Så här säger språknämnden
fråga
Varför skriver man inte dom i stället för de och dem? Det uttalas ju så.
svar
Många uttalar både de och dem som /dåm:/, och därför används dom ofta för att markera talspråk eller vardaglig stil.
På 1960- och 70-talen förespråkade många dom som enda form i all slags skrift, med argumentet att de och dem uttalas så, och att det skulle underlätta för alla som har svårt att skilja mellan de och dem. Mot det invände andra att man faktiskt av och till uttalar de som /de:/. Och det finns också regionala skillnader. Sydsvenskar säger, eller sade åtminstone förr, di och dom, och finlandssvenskar säger di och dem.
Men ett viktigare motargument är att införandet av dom som enda form i skrift skulle drabba skriftbilden i mycket hög grad. Det rör sig om ett väldigt frekvent ord. Och det skulle försämra människors förmåga att läsa äldre texter.
Vi fortsätter att skriva de och dem, medan dom används som talspråklig stilmarkör.
fråga
När skriver man de och när skriver man dem?
svar
Ibland är det svårt att veta om man ska använda subjektsformen de eller objektsformen dem. Då kan man pröva att byta ut de/dem mot vi/oss. Grundregeln är att där man väljer vi ska man också välja de: Vi/de har inte gjort något fel. Och omvänt, där man väljer oss ska man också välja dem: Oss/dem har han aldrig brytt sig om.
Ibland stöter man på ett de som inte går att byta ut mot vare sig vi eller oss. Det finns i fraser som de arga bina och de svåra fallen och skrivs alltid de.
Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de.
Grammatiska regler för de/dem som objekt och efter preposition
Tidigare var dem den enda möjliga formen som objekt och efter preposition. I dag är ofta både de och dem möjliga. Men det finns fall då det bara fungerar med dem. Det gäller när följande tre villkor alla är uppfyllda:
1. ordet står i objektsställning
och
2. ordet syftar på något som har nämnts tidigare
och
3. ordet följs inte av några restriktiva bestämningar i form av som-satser, prepositionsattribut eller particip.
Därför ska det vara dem i Snöfallet blev häftigt. Några av förarna hade kört i diket, så Lennart fick dra upp dem. Då är dem objekt, dem syftar på de tidigare nämnda förarna och dem följs inte av någon bestämning.
Och därför går både de och dem bra i Snöfallet blev häftigt. Lennart fick dra upp de/dem som hamnat i diket. Då är de/dem visserligen objekt, men de/dem syftar inte på något tidigare nämnt och de/dem bestäms av en som-sats.
Men det enklaste är naturligtvis att göra vi/oss-testet.
fråga
När använder man prova och när pröva?
svar
Verbet prova används i fråga om kläder, skor och liknande, då man vill avgöra om de passar: jag provade kostymen; han köpte alltid skor utan att prova.
När objektet är abstrakt och betydelsen ungefär ’undersöka kvaliteten för att avgöra om den duger’ används pröva: pröva någons kunskaper, pröva lyckan, pröva effekten av något.
Dessutom används pröva ofta i betydelsen ’försöka använda’: Hur får jag bort fläcken? – Pröva med citron.
Det är i betydelsen ’anställa prov med’ eller ’använda på prov’ som båda verben kan förekomma. Man kan både prova och pröva t.ex. maskiner och redskap.
Frågan Har du provat skridskorna? kan besvaras antingen med a) Ja, men de passar inte. De är för små.eller med b) Ja, men de fungerar inte, skenorna är för korta och felslipade.
Frågan Har du prövat skridskorna? kan besvaras antingen med b) ovan eller med c) Ja, men isen är för knagglig. Jag tar sparken i stället.
Det verkar som om verbet prova dels har fått ökad användning på det gemensamma området, dels fått vidgat bruk.