Vad göra när man bara vill spy på allt?

[Lou siffer]

Nja men för sissådär 250 år sen när Wille Shakespear levde, remember Romeo & Julia?

Livet är mest skit och det behövs ingen psykolog/terapeut för att konstatera, sätt mål och uppnå dom. Delmål som är överkomliga

Edit:
Undvik fylla under "låga" perioder, blir bara värre dagen efter med låga seratonin (staving?)-halter i hjärna och ångest.

Mjo de e väll det så jävla svårt att sätta upp realistiska konkreta mål, specielt när det gäller socialt umgänge.

Jag är sorglig som jag är jag behöver inte bli alkis också, dricker bara i goda väners lag, dvs nästan aldrig.

 

[xibalba]

Det behöver du inte. För det är som du säger, inget mästeverk i litteratur.
Han upprepar sig, och saker tuggas om rätt friskt, så man kan gott hoppa framåt utan att missa nåt.

Icke förty levererar han en och annan sanning rätt upp i fejan på vissa klientel, samt politikerna inte minst!

Men är det nya sanningar?

Eller är det sanningar för folk som blundar?

Orkar nog inte läsa den om det inte kommer något i den som gör att man tänker "Ofan, det har jag inte tänkt på förrut" eller iallafall kvickheter

 

[Bettskena]

Syftar på att dom jag känt som har gått hos psykolog i ystad är döda nu..

Det och en jävligt dålig erfarenhet av en skolkurator som fick mig att känna mig ännu sämre, gör att jag drar mig från det.

Mina föreldrar är 40/50 talister som bråkat sen jag födes och jag har redan blottat aldeles för stor del av min uppfostran i tidigare allt e skit trådar. och att det är fel märke på mina kläder är inte problemet, inte heller att halva garderoben borde kompleteras.Att flickvänen gjort slut skulle varigt posetivt för då hade jag haft en i modern tid..

Klart som fan jag vet att jag löser det hade jag inte trott det hade jag också gett upp..


Det är bara den totala bristen på socialtumgänge som gör mig galen..
Och att det inte finns nått i mitt liv jag inte skulle vilja byta ut.

SÅ du har rätt jag är bara en bortskämd snorrunge som inte har en anning om vad jag vill. Eller jag vetefan kan inte tänka klart ens.

Känns som jag gick på toaletten när sista dansen gick..

Hur fan skaffar man social kompetens måste ju va det jag saknar.

Fan nu e de nere..

skolkurator är inte det jag menar. jag sade professionell hjälp; först ta reda på om det är psykiatriska problem du dras med eller ej och det kan du få hjälp med av kommunen.

sedan har jag aldrig sagt att du är en snorunge eller menat det. däremot är du bara 20 år och det är sunt om du inser dina begränsningar, annars blir det svårt för din egen självhjälp.

föräldrar är ett stöd men det gäller också att inse att de däremot inte alltid är lösningen på ett ev. problem. det gör inget om du inte prtatr med dem så att säga, men de bör veta om ifall det visar sig att du har en form av 'problem' - att utelämna viktiga människor som finns i ens närhet är varken sunt eller bra för just dig. däremot kan det visa sig vara så, att det helt och hållet kanske är en fight som bara du kan gå och de får bara finnas i bakgrunden för att ev. stötta dig. inget annat.

återigen, tror du bör prata med någon 'kan' om saker som dessa och som inte har en personlig koppling till dig.

 

[Anders]

Tänk så här när det är som värst; Det finns alltid nån jävel som har det betydligt värre någonstans men som ändå kämpar på. Så brukar jag tänka och sen ge på det igen. Men att sitta fast i samma gamla slentrian hela tiden är ingen höjdare, försök komma ifrån det hela på något vis så är det ett steg i rätt riktning.
Du kan ju testa att gå till en terapeut en gång, känns det bra så fortsätt med det. Gå till vårdcentralen, be om en remiss till en sådan och hoppas på det bästa.

Skiter det sig så tycker jag att du säljer allt du äger och har, loggar in på resedagboken eller dylikt och försöker skaffa en kontakt i ett varmt land och sen drar du bara dit och gör ingenting och jobbar extra i en bar eller dylikt. Bara en dum idé för att undkomma tristessen, inget som säger att du inte kan komma hem igen efter ett tag...

