Ricken skrev:
2616054 Jag anser att det är en sjukdom, och jag är av den åsikten att det är ärftligt.
Jag har en del av den varan i miin släkt.
Men oftast så är det dom med dåligt självförtroende bl.a som halkar dit och börjar med det ena eller det andra.
Vissa kan man bara vänta på att dom super ihjäl sig, andra reder sig på nåt sätt och lever vidare.
Jag kan inte annat än hålla med dig.
Alkoholism är en sjukdom , den finns i våra gener, den är ärftlig, alla kan få den, den ligger latent och är mer eller mindre hanterbar, det beror bara vad som triggar den .
Jag har själv varit där, vet hur lätt det är att hamna i situationen där enkla vägen är att ta flaskan.
Beror mycket på hur stark man är själv, vilka man hänger ihop med, och vilket socialt, familiärt eller arbetsliv man har.
Den är klassad av västvärlden som sjukdom, det kan man inte bortse från...
De som inte har förtåelse för hur den fungerar , hur man hanterarr alkoholism, kan tacka sina goda gener för det.
Kan bara tal för mig själv, i min släkt finns den starkt latent, började själv att dricka ordentligt när jag idrottade, spelade hockey, fotboll och kampsportade.
Drack ordenligt varje helg, mycket och det värsta var att JAG TYCKTE OM DET....
Mitt jobb sedan som yrkesmilitär gjorde saken inte bättre, skrönor och de förutfattade meningarna om att militärer super som fan...det är sant.
Vissa händelser triggade Alkoviruset och det gick långa perioder i att jag drack dagligen, någon form av alkohol.
När barnen kom, ansvaret och insikten om att jobbet kunde var i fara så tillslut så insåg jag attdet var ohållbart.
.
En skillsmässa för 4 år sedan, var droppen. En kväll ringde en kompis som viste att jag var ner, frågade hur jag mådde, hörde att jag var upprymd.
--va fan gör du ??
- Jag står och häller ut vin å öl i vasken, orkar inte ha skiten hemma....
- DU GÖR INGENTING, JAG KOMMER ÖVER----
Han trode att jag helt hamnat i ett tillstånd av dillerium...
Efter den kvällen så går det långa, mycket långa perioder, inte en öl till maten, knappt ett glas vin i månaden till en middag....
Det smakar helt enkelt inget vidare, får bara dåliga vibbar, minnen som dyker upp...
Jag är helt emot droger, i alla dess form, men kan förstå de som har problem.
min bästa kompis på Irland har varit beroende av varenda drog man kan tänka sig samt alkohol. Nu har hon varit ren i 9 år och har vänt på hela sitt liv (detta var en tjej som tog heroin på väg till BB 
). Jag har otrolig respekt för folk som lyckas ta sig ur skiten..det är inte lätt
