Vad fick dig att le idag?

Nu är geografikunskaperna och riktningar hackade hos TragigVärket.

TrafikverkHackat.png
 
Jag hittade en liten historia jag skrev ner efter en lite stökig morgon med ZX12:an på den tiden jag bodde ute vid kusten och jobbade 7 mil bort i Uppsala:


Epic morning: En sån där grej man kan berätta sen för barnbarnen.

Snabbservice kvällen innan med olja, kedjespänning, koll av bromsbelägg osv, men vet att jag behöver tanka. Blir klar i hyfsad till strax efter sju. Rullar ut hojen och startar – den går igång med viss tvekan, men det är ju fullt normalt när den stått så länge. Lite svag i batteriet, men inget som oroar (hmmm...).

Det är 4 plusgrader och blir varmare (var bara 2 när jag klev upp och frost i gräset). Kör iväg till bensinstationen och fyller upp. Ska starta, men då går det segt och den vill inte starta direkt. Nytt försök och ännu segare och så tvärstopp. Batteriet har slut på ström, fan!

Fundera lite... jag rullar iväg hojen i svagt uppförslut över vägen och fram till backen vid sjukhuset (Östhammars). Redan andfådd, men tar nya tag uppför backen. Får stanna två gånger på vägen och flåsa klart. Väl uppe, av med hjälm rejält svettigt nu. Vänder hojen och försöker rulla igång i backen på hög växel. Två försök, men det går inte alls – däcket låser bara upp. Parkerar hojen och promenerar hem. Av med ryggsäck och grejer, hämta verktyg och bilnycklar. Kör bilen till hojen och börjar skruva. Var sitter batteriet? Inte under sadeln. Bakom en lucka på sidan finns det, men en av fyra skruvar lossar inte. Får vålda ett tag med diverse halvdana verktyg. Får till slut loss luckan och kan koppla in bilen med startkablar. Den får stå och gå ett tag innan jag gör ett startförsök. Avbryter snabbt, när jag ser att den hellre tar ström via kablarna än via egna batteriet (ryker lite om en plastisolering). Bort med kablarna och provar igen. Startar direkt!

Kör upp hojen till en bra parkering. Möter ett gäng Samhallskillar på vägen till bilen, som rastar hundar. Får frågan om det var fel på kamremmen, men jag intygar att ”nej, det var batteriproblem, men nu är det fixat”. En kille klappar om mig och säger ”motocyckel! Moootocyckel!!”. Härliga gossar och de vinkar glatt när jag sedan kör förbi med bilen som ställs av hemma. In och hämta handduk och tvål (måste duscha sen på jobbet, stinker säkert apa nu). Promenera tillbaka till hojen, på med grejer igen och startar. Kommer på att jag tagit med alla vanliga kläder, men glömt skor. Vill inte gå i mc-stövlar hela dagen, så jag åker hem och springer in och hämtar skor också (stänger inte av hojen under tiden). Nu kan jag köra! Men glasögonen och visiret immar igen de första milen, pga all svett och värmen från ansiktet. Först efter Alunda börjar det bli normalt tack vare kylan i luften. Får påhäng av en vit bil som tydligen tycker det är kul att ligga på lite. Taggar upp takten ett snäpp och så försvinner den i backspegeln. Landar på jobbet nästan två timmar senare än tänkt. När jag duschat och drar på mig byxorna, så hänger de lite löst – kan det vara ett tecken på att fem liter svett hänger kvar i t-shirt och skinnställ?

Nä, nu en kaffe, två Ipren och sätta igång med jobb...
 
Ja, det var egentligen igår men: Lyssnade på Ring P1 där de var flera som ringde in om ensamhet och inte ha några vänner. Då ringer en kurdisk kvinna i 55 års åldern som bott i Sverige i 35 år. När hon var 40 gjorde hon en "Bucket list" där en punkt var att ta MC-kort. Sen berättade hon hur många vänner hon fått av att köra MC!
 
Ja, det var egentligen igår men: Lyssnade på Ring P1 där de var flera som ringde in om ensamhet och inte ha några vänner. Då ringer en kurdisk kvinna i 55 års åldern som bott i Sverige i 35 år. När hon var 40 gjorde hon en "Bucket list" där en punkt var att ta MC-kort. Sen berättade hon hur många vänner hon fått av att köra MC!
Tänk så olika vi är. Själv åker jag motorcykel för att komma bort från folk.
 
Tänk så olika vi är. Själv åker jag motorcykel för att komma bort från folk.
Det kan jag också göra, men lik förbannat har det skapat kontaktytor som numera är att betrakta som vänskap.
 
Tänk så olika vi är. Själv åker jag motorcykel för att komma bort från folk.
Skillnaden är att de som hänger på när man kör, som inte faller av längs vägen och som man gärna kör med igen är de man VILL umgås med.
 
Förra helgen såg jag att bilen verkade lite låg, och det klonkade när man svängde.
Kunde konstatera att fjädern brustit.
Inga passande fjädrar på Biltema.
Fan också, behöver ju bilen till vardags.
Gjorde en fuling och testade att svetsa den gamla fjädern med min trötta pinnsvets.
Körde så hela veckan tills den small av i fredags. Som tur var hade nya fjädern levererats på torsdagen.
 

Bifogat

  • 20240224_120141.jpg
    20240224_120141.jpg
    1.5 MB · Visningar: 21
Back
Top