Enduro/Mx komma igång/nybörjarfrågor

[Abrakadabra]

Det finns lite olika knep för att hålla cykeln i spåret.

- Se till att du inte åker bakåt på cykeln. När det börjar gå fortare flyttar man sig instinktivt bakåt, och då blir framhjulet lättare
- Titta dit du vill, inte dit du tror att framhjulet vill. När du går ur kurvan skall blicken vara långt fram. Ser du framskärmen så har du problem
- Är vallen dålig kan lätt hjälp med frambromsen hålla nere framhjulet i spåret.

När man är nybörjare är ofta problement att spåren är gjorda för högre fart. Angående sitta eller stå, det är generellt lättare att ge påslag om du sätter dig ner, men det beror på hur banan ser ut. På en tävling är det ofta bromsstalp in i en sväng och gasstalp ur den, då är det mycket bättre att stå upp.

Ja, det kan absolut vara att jag kommit bak mer än tidigare och det kanske beror på att jag överdriver en övning lite väl mycket? Det känns lite som att jag hamnat långt bak när och därför tappat framändan men det trodde jag var rätt. De säger ju att man ska ha lätta händer på styret?

Jag jobbar på att flytta blicken dit jag vill men det är så satans inbyggda att titta nära så det är svårt att lära om. Jag har testat att göra det här när jag springer eller cyklar och det är typ samma fenomen som uppstår. Blicken är strax framför.

Vissa delar på banan har väldiga inbroms-stalp och där står jag definitivt heller än att sitta. Jag tror kanske att kruxet ligger i att jag kör för sakta in i sväng när det är sådär stalpigt. Sedan kommer ett spår henom hela och det blir någon sorts gasjuck för att hitta ett flyt genom.

 

[Abrakadabra]

Skulle vilja lägga till ytterligare en fråga. När man svänger med fötterna hur mer exakt gör ni?

Det här blir nog lite luddigt men gör ett försök iaf.

Min känsla är att jag trycker till med innerskidan och sedan lättar lite på ytterhälen (står fortfarande på trampdynan). Då blir det som att hojen välter inåt och jag får kompensera med gas för att inte välta.

Ibland känns det som jag vrider hela kroppen och då blir det lite mer som att jag kommer fram lite med ytterknät och samtidigt som innerbenet typ pressar med vaden. Som att jag försöker tvinga hojen med benen åt det hållet jag vill. I en högersväng kan det kanske liknas vid att jag försöker ta ett steg framåt med vänsterfoten och ett ifrånskjut med den inre fast utan att lyfta på fötterna.

Lyssnar man på ”AJ” så säger han att man ska stå på den yttre pinnen i sväng.

Det känns bra ibland men jag är lite kluven. Vill ju inte jobba in något felaktigt som jag kommer att behöva träna bort senare.

 

[Two stroke man]

Ja, det kan absolut vara att jag kommit bak mer än tidigare och det kanske beror på att jag överdriver en övning lite väl mycket? Det känns lite som att jag hamnat långt bak när och därför tappat framändan men det trodde jag var rätt. De säger ju att man ska ha lätta händer på styret?

Jag jobbar på att flytta blicken dit jag vill men det är så satans inbyggda att titta nära så det är svårt att lära om. Jag har testat att göra det här när jag springer eller cyklar och det är typ samma fenomen som uppstår. Blicken är strax framför.

Vissa delar på banan har väldiga inbroms-stalp och där står jag definitivt heller än att sitta. Jag tror kanske att kruxet ligger i att jag kör för sakta in i sväng när det är sådär stalpigt. Sedan kommer ett spår henom hela och det blir någon sorts gasjuck för att hitta ett flyt genom.

Jag tror inte det har med ingångsfarten att göra, man kan nästan inte köra för sakta för att få ett bra gaspåslag med acceleration ut ur kurvan.