Edit/ Jag hade gjort det sistnämnda om jag hade varit solo och uttråkad, man måste våga chansa.

 

[Boris JR]

Sannolikheten att du skulle vara så psykiskt körd att du blir intagen och tvångsvårdad är nära nog noll så är det något sådant som hindrar dig från att söka dig till ett proffs borde du tänka om. För att bli intagen mot sin vilja skall man antingen vara starkt suicidbenägen eller samhällsfarlig och du är nog varken eller.....

Livet är ibland för tungt för att bära själv och då är det bättre att svälja "en riktig karl reder sig själv" och söka hjälp istället för att må ännu sämre....

 

[Dr.Bike]

Men är det nya sanningar?

Eller är det sanningar för folk som blundar?

Orkar nog inte läsa den om det inte kommer något i den som gör att man tänker "Ofan, det har jag inte tänkt på förrut" eller iallafall kvickheter

Nejdå - det är inga nya sanningar.

Men de blir tyvärr bara alltmer aktuella.

Förr hade folk s.a.s mer "stake" att ta hand om sig själva, och klara ett litet (eller stort) fall utan kristerapi och samhällsresurser, idag är det tvärtom (nära nog).
Men såklart var inte allt bättre förr.
Mycken psykologisk byk blev ju aldrig tvättad istället, och folk teg ihjäl problemen och led i tysthet.

Sorry Prulle - vi ska inte spamma din tråd om en bok mer.

Livet är ibland för tungt för att bära själv och då är det bättre att svälja "en riktig karl reder sig själv" och söka hjälp istället för att må ännu sämre....

MYCKET bra sagt!

 

[dajjen]

Betänk att karln är född på 80-talet. För en sådan person är ju suicid en snudd på självklar konsekvens om bredbandet lägger av eller om någon snor toppluvan mitt i sommaren.

det där var väl onödigt?
driv inte med honom,nästa gång kan
det vara du som mår skit....

 

[dunderhonung]

Kan alla sluta va karla-karlar och sluta komma med kommentarer som
"äsch, slut' gnälla!"

Kan inte Prulle få må skit, utan att alla ska tramsa bort det som lite ynkande och gnällande. Många är deprimerade och mår piss och att förminska det hjälper föga.
Visst ska man inte vältra sig i självömkan och måla ut sig som ett offer, utan att tag i problemen. Det gör man inte genom att rycka på axlarna utan man måste faktiskt också våga inse allvaret i situationen och våga hjälp.

 

[Lou siffer]

Tänk så här när det är som värst; Det finns alltid nån jävel som har det betydligt värre någonstans men som ändå kämpar på. Så brukar jag tänka och sen ge på det igen. Men att sitta fast i samma gamla slentrian hela tiden är ingen höjdare, försök komma ifrån det hela på något vis så är det ett steg i rätt riktning.
Du kan ju testa att gå till en terapeut en gång, känns det bra så fortsätt med det. Gå till vårdcentralen, be om en remiss till en sådan och hoppas på det bästa.

Skiter det sig så tycker jag att du säljer allt du äger och har, loggar in på resedagboken eller dylikt och försöker skaffa en kontakt i ett varmt land och sen drar du bara dit och gör ingenting och jobbar extra i en bar eller dylikt. Bara en dum idé för att undkomma tristessen, inget som säger att du inte kan komma hem igen efter ett tag...

Edit/ Jag hade gjort det sistnämnda om jag hade varit solo och uttråkad, man måste våga chansa.

Så tänkte jag tills i våras, då hängde sig den personen..

Dra var jag på väg sist vetefan varför jag stanna ska nog fan ta och göra det nu!

 

[dunderhonung]

Det var inte suicid som var poängen, utan egenskapen att gnälla över minsta lilla.

Liiiiite skillnad på gnäll och att ha tappat livsgnistan och vara deprimerad.
Spydigheter hjälper föga, lite onödigt.

 

[Lou siffer]

Sannolikheten att du skulle vara så psykiskt körd att du blir intagen och tvångsvårdad är nära nog noll så är det något sådant som hindrar dig från att söka dig till ett proffs borde du tänka om. För att bli intagen mot sin vilja skall man antingen vara starkt suicidbenägen eller samhällsfarlig och du är nog varken eller.....

