Frågor man vågar ställa

[BrooklynS]

Kommunikationsfel? På Sporthoj?

”No shit Sherlock” som man säger. Enda stället där annars extremt trevliga människor med gemensamma intressen ändå ständigt verkar vara ovänner…


Kör snyggt!

 

[Old Badger]

Hörni, jag tror vi har ett kommunikationsfel bara. Old Badger skriver:

"När framhjulet släpper är det ju som att gå in i en ny dimension. Den känslan är berusande men har man inte upplevt det kanske man inte vill ta sig dit?"

Han beskriver en berusande känsla så jag antar att det är något man vill prova på åtminstonne en gång. Men jag kan dessvärre inte föreställa mig hur jag ska påbörja en framhjulssladd utan definitivt haveri som resultat. Inte minst en tvåhjulssladd. Så jag är nyfiken på Old Badgers ide om hur det ska gå till.

Jag minns att Old Badger nämnt detta vid andra tillfällen, han verkar vara den ende som öht nämner fenomenet. Som relativt nybliven motorcyklist undrar jag då vad för typ av fordon han använder. Motorcykeln har två hjul, om den inte har åtminstonne ett hjul i marken är den inte manövrerbar. Slutsatsen för mig blir då antingen att han kör ett fordon med fler än två hjul, eller att han helt enkelt är på väg att falla. Jag känner inte old badger, han kanske är nån slags trial-mästare som övar på egna trick där hemma, därför avfärdar jag inte hans ide omedelbart.

Sen finns det ju våghalsar som jackass som utmanar naturens lagar på sätt som vi annars bara ser i tv-spel.

På 80-talet var jag inte ett dugg speciell. Motorcyklarna var just det, motorcyklar även om det fanns rejsputtar. Inget nytt, de kallades Promenade Percys på 20-talet på ögruppen i väst. Men vi körde landsväg. Jag gillade inte grus med det brydde sig inte mina kamrater om. Och att puttra i 30 stel som en pinne var inte kul. GASA sa mina kamrater och det fungerade. Plötsligt gick det lättare och skönt att inte alltid vara sist. Visst fanns det noppiga däck men för oss var det vanliga landsvägsdäck som gällde. När jag började gasa började det släppa bak naturligtvis men snart infann sig känslan av kontroll.
När hastigheterna blev lite högre kunde det börja flyta fram. Att då slå av eller bromsa och flytta tyngd till ett framhjul som inte har fäste är inte bra.
Men gasa flyttar tyngdpunkten och man går sidledes genom kurvan.

En gruskurs med MC-polis som instruktör förbättrade mina kunskaper. Först lite småsladd i skyltad hastighet men vår instruktör tycker att vi ska "anpassa" hastigheten då han inte tror några kollegor finns på våra vägar.
Att sidledes köra med en polis bakom i mer än 30 över är en annorlunda känsla. Och när vi stannar säger han. - Nu grabbar börjar ni få upp farten.
Det var inte bara grus utan även asfalt och instruktörerna brukade köra lite tillsammans på kvällarna. En instruktör på asfalt körde en GSXR 750 som då var ganska ny. Mc-poliserna försökte köra ifrån honom på grus utan att lyckas men en morgon skymde han sin hoj. Alla andra instruktörer var väldigt glada.
Nej, det var inte med SMC...

Nu kör jag inte så mycket grus då det förstör plast som inte finns att köpa längre. Men bara igår var det tjockt med oljegrus i några mil på kurvig väg hem från Sviestad. Jag kan fortfarande slappna av och låta hojen flyta över gruset om än i betydligt lägre hastighet. När jag, sällan visserligen men dock, får släpp fram är det inte panik och än har jag inte gått omkull.
Min 60-talare hade ett gammalt Avån Släppmaster fram när jag köpte den så jag hade massor med släpp innan jag lärde mig att ålder är viktigare än mönsterdjup. Nytt däck och det gick att köra fortare.