Gasjucket beror nog på att du inte använder kopplingen kombinerat med gasen för att styra påslaget

 

[Abrakadabra]

Att bromsa och gasa samtidigt är nog lite mer avancerad är väl nåt man kan göra för att det drar ihop bakfjädringen och ger därmed en flackare gaffelvinkel och hojen går mer stabilt. Typiskt vid inbromsning eller ibland vid fart över tex woops.
Dock skulle jag nog säga att det hör till mer avancerad nivå av körning.

Stå upp under hela inbromsningen ända tills sekunden du släpper kopplingen och slår på gas, det är i den sekunden man släpper ner rumpan på sadeln så att fjädringen sätter ner sig i det ögonblicket av kroppstyngden.
Ha en hyfsat hög växel och kopplingen är ditt vapen för att kunna gå in på en högre växel.

Är det bromsstalp så sätter man sig precis i sekunden där bakhjulet går ner i den gropen där man vill ha påslaget.
Vid mycket stalp kan det förstås vara bäst att stå igenom hela kurvan.

Ett finger på bromsen som Ething säger är ett bra knep, testa känslan av att dutta till på frambromsen och hojen viker in snävare i kurvan och vill gärna resa sig lite.

Jag fick lära mig i höstas att hålla gas och styra farten i nedförsbacke men fotbromsen. När jag gjorde så kändes det väldigt stabilt. Min fråga uppstod då jag hörde någon som pratade om att de använde den även i andra sammanhang men jag förstod inte helt hur och varför. Lyssnar man på de snabba i depån så byter de ofta beläggen bak och det måste väl bero på något?

Aha, ingen ironi alltså, så kopplingen ska in när man bromsar in i kurvan?
Jag har hört Anders E tjata om att man aldrig ska röra den. Det här är inget som en coach tagit upp tidigare och jag har bara antagit och försökt hitta en lösning. Just nu är mitt sätt att strunta i bakbromsen och bara använda frambromsen in till kurvorna. Så länge jag inte lutar och bromsar för hårt så har det gått bra hittills.

Ska testa att ta in kopplingen och använda bakbromsen in till sväng så får vi se vad som händer. Gissar att jag fortfarande behöver använda frambromsen tills det är dags att sitta/luta/svänga?

 

[Two stroke man]

Skulle vilja lägga till ytterligare en fråga. När man svänger med fötterna hur mer exakt gör ni?

Det här blir nog lite luddigt men gör ett försök iaf.

Min känsla är att jag trycker till med innerskidan och sedan lättar lite på ytterhälen (står fortfarande på trampdynan). Då blir det som att hojen välter inåt och jag får kompensera med gas för att inte välta.

Ibland känns det som jag vrider hela kroppen och då blir det lite mer som att jag kommer fram lite med ytterknät och samtidigt som innerbenet typ pressar med vaden. Som att jag försöker tvinga hojen med benen åt det hållet jag vill. I en högersväng kan det kanske liknas vid att jag försöker ta ett steg framåt med vänsterfoten och ett ifrånskjut med den inre fast utan att lyfta på fötterna.

Lyssnar man på ”AJ” så säger han att man ska stå på den yttre pinnen i sväng.

Det känns bra ibland men jag är lite kluven. Vill ju inte jobba in något felaktigt som jag kommer att behöva träna bort senare.

Om du menar när du sitter ner så ska du ha mycket tryck på yttre pinnen, innerbenet håller du ju då nere bredvid framhjulet ungefär.
Jag skulle vilja säga att trycket på fotpinnen då bara är för att man blir mer fixerad vid hojen.

När jag står upp igenom vissa kurvor tror jag att jag håller ganska lika tyngd på bägge pinnarna. Då använder jag nog mest knäna för att luta hojen.

Trampdynan på fotpinnarna är ju den teknik som lärs ut idag som den bästa men jag har ärligt talat svårt att lära om där så jag har tyvärr oftast fotpinnen under hålfoten.