Livet är ibland för tungt för att bära själv och då är det bättre att svälja "en riktig karl reder sig själv" och söka hjälp istället för att må ännu sämre....

Iof troligen sant va mer en ursäkt för mig själv får försöka förlika mig.

Tror dock mer på restart varianten.

 

[Lurch]

Prulle, du har pm!

Vamlers, kryp upp i röven på dig själv och försvinn... Hört talas om empati?

 

[Blanco]

Ut o spring... Träning och motion kan göra under... Är livslusten i botten så är det självklart motigt... Men det är skönt efteråt... Sitta inne och grubbla är inte bra...

 

[MikkE]

En omstart kanske är till sin rätta? Nytt jobb och ny ort att bo på och träffa nya bekanta som sedan kanske kan leda till riktigt bra vänskap.
Jag har haft ett svart hål pga arbetslöshet nu ett tag och vännerna sitter hemma och pluggar till tentor och arbeten så där har inte tid funnits för att träffas. Då blir jag lätt rastlös och samtidigt trött på det mesta och gör till slut ingenting. Nu har jag äntligen fått ett jobb och det är ett steg närmre det goda. Nu är det bara vänta på att vännerna blir färdiga med sina skitgrejer så kan man bli lite människa igen.
Sedan vill jag tillbaka till Stockholm igen men får ordna upp lite saker här först.

 

[TurboJugend]

Åk bort till nåt soligt ställe en vecka eller två. Bara ta nån billig sista minuten och fara.

 

[Smagatusk]

möjligtvis att du behöver professionell hjälp som tex en terapeut.

Alla anhängare av en fiktiv person behöver väl all möjlig hjälp att tillgå.

 

[mugge]

sitta o dra upp sin livshistoria till en kärring som bara hovar in pengar och slickar sig om mun samtidigt som hon håller med dig o beklagar allt det som hänt ,,, kan du gott vara utan .

försök o hitta en hobby kan vara vad som ,, dans , fäktning eller vad fan som helst bara du kommer ifrån dina tankar ett tag ,, nu är det ju ingen lösning men det finns de som hittar sig själva genom religion ,, men jag tror som sagt på en hobby med andra människor så du får igång ett socialt nät utanför din kamratskap

Skit i Valmers, han är bara bitter för att han råkade komma hem när kommunens socialdemokratiska kommunalråd satte på hans morsa iklädd tomedräkt. Ytterst traumatiskt förvisso, men sedan dess hatar han tomten, julen, sossar och tycker att alla andra som gnäller har haft det betydligt lättare än honom eftersom de åtminstone inte sett tomten ge mammsen tomtens stora specialpaketet!

fan korvis det där var så väl beskrivet så man kan tro att du vart med om det sj

 

[BabyBlade]

Det är bara en tillfällig svacka? Det går över! (även om det kanske inte känns så "just nu"). Se till att leva i "nuet" och gör saker som du gillar/mår bra av. Om du gillar att läsa (?) så finns det t ex personlig utveckling/ mentalträning som garanterat får dig att tänka klarare tankar. Som någon tidigare nämnde så gör motion underverk! då tvingar man fram må-bra erdofiner. Det behöver inte ens vara tung träning. En rask promenad i naturen gör gott också, och är inte särskilt ansträngande. (om man kan avvara lite tid, slippa stressa/ inte ha ngn tid att passa!). Leva en dag i taget, när det känns som värst.

 

[Norman]

Jag tar mig igenom den dagen/dagarna o sen kommer det en ljusglimt.

Ibland räcker det med att gå o handla mat o göra en ordentlig middag för att man ska känna sig bra igen

 

[BoSoZoKu]

Ta inte till spriten, det är det dummaste man kan göra om man är deprimerad. Som någon nämnde - börja träna. Ut och spring eller styrketräna, sätt upp delmål. Alternativt börja med nån hobby där du träffar folk.

Sen verkar ju väldigt många bli av med sin deppighet av tabletter. Har du testat det? Prozac eller nåt då alltså, inte Ryppar.

Tror inte det behövs särskilt mycket för att bryta din onda cirkel faktiskt. Sen ska du se att det blir en god cirkel istället. Men jag hade nog börjat med nån form av tablett. Det verkar ju som om de delar ut piller till höger och vänster så det kan nog inte vara så svårt att få recept på.

Lycka till!