Att denna fråga, liksom hastighetsfrågan och många andra liknande frågor, kan tolkas så olika av olika personer hänger nog en del ihop med moralfilosofi. Har man en stor tilltro till individers förmåga till eget omdöme och moral eller ser man det som att staten/kollektivet har till uppgift att vara det omdömet åt individen?
Oftast är det ju en växelverkan och man hamnar lätt fel om man ensidigt utgår från individens eget omdöme, men staten/kollektivet har inte heller nödvändigtvis rätt och där får det oftast dessutom större och värre konsekvenser när man har fel. Snarare är det väl så att individers omdöme formas och utvecklas av samhället omkring dem, men det är någonting helt annat än att byråkrater sitter på sin kammare och hittar på metoder som de tror löser alla problem.
Byråkraternas och statens uppgift är snarare att spegla de normer som växt fram och stabiliserat sig i samhället över tid samt att sätta "guardrails" som hindrar de värsta undantagen från normen att få för allvarliga konsekvenser. Men när man tror att man kan lösa ett komplext probkem genom att gå in och detaljstyra kring enskilda parametrar, som i det här fallet, hamnar man fel.
Nu är väl kanske det vi diskuterar egentligen på väg att bli en icke-fråga. Som jag förstått det är det ju redan på gång med en uppdatering av Transportstyrelsens riktlinjer, vilket innebär att det inte längre kommer räcka med PEth-tester över gränsvärdet för att bli av med kortet, utan det måste också finnas en helhetsbedömning av läkare, där personen antingen har diagnosen skadligt bruk, eller en överkonsumtion av alkohol som inte är tillfällig. Personen ska också uppfylla minst ett av tre kriterier: Bristande kontroll av alkoholkonsumtion, nedsättning av kognitiva funktioner, alkoholabstinens eller behov att dricka alkohol för att undvika abstinens.
Det kan jag tycka är en rimlig ordning och så borde det varit från början. De som drabbats av de nuvarande riktlinjerna borde få en ny bedömning och chans att få tillbaka körkortet.