Sen litar jag inte på att styrkan i mina vadmuskler klarar belastningen att landa i hoppen med pinnarna under trampdynorna.

 

[Abrakadabra]

Jag tror inte det har med ingångsfarten att göra, man kan nästan inte köra för sakta för att få ett bra gaspåslag med acceleration ut ur kurvan.

Gasjucket beror nog på att du inte använder kopplingen kombinerat med gasen för att styra påslaget

Förklara gärna lite mer om det sista. Menar du att jag ska styra balansen med koppling och gas, utan att jag egentligen släpper av?

 

[Two stroke man]

Förklara gärna lite mer om det sista. Menar du att jag ska styra balansen med koppling och gas, utan att jag egentligen släpper av?

Nej jag menar att i sekunden när man vill ha påslaget så har man en hög växel, varv på motorn och smyger ut kopplingen samtidigt som man slår på mer gas. Tills man har helt släppt upp kopplingen och har ungefär full gas ut ur kurvan.
Det är för att få mer kontroll över hur mycket moment du skickar ut på bakhjulet.
Du ska inte slira kopplingen genom hela kurvan för då behöver du byta lameller till varje träningspass men de första 1-3 metrarna i ķurva kan man nog slira.

Desto mindre motor och särskilt tvåtaktare desto mer behöver man slira medans fyrtaktare och särskilt stora går bra med mycket mindre, knappt nåt slirande alls.
Det är inte helt lätt beskriva det här rätt för det är även lätt på dagens fyrtaktare att man bränner för mycket lameller.
Medans på en 2t 125a så låter man kopplingen bli nästan som en momentomvandlare så att man kan låta motorn gå så nära sin maxeffekt hela tiden.

Vilken växel menar jag med en hög växel då? Jo, du ska hinna minst ett par meter ut ur kurvan innan du vill lägga i nästa växel.

Har motorn varvat ut innan du är med god marginal ute ur kurvan så har du definitivt för låg växel.

 

[Abrakadabra]

En strävan och en målbild för mig är viktig.

Nu tog jag bara något som kom i mitt flöde men titta så smidigt det ser ut och hur han med lätthet växlar mellan höger och vänstersväng. Han kanske står lite för upprätt och med lite för mycket vikt fram men annars så rör han sig på hojen väldigt mjukt. Troligtvis har han kört samma sträcka 100 gånger innan filmen blev bra men ändå. Någonstans så är det här målet med min körning. Se spåret och bara låta allt flöda. Snabbt, lätt, smidigt och lekfullt.

View this content on Instagram

View this content on Instagram

 

[Abrakadabra]

Om du menar när du sitter ner så ska du ha mycket tryck på yttre pinnen, innerbenet håller du ju då nere bredvid framhjulet ungefär.
Jag skulle vilja säga att trycket på fotpinnen då bara är för att man blir mer fixerad vid hojen.

När jag står upp igenom vissa kurvor tror jag att jag håller ganska lika tyngd på bägge pinnarna. Då använder jag nog mest knäna för att luta hojen.

Det svåraste jag jobbar med just nu är att stå genom hela svängen där det inte är ett spår och försöka få fast framhjulet när jag är halvvägs och på väg ut ur den. Kan hända att jag har för mycket bakvikt genom min nya "överdrivna" position. Tror jag ska be någon filma mig så jag får en känsla av vad jag gr och hur det ser ut. Det är ju svårt att veta i början vad som känns rätt och vad som faktiskt är rätt. Jag gissar att jag behöver komma fram lite mer så jag kan trycka ner på styret för bättre kontakt med framhjulet.

Här är jag lite kluven, för många säger att man alltid ska kunna köra med en hand men i det här fallet ser jag inte hur jag ska kunna få ner greppet framtill. Speciellt inte om jag gasar ut ur den. Egentligen spelar det väl ingen roll om jag lutar mig framåt eftersom jag egentligen inte ska lägga något vikt på styret.. Jag behöver ju fortfarande stå i balans och då blir det fortfarande lika mycket vikt både fram och bak?
Det kanske ser ut som jag lutar mig massor över styret men i egentligen så är det jämnvikt i acceleration. Men det kanske är just det som är kruxet?

