvan?
Ja, ser man till hur motorcykeln och däcken är konstruerade så finns ju inget annat svar än att vi måste sluta skrämma oss själva. Och eftersom det är den upplevda hastigheten i kombination av andra faktorer, så som väggrepp, andra trafikanter mm, som skrämmer oss (kräver en del för att erkänna men vi har nog alla varit med om det både en eller flera gånger skulle jag tro) så har vi inget annat val än att minska vår ingångshastighet till den nåvån när vi själva inte längre känner osäkerhet!
Observera att jag skriver om "upplevd hastighet" vilket INTE är samma sak som reell hastighet. Upplevd hastighet är i allra högsta grad individuell. Den reella (verkliga) hastigheten har en tendens att öka varefter vår erfarenhet ökar dock. Dvs. med erfarenhet och träning ökar den verkliga, mätbara, hastigheten vid samma upplevda hastighet.
Låter det som floskler och flummigt?
Kan förstå det! Men det ligger lite i det! Jag orkar/hinner bara inte vidareutveckla det här med vår syn som är "boven" i dramat om vår upplevda hastighet. Och vad vi kan tänka på/träna på för att vi skall reducera den upplevda hastigheten. Det går men kräver en del träning!
Over and out for now!
// Niklas
//