Jag skulle hämta en motorcykel för 15 år sedan och behövde en förare så jag med en kamrat. I högern söderut på Essingeleden mot Västberga är det nylagd asfalt. I skyltad hastighet, jag har skjuts, börjar det släppa fram. Avslag och vi skulle gå omkull så lite gas. Då släpper det bak men fram fäster. Släpper lite gas och det släpper igen fram. Kamraten skriker TA DET LUGNT! Så dj..la nära men vi klarar det. Och jag vill gärna tro att det var mina gruskunskaper. Det ska tydligen till minst 3 000 upprepningar innan det sitter i ryggmärgen och det kördes mycket grus...

Men jag tror jag har fått svar på min fråga. De som sladdar med båda hjulen är inte här i alla fall.

 

[Old Badger]

Kommunikationsfel? På Sporthoj?

”No shit Sherlock” som man säger. Enda stället där annars extremt trevliga människor med gemensamma intressen ändå ständigt verkar vara ovänner…


Kör snyggt!

Nu förstår jag inte vad du menar?

 

[uncletom]

På 80-talet var jag inte ett dugg speciell. Motorcyklarna var just det, motorcyklar även om det fanns rejsputtar. Inget nytt, de kallades Promenade Percys på 20-talet på ögruppen i väst. Men vi körde landsväg. Jag gillade inte grus med det brydde sig inte mina kamrater om. Och att puttra i 30 stel som en pinne var inte kul. GASA sa mina kamrater och det fungerade. Plötsligt gick det lättare och skönt att inte alltid vara sist. Visst fanns det noppiga däck men för oss var det vanliga landsvägsdäck som gällde. När jag började gasa började det släppa bak naturligtvis men snart infann sig känslan av kontroll.
När hastigheterna blev lite högre kunde det börja flyta fram. Att då slå av eller bromsa och flytta tyngd till ett framhjul som inte har fäste är inte bra.
Men gasa flyttar tyngdpunkten och man går sidledes genom kurvan.

En gruskurs med MC-polis som instruktör förbättrade mina kunskaper. Först lite småsladd i skyltad hastighet men vår instruktör tycker att vi ska "anpassa" hastigheten då han inte tror några kollegor finns på våra vägar.
Att sidledes köra med en polis bakom i mer än 30 över är en annorlunda känsla. Och när vi stannar säger han. - Nu grabbar börjar ni få upp farten.
Det var inte bara grus utan även asfalt och instruktörerna brukade köra lite tillsammans på kvällarna. En instruktör på asfalt körde en GSXR 750 som då var ganska ny. Mc-poliserna försökte köra ifrån honom på grus utan att lyckas men en morgon skymde han sin hoj. Alla andra instruktörer var väldigt glada.
Nej, det var inte med SMC...

Nu kör jag inte så mycket grus då det förstör plast som inte finns att köpa längre. Men bara igår var det tjockt med oljegrus i några mil på kurvig väg hem från Sviestad. Jag kan fortfarande slappna av och låta hojen flyta över gruset om än i betydligt lägre hastighet. När jag, sällan visserligen men dock, får släpp fram är det inte panik och än har jag inte gått omkull.
Min 60-talare hade ett gammalt Avån Släppmaster fram när jag köpte den så jag hade massor med släpp innan jag lärde mig att ålder är viktigare än mönsterdjup. Nytt däck och det gick att köra fortare.

Jag skulle hämta en motorcykel för 15 år sedan och behövde en förare så jag med en kamrat. I högern söderut på Essingeleden mot Västberga är det nylagd asfalt. I skyltad hastighet, jag har skjuts, börjar det släppa fram. Avslag och vi skulle gå omkull så lite gas. Då släpper det bak men fram fäster. Släpper lite gas och det släpper igen fram. Kamraten skriker TA DET LUGNT! Så dj..la nära men vi klarar det. Och jag vill gärna tro att det var mina gruskunskaper. Det ska tydligen till minst 3 000 upprepningar innan det sitter i ryggmärgen och det kördes mycket grus...