Jag förstår inte helt hur jag ska tänka och känna.

 

[Abrakadabra]

Nej jag menar att i sekunden när man vill ha påslaget så har man en hög växel, varv på motorn och smyger ut kopplingen samtidigt som man slår på mer gas. Tills man har helt släppt upp kopplingen och har ungefär full gas ut ur kurvan.
Det är för att få mer kontroll över hur mycket moment du skickar ut på bakhjulet.
Du ska inte slira kopplingen genom hela kurvan för då behöver du byta lameller till varje träningspass men de första 1-3 metrarna i ķurva kan man nog slira.

Desto mindre motor och särskilt tvåtaktare desto mer behöver man slira medans fyrtaktare och särskilt stora går bra med mycket mindre, knappt nåt slirande alls.
Det är inte helt lätt beskriva det här rätt för det är även lätt på dagens fyrtaktare att man bränner för mycket lameller.
Medans på en 2t 125a så låter man kopplingen bli nästan som en momentomvandlare så att man kan låta motorn gå så nära sin maxeffekt hela tiden.

Vilken växel menar jag med en hög växel då? Jo, du ska hinna minst ett par meter ut ur kurvan innan du vill lägga i nästa växel.

Har motorn varvat ut innan du är med god marginal ute ur kurvan så har du definitivt för låg växel.

Så ingen koppling när jag bromsar in till kurvan?
Är det inte risk för motorstopp när bakhjulet låser sig?

 

[Two stroke man]

Så ingen koppling när jag bromsar in till kurvan?
Är det inte risk för motorstopp när bakhjulet låser sig?

Allt jag beskrev i det du citerar handlar om själva kurvtagningen, efter att du bromsat klart.

Ska du använda dig av bromstekniken att hålla gas medans du bromsar för att hojen ska sätta sig i baken så kan du förstås inte dra in kopplingen. Och det är ju den metod som tillåter högst hastighet in mot kurvan men också det svåraste. Åtminstone svårt vid de tillfällen då det är mycket gropig bana, dvs de tillfällen man har mest nytta av det.

Att bromsa utan kopplingen är lite riskabelt beträffande att det kan ge kärringstopp men samtidigt så är det en lösning för att inte låsa bakhjulet. Många gånger går det dock att bumpstarta motorn genom att bara släppa bromsen och släppa upp kopplingen igen.

En annan låsningsfri metod som funkar med större fyrtaktare är ju att mer eller mindre strunta i bakbromsen och bara växla ner och låta motorbromsen bromsa bakhjulet.

För en motionär är nog den sista metoden en trygg och enkel lösning men ska man köra riktigt snabbt in i kurvorna så måste man nog lära sig det där med att hålla mycket gas samtidigt som man bromsar. Och metod nr 2 är väl en liten mellanmjölksmetod där imellan.

 

[Two stroke man]

Det svåraste jag jobbar med just nu är att stå genom hela svängen där det inte är ett spår och försöka få fast framhjulet när jag är halvvägs och på väg ut ur den. Kan hända att jag har för mycket bakvikt genom min nya "överdrivna" position. Tror jag ska be någon filma mig så jag får en känsla av vad jag gr och hur det ser ut. Det är ju svårt att veta i början vad som känns rätt och vad som faktiskt är rätt. Jag gissar att jag behöver komma fram lite mer så jag kan trycka ner på styret för bättre kontakt med framhjulet.

Här är jag lite kluven, för många säger att man alltid ska kunna köra med en hand men i det här fallet ser jag inte hur jag ska kunna få ner greppet framtill. Speciellt inte om jag gasar ut ur den. Egentligen spelar det väl ingen roll om jag lutar mig framåt eftersom jag egentligen inte ska lägga något vikt på styret.. Jag behöver ju fortfarande stå i balans och då blir det fortfarande lika mycket vikt både fram och bak?
Det kanske ser ut som jag lutar mig massor över styret men i egentligen så är det jämnvikt i acceleration. Men det kanske är just det som är kruxet?

