Varför händer allt mig!?!? (dagens ilandsproblemvarning, men det skiter jag i...)
skulle åka hem från jobbet för en stund sedan. Brummar igång, klär på mig, å skall puttra hemmåt. öh, fan vad trögt det var å få i 1:an. Lirkar lite, rullar lite...klackklack så åker den i. Eftersom fanskapet bara väger 160 kg + mig(70) så känner 80 % av rödljusen, (fråga mig inta varför) inte om för mig utan jag får stå och vänta tills en bil rullar upp bakom mig. Sticker iväg... Hö...va fan tvåan e ju aströg den med. Klack...går i med en smäll..stannar på nästa tvärgata å stannar hojen. försöker växla literulla...pillar lite på kopplingen, som jag reagerat för känns lite annorlund sedan jag startat henne. drar in den två gånger. Pling säger det och vajerhelvettet går av!!
Står vid götaleden i göteborg, ett par kilometer hemifrån, men ett par hundrameter från systembolaget, frälsis natt härberge. Inte en chans att jag lämnar henne där. nu väger hon visserligen bara 160 kg, men med tanke på att jag bor ungefär så högt över havet i den här staden man kan komma, e jag en aaaaaning svett! å så jävla förbannad!
E skit på jobbet! Skit i privatlivet! å min älskade hoj, som jag sliter för att ha råd med ger nu också upp.
Okörbar. Har jag nån bil just nu? nej. Har jag släp? nej. ( e ju inte så jävla blodigt att hyra, men jag har inget att dra det med.) Har jag kunskapen att byta min jävla kopplingsvajer själv? nej! kommer superbike ännu en gång suga ut mig på vart enda öre jag äger och har? Ja! kommer det att ta en vecka innan jag kan köra igen? antagligen.
E fanimej gråtfärdig här! just nu var mc,n det enda som var ett okomplicerat nöje i mitt liv! J*vla skit!
skulle åka hem från jobbet för en stund sedan. Brummar igång, klär på mig, å skall puttra hemmåt. öh, fan vad trögt det var å få i 1:an. Lirkar lite, rullar lite...klackklack så åker den i. Eftersom fanskapet bara väger 160 kg + mig(70) så känner 80 % av rödljusen, (fråga mig inta varför) inte om för mig utan jag får stå och vänta tills en bil rullar upp bakom mig. Sticker iväg... Hö...va fan tvåan e ju aströg den med. Klack...går i med en smäll..stannar på nästa tvärgata å stannar hojen. försöker växla literulla...pillar lite på kopplingen, som jag reagerat för känns lite annorlund sedan jag startat henne. drar in den två gånger. Pling säger det och vajerhelvettet går av!!
Står vid götaleden i göteborg, ett par kilometer hemifrån, men ett par hundrameter från systembolaget, frälsis natt härberge. Inte en chans att jag lämnar henne där. nu väger hon visserligen bara 160 kg, men med tanke på att jag bor ungefär så högt över havet i den här staden man kan komma, e jag en aaaaaning svett! å så jävla förbannad!
E skit på jobbet! Skit i privatlivet! å min älskade hoj, som jag sliter för att ha råd med ger nu också upp.
Okörbar. Har jag nån bil just nu? nej. Har jag släp? nej. ( e ju inte så jävla blodigt att hyra, men jag har inget att dra det med.) Har jag kunskapen att byta min jävla kopplingsvajer själv? nej! kommer superbike ännu en gång suga ut mig på vart enda öre jag äger och har? Ja! kommer det att ta en vecka innan jag kan köra igen? antagligen.
E fanimej gråtfärdig här! just nu var mc,n det enda som var ett okomplicerat nöje i mitt liv! J*vla skit!
Bor en bit ifrån tyvärr 
