SSB skrev:
Man måste (bör) idag planera för ett försvar man har behov av om 10-15 år, för det är ju den ungefärliga ledtiden på att få ordning och reda på ett försvar och sitt material.
Bortsett från för flygvapnet där ledtiden snarare är 30 år. Gripen beställdes 75...
"Vår beredskap är god", sade Per Albin Hansson när krigsmolnen under 1930-talet bredde ut sig över Europa. När Tyskland invaderade Danmark satt våra flygvapenbesättningar som offerlamm i bombplan, Junkers Ju 86, som inte var särskilt moderna ens som bombare vid det laget, och flög spärrbanor över Öresund som en ren symbolhandling. Vår förmåga att försvara vår suveränitet och vårt folk var i princip noll.
När det hettade till den gången, mycket oväntat och strax efter att Chamberlain genom några smärre (för alla utom Tjeckerna och andra periferinationer) eftergifter försäkrat att vi skulle ha "peace in our time". Det var kort sagt ingen risk för krig och vi kunde alla lugnt rusta ner och släppa garden. Alla potentiella källor till väpnad konflikt var desarmerade och inga reella hot fanns.
Tyvärr tog en galning makten i ett stort land i närområdet. Innan omvärlden hann reagera var kriget - och nederlaget i detsamma - ett faktum. Engelska kanalen var förmodligen det enda som räddade Europa från ett långt mörker.
Våra politiker blev den gången mycket förvånade över att plötsligt inget av de länder som tillverkade flygplan och annan kritisk materiel var beredda att sälja till oss utan ville behålla allt för sig själva. Vi blev hänvisade att försöka klara oss med vad vi kunde skrapa ihop eller kopiera, oftast helt sekunda och antikverade grejer. Vår beredskap var, som sagt, god.
1945 hade vi ett slagkraftigt flygvapen. 1946 ett av världens största - hopskrapat av materiel från det krig som vi nyss med knapp nöd och en stor portion tur klarat oss undan utan att faktiskt bli ockuperade. Vi behövde bara förnedra oss och visa närapå total eftergivenhet och underkastelse... så hade vi vår frihet kvar. Hur definieras förresten "frihet"?
För att undvika att hamna i samma prekära och utsatta läge igen beslutades att vi skulle vara självförsörjande inom några särskilt kritiska områden. En inhemsk flygindustri, i praktiken SAAB, var ett av resultaten.
Nu är vår beredskap god igen. Det har folkvalda representanter sagt i princip i samma ordalag som Per Albin Hansson den gången, och de har rätt - den är lika god som den var 1938.
Det sägs ofta att de som inte lär av historien är dömda att upprepa den. Har vi lärt oss någonting? Tyvärr har märkningen av dagens försvarspolitik fallit bort i partiprogramtablåerna. Där skulle ha stått "(Repris, 1926)".
Vill vi skydda vår frihet har vi två alternativ. Antingen antar vi en realistisk försvarspolitik, och det helst för tio år sedan, eller så börjar vi gräva på våran egen engelska kanal.
Har vi glömt eller väljer vi att inte minnas?
r har haft en för diverse andra nationer tämligen pinsam vana att, för att begagna en alldaglig språkdräkt, flyga skiten ur de aerodyner som har agerat dess motpart vid diverse sammankomster avsedda att främja systemens och organisationernas förmåga att utföra väpnad konflikt.