Jag förstår inte helt hur jag ska tänka och känna.

Det ska inte vara jobbigt att köra så därav rekommendationen att alltid köra med kroppen så att man kan släppa en hand från styret.
Och andra sidan vill man ju ibland vid tex acceleration flytta bak rumpan för att få grepp. Särskilt med en motorsvag hoj som inte vill resa framhjulet, tex 125.

Men jag misstänker att i ditt fall behöver du nog se över inställningarna på framgaffeln om du har problem med greppet där i kurvorna. Man ska kunna stå balanserat utan att ha problem med greppet på framhjulet.

 

[Abrakadabra]

Det ska inte vara jobbigt att köra så därav rekommendationen att alltid köra med kroppen så att man kan släppa en hand från styret.
Och andra sidan vill man ju ibland vid tex acceleration flytta bak rumpan för att få grepp. Särskilt med en motorsvag hoj som inte vill resa framhjulet, tex 125.

Men jag misstänker att i ditt fall behöver du nog se över inställningarna på framgaffeln om du har problem med greppet där i kurvorna. Man ska kunna stå balanserat utan att ha problem med greppet på framhjulet.

Ännu har jag inte haft arm-pump och det kanske tyder på att jag antingen kör väldigt långsamt och/eller att jag står ganska rätt på hojen?
Jag gillar att ha kontakt så ibland (ganska ofta) så brukar jag trycka på styret med handflatorna men aldrig så att jag behöver hålla i mig. Fortfarande ganska lätt på styret och precis så pass att ryggen får en chans att brinna...

Jag försöker stå så ofta jag kan (coach säger att jag ska göra det hela tiden). Även in i sväng men mitt nya nu (från coach) är att jag ska sätta mig på slutet och på vägen ut och gaaasa. Jag har tydligen kommit till nästa nivå från grunden, kul med framsteg.

Jag tror kanske att jag borde komma fram mer med överkroppen och huvudet in i och genom svängarna. Lite mer grund-gas också... så träden kommer snabbare. Det går oftast bra om jag har en vall att luta mig emot men är det platt i svängen blir det värre. Jag får helt enkelt köra fler vara, experimentera mer och träna oftare. Gäller bara att hitta rätt teknik att träna på.


Jag lämnade ju in både dämparen och gaffeln hos Kumlins och jag har inte skrivit så mycket om det. De fixade allt. Tydligen hade förra ägaren "glömt" att göra service och det var ganska snuskigt inne i så det blev en del att göra. När jag fick tillbaka grejerna så fick jag även en utskriven lapp med inställningarna i de olika förhållanden. Vill bara flika in att servicen gjorde stor skillnad mot tidigare. Som jag skrev tidigare bytte de fjädrar som skulle vara för min vikt (~90kg i kallingar) och sedan skickade de med en mall för hur många klick jag skulle ställa in den beroende på om det var hårt, mellan eller mjukt före.

Så t ex, från min nuvarande grundinställning från Kumlins (tror det är 12/12) så skulle jag kunna testa med att ta två klick mjukare komp. och en klick långsammare retur i gaffeln och det skulle kanske hjälpa?

 

[Abrakadabra]

Allt jag beskrev i det du citerar handlar om själva kurvtagningen, efter att du bromsat klart.

Ska du använda dig av bromstekniken att hålla gas medans du bromsar för att hojen ska sätta sig i baken så kan du förstås inte dra in kopplingen. Och det är ju den metod som tillåter högst hastighet in mot kurvan men också det svåraste. Åtminstone svårt vid de tillfällen då det är mycket gropig bana, dvs de tillfällen man har mest nytta av det.

