uncletom
Gudomlig sporthojare
Tänkte vi kunde ha en tråd om hojar som inte använder sig av modern elektronik eller ens elektronik överhuvudtaget. Elförsörjning från ett batteri / generator till tändstift och lampor, och vajrar som reglerar lufttillförsel, bromsar mm är grejen här. När vi lägger till digitala kretsar och 'givare' vars data behandlas för att signalera till annan enhet att utföra en funktion så har vi direkt hamnat i det digitala träsket.
Något hände ju på 90-talet, gradvis med alla motorfordon. Inget direkt dåligt antar jag eftersom utvecklingen av mekaniska hjälpmedel ofta går hand i hand med annan teknik, i det här fallet elektronik. En slags "robotisering". Så idag används en dator till att blanda luft och bränsle till motorn. Det sitter väl i princip fortfarande en förgasare på hojen, men den styrs via en givare och ett litet servo (?) som sista steg i processen.
Fördelar och nackdelar kan diskuteras i oändlighet, men fokus borde ändå ligga på tillämpning. En enkel 'manuell förgasare' kan rengöras och sättas tillbaka. Den justeras för hand vilket både kan vara en fördel och en nackdel, där en ECU automatiskt justerar förgasaren helt transparent för användaren att alltid förse motorn optimalt med bränsle / luft.
Förgasare - måste justeras, kunskap krävs för exakt intrimning, samt behövs rätt 'pipar' och nålar för detta. Man behöver således till viss grad bli en tekniker för att klara att justera den rätt. Samt måste förgasaren regöras och hållas i bra skick för att den ska fungera felfritt.
Elektroniskt automatiskt kontrollerad, programmerbar insprutningsteknik som inte kräver någon som helst manuell justering eller ens tillsyn om väl avstämd. "Mappar" kan enkelt bytas ut (omprogrammeras) och experimenteras med för önskat resultat utan att behöva skruva isär apparaten, enkel administrering via mobilen genom uppkoppling med app eller sladd mellan en dator med avsedd mjukvara, samt liten storlek med hög integrering. Behöver inte rengöras regelbundet.
Och då var detta bara för bränslet. Utöver det finns hojar med komplexa digitala system med åtkomst via OBD för diagnostik av diverse hjälpfunktioner och andra finesser. Så gnäll, skäll och fundera över hur allt detta påverkat vår upplevelse av konceptet "motorcykel".
Något hände ju på 90-talet, gradvis med alla motorfordon. Inget direkt dåligt antar jag eftersom utvecklingen av mekaniska hjälpmedel ofta går hand i hand med annan teknik, i det här fallet elektronik. En slags "robotisering". Så idag används en dator till att blanda luft och bränsle till motorn. Det sitter väl i princip fortfarande en förgasare på hojen, men den styrs via en givare och ett litet servo (?) som sista steg i processen.
Fördelar och nackdelar kan diskuteras i oändlighet, men fokus borde ändå ligga på tillämpning. En enkel 'manuell förgasare' kan rengöras och sättas tillbaka. Den justeras för hand vilket både kan vara en fördel och en nackdel, där en ECU automatiskt justerar förgasaren helt transparent för användaren att alltid förse motorn optimalt med bränsle / luft.
Förgasare - måste justeras, kunskap krävs för exakt intrimning, samt behövs rätt 'pipar' och nålar för detta. Man behöver således till viss grad bli en tekniker för att klara att justera den rätt. Samt måste förgasaren regöras och hållas i bra skick för att den ska fungera felfritt.
Elektroniskt automatiskt kontrollerad, programmerbar insprutningsteknik som inte kräver någon som helst manuell justering eller ens tillsyn om väl avstämd. "Mappar" kan enkelt bytas ut (omprogrammeras) och experimenteras med för önskat resultat utan att behöva skruva isär apparaten, enkel administrering via mobilen genom uppkoppling med app eller sladd mellan en dator med avsedd mjukvara, samt liten storlek med hög integrering. Behöver inte rengöras regelbundet.
Och då var detta bara för bränslet. Utöver det finns hojar med komplexa digitala system med åtkomst via OBD för diagnostik av diverse hjälpfunktioner och andra finesser. Så gnäll, skäll och fundera över hur allt detta påverkat vår upplevelse av konceptet "motorcykel".