Men jag tror jag har fått svar på min fråga. De som sladdar med båda hjulen är inte här i alla fall.

Tackar för den detaljerade beskrivning av din upplevelse där. Jag blev väl lite klokare men jag har fortfarande ingen tydlig vision över förloppet, det låter ju farligt men du hade väl kläm på läget. Kanske tack vare din gruskurs med polisen. Det framgår inte vad för motorcykel du körde, kommer du ihåg?

Att "flyta" med båda hjulen över grus, sidled, låter hur som helst som ett tillfälle man helst vill undvika om man, som jag, inte riktigt är ute efter det där läskiga pirret i magen. Jag vågar ju inte ens gå på GrönaLund längre sedan den där olyckan med bergodalbanan. Din upplevelse har definitivt satt sig hos dig, du kommer nog aldrig glömma den där "berusande känslan" heller, jag får handsvett bara jag försöker föreställa mig en sån grej.

Tvåhjulssladd är svårt/omöjligt med lätt hoj och crossdäck men på en tyngre landsvägshoj är det absolut inte ovanligt när farten skruvas upp lite på löst underlag. Händer oftare på GS

Då är ni i alla fall två som känner till fenomenet. Jag får helt enkelt ta det som en varning med tyngre hojar, och komma ihåg att faran finns. Jag har bara ett par Harleys som är ganska tunga, och dom blir det knappt något gruskör alls med Hur som helst tackar boys. Jag uppskattar att ni delar era erfarenheter med oss lite grönare i träsket

 

[Old Badger]

Tackar för den detaljerade beskrivning av din upplevelse där. Jag blev väl lite klokare men jag har fortfarande ingen tydlig vision över förloppet, det låter ju farligt men du hade väl kläm på läget. Kanske tack vare din gruskurs med polisen. Det framgår inte vad för motorcykel du körde, kommer du ihåg?

Att "flyta" med båda hjulen över grus, sidled, låter hur som helst som ett tillfälle man helst vill undvika om man, som jag, inte riktigt är ute efter det där läskiga pirret i magen. Jag vågar ju inte ens gå på GrönaLund längre sedan den där olyckan med bergodalbanan. Din upplevelse har definitivt satt sig hos dig, du kommer nog aldrig glömma den där "berusande känslan" heller, jag får handsvett bara jag försöker föreställa mig en sån grej.


Då är ni i alla fall två som känner till fenomenet. Jag får helt enkelt ta det som en varning med tyngre hojar, och komma ihåg att faran finns. Jag har bara ett par Harleys som är ganska tunga, och dom blir det knappt något gruskör alls med Hur som helst tackar boys. Jag uppskattar att ni delar era erfarenheter med oss lite grönare i träsket

Kommer ihåg första motorcykeln? Jag är född på 60-talet men inte helt vimsig än...
Sista enkelkammaren med enkolvsok fram på en vikt av 250kg. En tung hoj och nylonlagrad sving hjälpte inte upp vägengenskaperna direkt. Kanske inte den bästa nybörjarhojen. Men jag lärde mig köra på riktigt. Inga hjälpmedel som kunde korrigera en dålig förare. Jag hade väl tur ibland. Men jag hade också tur att några av mina vänner var gamla, bergis över 40, som kunde delge mig deras erfarenheter.
Instruktören ifråga körde en XLV 750R och låg alltid precis bakom hur jag än körde. Försök aldrig köra ifrån en polis...


Pirret i magen kan vara att vara att du är ute på hal is, eller att du har kontroll och njuuuuter i sadeln.

Anmäl dig till en gruskurs och jag lovar att du bli både en bättre och lyckligare förare. Under förutsättning förstås att du vill bli bättre.

Farligt? Javisst, livet är farligt, man kan dö. Nu är jag snart pensionär vilket är det farligaste som finns. Alla dör.