Att bromsa utan kopplingen är lite riskabelt beträffande att det kan ge kärringstopp men samtidigt så är det en lösning för att inte låsa bakhjulet. Många gånger går det dock att bumpstarta motorn genom att bara släppa bromsen och släppa upp kopplingen igen.

En annan låsningsfri metod som funkar med större fyrtaktare är ju att mer eller mindre strunta i bakbromsen och bara växla ner och låta motorbromsen bromsa bakhjulet.

För en motionär är nog den sista metoden en trygg och enkel lösning men ska man köra riktigt snabbt in i kurvorna så måste man nog lära sig det där med att hålla mycket gas samtidigt som man bromsar. Och metod nr 2 är väl en liten mellanmjölksmetod där imellan.

Tack.

Såklart så ska jag inte använda kopplingen om jag använder mig av gasa med broms-tekniken. Så långt är jag med och det var även något jag fått träna på men som jag förstod det så är den här tekniken något man oftast endast använder i nedförsbackar. När jag är på tävlingar eller ser på filer så hör jag deras bakbroms typ hela tiden. Kan det vara så att de duktiga förarna aldrig riktigt släpper på gasen, utan sänker hastigheten genom att lägga på broms, också?

Bromsa "kärringstop" har jag gjort några gånger. Ibland blir det bra att "bumpstarta" och ingen märker något men ibland går det inte alls och då skrattar de andra.

Just nu är min teknik (just nu 450 4t) att ev. växla ner och bromsa med frambromsen. Ibland blir det bara frambromsen och ibland bara växla ner men jag skulle vilja lära mig att göra det på rätt sätt. Är lösningen kanske att behålla lite gas genom hela kurvan och fotbromsa in i den och sedan släppa på bromsen när man är på väg ur?
Gas+bakbroms gäller alltså inte endast när man kör utför?

 

[Two stroke man]

@Abrakadabra Du har ju en tränare. Han ser nog bäst vad du behöver göra så lyssna på honom istället för någon som sitter på internet och försöker ge råd utan att ha sett dig köra.

 

[Abrakadabra]

Ja, sant, och det gör jag, men ville diskutera lite hur ni andra (proffsen) gör. Intressant att höra från fler håll och samtidigt så kanske det skapas lite matnyttig information här för de som sitter hemma och läser som vill komma igång.

Dessutom säger tränarna olika beroende på bakgrund. En (yngre) säger att fötterna ska vara på pinnarna hela tiden och en annan (äldre) säger att inner-benet/foten ska ut/fram.

 

[fleece]

Ja, sant, och det gör jag, men ville diskutera lite hur ni andra (proffsen) gör. Intressant att höra från fler håll och samtidigt så kanske det skapas lite matnyttig information här för de som sitter hemma och läser som vill komma igång.

Dessutom säger tränarna olika beroende på bakgrund. En (yngre) säger att fötterna ska vara på pinnarna hela tiden och en annan (äldre) säger att inner-benet/foten ska ut/fram.

Sen tycker jag det viktigaste är att ha kul och få en bra känsla och flow i körningen.
Något som har betydelse är att även få mängd träning och timmar på banan/skogen.

Jag har inte något mål mer än att ha kul och se det som en rolig motionsform. Så om det inte är helt rätt teknik och kanske inte snabbaste sättet jag kör på så länge det känns bra så är det lugnt.

En kille som slutade köra förra året han var snabb på enduro. Men han satt nästan hela tiden. Jag fråga varför står du knappt någonstans? Svaret blev "jag är så fet och det blir så jobbigt" men brutalt fort gick det ofta och såg galet ut

 

[Abrakadabra]

Sen tycker jag det viktigaste är att ha kul och få en bra känsla och flow i körningen.
Något som har betydelse är att även få mängd träning och timmar på banan/skogen.

Jag har inte något mål mer än att ha kul och se det som en rolig motionsform. Så om det inte är helt rätt teknik och kanske inte snabbaste sättet jag kör på så länge det känns bra så är det lugnt.

