Inte idag, men väl i helgen. 138 mil till Norge. Kom till Alvdal som längst, i höjd med Sveg och Lofsdalen ungefär. Där tog jag hojen upp på Tronfjellet (1666 m ö h) med min tungt packade landsvägshoj och vanliga landsvägsdäck. Gör inte som jag.
Såvida du inte kör en off road-kittad hoj med låg vikt och rejäla nabbade däck. Grusvägen upp till toppen var (nästan) ok till en början men ju högre man kom desto jävligare blev det. En osund blandning av mjukt grus och rullgrus, kombinerat med kraftig stigning och hårnålar med (grovt!) rullgrus. Riktigt jobbigt och svårt. Tänkte flera gånger att "nu går jag omkull om jag bara har lite otur eller klantar mig en smula". De var svettigt, trots svinkall vind.
Väl uppe på toppen var utsikten magisk, man ser ganska långt på en höjd av 1660 meter. Däremot var det svårt att parkera för att ta bilder. Gruset var löst och mjukt, skulle det hålla för sidostödet? Och vinden var så kraftig att det fanns viss risk (liten, men ändå) att hojen skull kunna blåsa omkull ifall man parkerade "fel". Så vi körde nedåt igen. I branterna med rullgrus. En pärs.
Får göra ett nytt försök en annan gång. På en endurohoj i så fall. Då blir det annat av!
Vägen när den var som bäst. Så bra att man kunde stanna och fälla ned sidostödet.
Tog inga bilder där det var som svårast. I de partierna handlade det mer om att inte bli ett ärende för bärgare och försäkringsbolag.
View attachment 521599
Man kunde inte klaga på utsikten.
View attachment 521600
Syns svetten? Jaså inte...
View attachment 521601