Inte för att mandat att ta beslut - som påverkar andra - finns bara för att det sker ur någon sorts evidensbaserad vinkel men generellt sett så tycker jag att det ffa är lite för mycket appeal to authority, speciellt när någon expert uttalar sig i media(som tvåtaktarn ovan skriver). Att en förklaring känns rimlig innebär inte att den är rätt.
Visa mig empirin/datan som stödjer det ni påstår? Var är siffrorna på det som ni observerat i verkligheten - och som stödjer det ni säger? Alldeles för lite av den typen av frågor.
Väldigt vanligt när media och allmänhet förhåller sig till vetenskap är att man tror att vetenskapen bevisar någon slags slutgiltig sanning enligt ett s.k. deduktivt resonemang ("om A är sant, så är B sant"), medan det i själva verket inte handlar om så direkta orsakssamband, annat än i vetenskapsteoretiska resonemang. Det finns istället olika teorier som har olika styrka och är tillämpbara i olika sammanhang och där det inte sällan är så att experter kan komma till olika slutsatser som var och en kan ha en tillämpning i ett visst sammanhang. Till och med inom fysiken finns det den typen av motsägelser. Vi använder oss fortfarande av Newtons teorier i många sammanhang, trots Einsteins senare relativitetsteori. Einstein är i sin tur fortfarande relevant trots motsägelserna med den senare strängteorin osv.
Man missar således ofta att det inom vetenskapen sällan handlar om att det finns ETT svar eller EN expert som har rätt utan om att när vi med tillräckligt hög sannolikhet kan förutsäga vad vissa givna förutsättningar kommer leda till för utfall och när denna typ av resultat blir tillämpbara och användbara i ett visst sammanhang. När vi har nått dit skulle vi kunna säga att problemet är
komplicerat (known unknowns) och då kan vi få reda på sambandet mellan orsak och verkan genom att rådfråga experter och/eller att analysera situationen på olika sätt med deras hjälp. Vi har en situation som i grunden är förutsägbar, även om det krävs expertis och analyser för att komma fram till svaret. Även om svaret vi får inte är absolut är det tillräckligt förutsägbart för att vara användbart.
När vi däremot har att göra med ett
komplext problem (unknown unknowns) som kännetecknas av det är en "röra" av olika samverkande faktorer och där vi enbart i efterhand kan fastslå några orsakssamband får experterna en annan roll. I dessa lägen (dit en utvecklande pandemi hör) kan vi enbart ta reda på vilken strategi som fungerar genom att testa många olika hypoteser, agera och se vad som händer. Sådant som fungerar förstärker man och skalar upp. Sådant som inte fungerar dämpar eller avslutar man. Experternas roll blir i det läget snarare att formulera olika hypoteser (som testas genom parallella experiment som är "safe-to-fail") och det blir i det här läget viktigt att få en mångfald av olika perspektiv och antaganden som man snabbt kan testa, vilket gör att det blir förrädiskt att förlita sig på enbart en viss expert eller en mindre grupp experter som är färgade av samma grundsyn.
Alldeles i inledningen av pandemin var situationen dessutom
kaotisk (unknowable unknowns), vilket kännetecknas av att allt är extremt oklart, det är mycket svårt att veta hur man skall agera och inte går att dra några slutsatser om ifall det man gör har en effekt eller inte. Man skulle kunna säga att det knappt finns några begränsningar av frihetsgrader för hur det hela kan utvecklas. Det är i detta läge det blir så enormt viktigt att agera snabbt för att avgränsa situationen eftersom ens valmöjligheter annars begränsas i takt med att tiden går. Det handlar alltså om att snabbt köpa sig mer tid för att kunna testa fram rätt strategi enligt ovan.
