På 80-talet var jag inte ett dugg speciell. Motorcyklarna var just det, motorcyklar även om det fanns rejsputtar. Inget nytt, de kallades Promenade Percys på 20-talet på ögruppen i väst. Men vi körde landsväg. Jag gillade inte grus med det brydde sig inte mina kamrater om. Och att puttra i 30 stel som en pinne var inte kul. GASA sa mina kamrater och det fungerade. Plötsligt gick det lättare och skönt att inte alltid vara sist. Visst fanns det noppiga däck men för oss var det vanliga landsvägsdäck som gällde. När jag började gasa började det släppa bak naturligtvis men snart infann sig känslan av kontroll.
När hastigheterna blev lite högre kunde det börja flyta fram. Att då slå av eller bromsa och flytta tyngd till ett framhjul som inte har fäste är inte bra.
Men gasa flyttar tyngdpunkten och man går sidledes genom kurvan.
En gruskurs med MC-polis som instruktör förbättrade mina kunskaper. Först lite småsladd i skyltad hastighet men vår instruktör tycker att vi ska "anpassa" hastigheten då han inte tror några kollegor finns på våra vägar.
Att sidledes köra med en polis bakom i mer än 30 över är en annorlunda känsla. Och när vi stannar säger han.
- Nu grabbar börjar ni få upp farten.
Det var inte bara grus utan även asfalt och instruktörerna brukade köra lite tillsammans på kvällarna. En instruktör på asfalt körde en GSXR 750 som då var ganska ny. Mc-poliserna försökte köra ifrån honom på grus utan att lyckas men en morgon skymde han sin hoj. Alla andra instruktörer var väldigt glada.
Nej, det var inte med SMC...
Nu kör jag inte så mycket grus då det förstör plast som inte finns att köpa längre. Men bara igår var det tjockt med oljegrus i några mil på kurvig väg hem från Sviestad. Jag kan fortfarande slappna av och låta hojen flyta över gruset om än i betydligt lägre hastighet. När jag, sällan visserligen men dock, får släpp fram är det inte panik och än har jag inte gått omkull.
Min 60-talare hade ett gammalt Avån Släppmaster fram när jag köpte den så jag hade massor med släpp innan jag lärde mig att ålder är viktigare än mönsterdjup. Nytt däck och det gick att köra fortare.
Jag skulle hämta en motorcykel för 15 år sedan och behövde en förare så jag med en kamrat. I högern söderut på Essingeleden mot Västberga är det nylagd asfalt. I skyltad hastighet, jag har skjuts, börjar det släppa fram. Avslag och vi skulle gå omkull så lite gas. Då släpper det bak men fram fäster. Släpper lite gas och det släpper igen fram. Kamraten skriker TA DET LUGNT! Så dj..la nära men vi klarar det. Och jag vill gärna tro att det var mina gruskunskaper. Det ska tydligen till minst 3 000 upprepningar innan det sitter i ryggmärgen och det kördes mycket grus...
Men jag tror jag har fått svar på min fråga. De som sladdar med båda hjulen är inte här i alla fall.
Hur som helst tackar boys. Jag uppskattar att ni delar era erfarenheter med oss lite grönare i träsket 