En kille som slutade köra förra året han var snabb på enduro. Men han satt nästan hela tiden. Jag fråga varför står du knappt någonstans? Svaret blev "jag är så fet och det blir så jobbigt" men brutalt fort gick det ofta och såg galet ut

Precis, det ska vara roligt och det är även mitt mål. Jag kör för att inte behöva springa, som är fn så mycket tråkigare.

Missuppfatta mig inte nu, för jag är inte ute efter att göra allt perfekt, jag funderar bara på vad som är den bästa och rek. tekniken för att undvika de största misstagen. Kul att grotta lite också. Att jag inte hittat det där "flow:et" ännu är förhoppningsvis bara en tidsfråga.

 

[Niklasinorr]

Sen tycker jag det viktigaste är att ha kul och få en bra känsla och flow i körningen.
Något som har betydelse är att även få mängd träning och timmar på banan/skogen.

Jag har inte något mål mer än att ha kul och se det som en rolig motionsform. Så om det inte är helt rätt teknik och kanske inte snabbaste sättet jag kör på så länge det känns bra så är det lugnt.

En kille som slutade köra förra året han var snabb på enduro. Men han satt nästan hela tiden. Jag fråga varför står du knappt någonstans? Svaret blev "jag är så fet och det blir så jobbigt" men brutalt fort gick det ofta och såg galet ut

Om man söker på t ex Sid days från 1986 så får man se att de satt ner förr i tiden. De sparkade sig fram och studtsade och for i sadeln men fort gick det. Jag såg Jösse och Jens Scheffler i Enköping 1986 och de satt ner, men de körde brutalt fort och med en jäkla kontroll. Runt 1990 kom man på att stå upp och ser man filmer efter det så står alla mer eller mindre. Det är ju utveckling.

Det senaste från crossen nu är ju att inte sitta ner alls, inte ens i relativt snäva kurvor och man har kommit på att överkroppen är den tyngsta delen så man lutar sig framåt istället för att sitta med benet vid framhjulet.

MotoGP har ändrat körställning radikalt sen man började med armbågen i backen, detta för att stoppa luftströmmen bakom vingarna så de inte trycker hojen åt fel håll.

Det sker hela tiden utveckling av körteknik och körställning vilket ju är roligt!

 

[Niklasinorr]

Precis, det ska vara roligt och det är även mitt mål. Jag kör för att inte behöva springa, som är fn så mycket tråkigare.

Missuppfatta mig inte nu, för jag är inte ute efter att göra allt perfekt, jag funderar bara på vad som är den bästa och rek. tekniken för att undvika de största misstagen. Kul att grotta lite också. Att jag inte hittat det där "flow:et" ännu är förhoppningsvis bara en tidsfråga.

Jagh tror, om jag nu ska komma med ett råd, att du försöker lära dig väldigt många saker samtidigt. Fundera på om du inte ska träna på respektive enskild grej så mycket du kan, plocka bort så många parametrar som möjligt och nöt in olika tekniker utan fler stödande saker.
Ett hett tips som jag har använt för många enduroförare som jag har jobbat med är att börja på en grusplan med lite koner. Då plockar du bort spår och gropar och du kan med hjälp av konerna bygga kurvor med olika radier. Sen nöter du in sekvenserna lite i taget. Inbromsning för sig, gas för sig, sitta när du ska, stå när du ska osv, sen syr du ihop teknikerna när du har nött in dem.
Det är ett skittråkigt jobb att göra men det är oerhört nyttigt. Jag testade detta själv när jag körde roadracing för många år sen och det fungerar väldigt bra.

Sen får man ju blanda lite för att det inte ska bli för trist. Kör några pass på grusplanen med att nöta teknik, sen ut på banan för att köra av sig men utan att tänka så mycket, satsa på flow.
Sen tillbaka på grusplanen och nöt vidare...