Nånstans 1988 blev det en förändring inom svensk roadracing. Fram till dess utgick det startersättning till förarna. Det var flaggspel, parader, drillflickor och hela paketet. I slutet av 80-talet vek publiksiffrorna markant neråt, med följd att man efter en tävling i falkenberg gick runt bland förarna och ödmjukt bad om ett bidrag för att rädda klubben från konkurs. Efter det racet har alla roadracingtävlingar i landet finansierats med startavgifter.
I en sak är jag överens med Eskilsson och sandström, marknadsföringen måste lyftas ordentligt. Kommer publiken får vi stora fördelar. Dock kan vi inte avlöna funkisarna förrän vi har inkomsten. Moment 22, om man vill.
Det är ju det jag sagt hela tiden.

Dock tror jag att vi från förare, arrangör, personal, marknadsföring måste ta det första spadtaget för att komma ur moment 22.
Det kommer inte börja med att publiken kommer och betalar för ett halvdant arrangemang, för att det sen ska komma in pengar.
Och som jag sagt tidigare så är det inte dom gratisarbetande funkisarna som är det stora problemet. Det är dom visionslösa styrelserna som förlitar sig på gratisfunkisarna.